Jim Douglas
1923
(Clarke Gable, släng dig i väggen)
Blåsippan ute i backarna står
3 timmar sedan
söndag 14 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej och Välkommen!
En kärlek
Husbonden, Västergårdens Axel och Randi
En annan kärlek
Bonzo
Den nya kärleken
Mollie
Min blogglista
-
-
Om uniformerade yrkesutövare14 timmar sedan
-
Trilogin av Jon Fosse2 månader sedan
-
Stilleben4 månader sedan
-
Oväntad trend? Knappast!7 månader sedan
-
-
-
Ny bloggadress3 år sedan
-
-
En solig dag4 år sedan
-
Vauhdilla etenee!5 år sedan
9 kommentarer:
Fast han var också snygg. Clark alltså ;))))
Att han va! Och ögonen ska vi inte tala om! Du vet väl att hans namn uttalas "Slarke Gable"?
OMMMM! När jag en gång för 100 år sedan läste i Uppsala undrade jag vem som skulle komma springande ur buskarna när en mamma där hängde sig ut genom fönstret och ropade
-Slark kom in och ät!
Några år därefter blev jag ordentligt uppläxad när jag vid HT- början ropade upp eleverna i klassen. När jag kom till Eugen Johanson ropade jag givetvis upp en ung gosse med detta namn. Gissa om jag blev tillplattad när det från salen, längst ner i hörnet reste sig en rejält mustaschprydd bastant dam som spände ögonen i mig och sa:
- EUGEN ä´han döpter te och EUGEN sa han heta!!
Ridå!
(Ursäkta lång kommentar)
Du förstod att hon uttalade Eugen med hårt G , väl ;)))
Det låter änna sum att de sulle vart nånschtans i skarabörsch län!
På tal om det så har jag några inspelningar som VästgötaBengtsson gjorde på 60-talet med bl a min gamlemorfar som var född 1872.
Jomännsann. Då har du änna rätt i ;))))
Glömde säga att det måste va kul med de där inspelningarna. Hur kom det sig att han gjorde dem, med just din morfar? Förresten, du är väl rädd om dem!
Det var alltså mammas morfar och jag hörde ett rykte att Bengtsson skulle varit i trakten i början på 60-talet.
Jag ringde upp Bengtssons dotter som bor i Kungälv och hon slussade mig vidare till Folklivsforskningen i Uppsala.
Det räckte att jag sa August Efraim Karlsson och socknens namn så plockade dom fram inspelningen plus ett par andra gubbar som jag kände till. För den facila summan av 300 kronor så sände de en CD med min gamlemorfar.
Jag vårdar den väl men den finns ju att tillgå igen om den skulle förfaras.
Häftigt!
Skicka en kommentar