Husvagnssemester

Är jag saknad kanske?

Har varit på husvagnssemester!

Utan blå träningsoverall.

Det skulle vi nog haft kanske.

För vi hade inte tur med vädret.

Första dagen packade vi husvagnen och körde till ort och ställe som tänkt.

Andra dagen körde vi hem igen (35 mil) för att hämta det som inte kom med dagen innan.

Nämligen mediciner!

På vägen lämpade vi av Pitbullen hos den barmhärtige samariten, Birgitta i Vänersborg som förbarmade sig och införlivade henne i sin flock som består av Caesar (fralla han också), mamma-mamma och sig själv.

Evigt tacksam är inte ord nog för hon, Mollie alltså, gjorde livet ganska surt för Gårdshunden i husvagnen och även andra fyrbenta campare fick sig en släng av sleven.

Tredje dagen ösregnade det!

Fjärde dagen ösregnade det och stormade och då åkte vi hem!

Man ska ha husvagn......

!

Undrar om dom har blå träningsoveraller på Ullared?

Attityd

William, fyra månader

Inget att skratta åt

Naturens starka krafter och drifterna tar över

Gårdshunden är avlad till gårds- och vakthund och det vet varenda människa vid detta laget.

Men inte han!

Eller jo, instinkterna säger honom att han ska ha koll på läget runt sina domäner och då måste man vara på plats så klart.

Men, så finns det drifter som är starkare än alla instinkter.

Drifter som ser ut som en vacker schäfertik i en hundgård tvåhundra meter från domängränsen uppåt skogen.

Igår hände det som vi inte trodde kunde hända.

Bonzo fanns inte på gården!

Trots visslingar och rop kom han inte galopperande.

Alla dörrar i varje uthus öppnades, gödselbassängen och gödselstaden kollades och inget skrymsle på hela gården lämnades åt slumpen.

Hästhagens diken och alla andra diken i närheten undersöktes för tänk om han gått för att leka och fått en spark! Så som en väns stora schäfertik som hittades död i hästhagen.

Fantasin är det inget fel på och efter en timmas letande så kunde vi konstatera att han nog inte längre fanns i livet.

Sommaren blev plötsligt grå och fullständigt meningslös.

Hjärtat krympte till en hård liten boll.

Sådär höll vi på, timma ut och timma in.

Kollade av alla grannar, ringde polisen (goddag yxskaft) som kläckte ur sig något så dumt som att "någon gång ska vara den första" som svar på mitt påstående att "hunden aldrig i helvete skulle gå någonstans, han var ju en gårdshund"!

För att göra en lång och plågsam historia något kortare så körde Husbonden ytterligare en gång till grannen med schäfrarna i hundgård och fick information om att deras tik nyss löpt och att dom nog sett något som liknade Bonzo uppe i skogen men att han försvunnit mellan träden. Dock hade detta skett föregående dag!

Inte en chans, kan inte ha varit våran hund!

När Husbonden åkte därifrån kom en annan granne utspringande och sa att Gårdshunden nog satt i en trädgård mindre än en kilometer söderut.

Han blev hämtad i bil!

Vad kan man nu dra för slutsats av denna historia?

För det första tar jag tillbaka allt jag skrutit om beträffande Gårdshundens fantastiska plikttrohet och vaktinstinkt. Att han aldrig någonsin skulle lämna sin post/gård.

Att han, så fort värmen är borta kommer att vara två kulor fattigare! (Blir mindre för Mollie att hugga tänderna i)

Att sommaren åter är härlig (ösregnar just nu) och att hjärtat sväller av kärlek varje gång han lägger sitt stora huvud i mitt knä och tittar upp med sina stora hasselnötsögon.

Nya sorters buskros och anabola steroider

Undrar just om det inte är anabola i gödselvattnet!

Med kameran åt väster

....i solnedgången blir det nästan pekoral och hötorg.

Men bara om man försöker avbilda den.

Uppdatering.....

...av gårdagen!

"Fasten seatbelt, no smoking" som dom säger på flyget.

Nu är det bara vingar som fattas.

Fast det behöver hon inte, hon flyger ändå.

The flying pittbulle är numera hennes namn, eller Frenschie om man är snäll.

Min teori är att hon tror hon är lika stor som Gårdshunden och att hon följaktligen kan hoppa som han.

Det är hon inte kan jag tala om, lika stor alltså men hon hoppar lika högt!

