Liten hund förgyller vardagen.....inte

Eller jo!

Men hon kan reta gallfeber på mig och få Husbonden på fall.

Mollie har en hage av kompostnät och inkl. altanen blir det ca femtio kvm.

Utanför den finns det ytterligare en hage av fårnät runt nästan hela trädgården.

Den var en gång till Gårdshunden men den behövs inte för han är ju just en gårdshund och går ingenstans.

Idag tyckte jag att Mollie skulle få komma ut i den stora hagen och springa av sig tillsammans med storebror.

Maskorna i fårnätet är så stora så hon kan trycka sig genom om hon vill så jag bad Husbonden att stå utanför och passa på en sträcka av tio meter.

Det är nivåskillnader i trädgården och man kan tro att denna lilla tjocka hund skulle ha vissa besvär att hoppa men icke! Hon är en flygande fralla med en superb hoppteknik! Det hon inte klarar i höjd tar hon i längd och med blixtens hastighet.

Också med blixtens hastighet flög hon fram till fårnätet, tryckte in sitt lilla huvud och skruvade genom den korta, satta kroppen och var ute i friheten!

Allt innan Husbonden ens hunnit tre steg i hennes riktning.

På ovansidan trädgården går nötkreaturen på bete och nedanför går tre nordsvenskar och hon har inte bekantat sig med några av dom ännu.

Panik är väl en underdrift.

Vi gastar i mun på varandra och jag viftar frenetiskt med mjukost-tuben.

Det brukar få henne att komma tillbaka men inte denna gång. Skithunden har lärt sig att hon blir infångad när hon faller för frestelsen av skinkost.

Hon pinnar på neråt, mot hästhagen och till slut är det bara diket som skiljer henne från hästarna också elstängslet förstås.

Husbonden springer in i hästhagen för att genskjuta och de två unghingstarna tycker att det hela verkar lattjo och börjar bralla runt som cirkushästar.

Mollie ser inte vare sig Husbonden eller hästarna då det är ett ganska tjockt buskage mellan utan tycker att de stora bergen med hästskit är jätteintressanta.

Jag vrålar som besatt: SKRÄM HENNE, SKRÄM HENNE!

Kan ni se synen?

Liten tjock kärring med ett vitt badlakan runt sin lekamen och med en tub skinkost, den största i näven gastande enligt ovan.

Husbonden hörsammar min uppmaning och ryter: GÅ HEM MED DIG HUNDDJÄ...............

Brak! Han försvinner ur min åsyn med ett vrål, rakt ner i det djupa men torra diket med bar överkropp.

En av hästarna har fått in en bredsida på honom, bara på skoj alltså.

Jag hinner tänka; hoppas där inte är några brännässlor!

Mollie blir livrädd när Husbonden ryter och kommer kravlande upp ur diket, och lägger iväg som en rem upp till trädgården igen där jag till slut fångar in henne och förpassar henne inomhus.

Vid det laget är jag ilsk som ett bi och genomsvett och känner för ett svalkande bad igen eftersom det jag tog innan den här cirkusen började liksom redan var förverkat.

Det är då, när jag ligger där med svalkan runt kroppen som det slår mig hur vansinnigt dråplig hela situationen är och jag börjar gapskratta.

Tur att man bor som man gör!