Enda skillnaden är att han hoppar över kompostnätet från sittande medan hon laddar från altandörren, accelererar över altanen, ut på gräset och ca två meter från nätet lyfter hon och seglar över.

Sedan ser man bara en gul projektil som varvar runt, runt i trädgården för att sedan försvinna mot kohagen.

Inatt gjorde hon detta konststycke, kvart över tre ungefär!

Joddeladdiho!! 

Joddla lite.

Titta i himlen, lyssna på den fina fågelsången.

Allt för att lägga band på sig och inte strypa den rara lilla hunden när man väl får tag på henne.

Denna gången lyckades jag fånga henne med köttbulle.

Inte hade jag sovit innan och inte sov jag efter utom en timma mellan sex och sju, i fåtöljen med henne mellan benen på pallen. Det ser ut som "Korv med bröd".

Gissa vem som är korven?

Liten hund förgyller vardagen.....inte

Eller jo!

Men hon kan reta gallfeber på mig och få Husbonden på fall.

Mollie har en hage av kompostnät och inkl. altanen blir det ca femtio kvm.

Utanför den finns det ytterligare en hage av fårnät runt nästan hela trädgården.

Den var en gång till Gårdshunden men den behövs inte för han är ju just en gårdshund och går ingenstans.

Idag tyckte jag att Mollie skulle få komma ut i den stora hagen och springa av sig tillsammans med storebror.

Maskorna i fårnätet är så stora så hon kan trycka sig genom om hon vill så jag bad Husbonden att stå utanför och passa på en sträcka av tio meter.

Det är nivåskillnader i trädgården och man kan tro att denna lilla tjocka hund skulle ha vissa besvär att hoppa men icke! Hon är en flygande fralla med en superb hoppteknik! Det hon inte klarar i höjd tar hon i längd och med blixtens hastighet.

Också med blixtens hastighet flög hon fram till fårnätet, tryckte in sitt lilla huvud och skruvade genom den korta, satta kroppen och var ute i friheten!

Allt innan Husbonden ens hunnit tre steg i hennes riktning.

På ovansidan trädgården går nötkreaturen på bete och nedanför går tre nordsvenskar och hon har inte bekantat sig med några av dom ännu.

Panik är väl en underdrift.

Vi gastar i mun på varandra och jag viftar frenetiskt med mjukost-tuben.

Det brukar få henne att komma tillbaka men inte denna gång. Skithunden har lärt sig att hon blir infångad när hon faller för frestelsen av skinkost.

Hon pinnar på neråt, mot hästhagen och till slut är det bara diket som skiljer henne från hästarna också elstängslet förstås.

Husbonden springer in i hästhagen för att genskjuta och de två unghingstarna tycker att det hela verkar lattjo och börjar bralla runt som cirkushästar.

Mollie ser inte vare sig Husbonden eller hästarna då det är ett ganska tjockt buskage mellan utan tycker att de stora bergen med hästskit är jätteintressanta.

Jag vrålar som besatt: SKRÄM HENNE, SKRÄM HENNE!

Kan ni se synen?

Liten tjock kärring med ett vitt badlakan runt sin lekamen och med en tub skinkost, den största i näven gastande enligt ovan.

Husbonden hörsammar min uppmaning och ryter: GÅ HEM MED DIG HUNDDJÄ...............

Brak! Han försvinner ur min åsyn med ett vrål, rakt ner i det djupa men torra diket med bar överkropp.

En av hästarna har fått in en bredsida på honom, bara på skoj alltså.

Jag hinner tänka; hoppas där inte är några brännässlor!

Mollie blir livrädd när Husbonden ryter och kommer kravlande upp ur diket, och lägger iväg som en rem upp till trädgården igen där jag till slut fångar in henne och förpassar henne inomhus.

Vid det laget är jag ilsk som ett bi och genomsvett och känner för ett svalkande bad igen eftersom det jag tog innan den här cirkusen började liksom redan var förverkat.

Det är då, när jag ligger där med svalkan runt kroppen som det slår mig hur vansinnigt dråplig hela situationen är och jag börjar gapskratta.

Tur att man bor som man gör!

Avvikande

Plötsligt var den där, mitt i allt det blå.

Är detta möjligt?

Fick ett mail som handlar om detta! 

Tror knappt det är sant!

I Danmark, som jag trodde var befolkat av civiliserade människor slaktar man mängder av Calderon Delfiner varje år och om jag förstått det rätt bara för nöjets skull.

Tvi Fan, vilka hjältar!
(Jag valde en snäll variant på YouTube för att illustrera.)

Och bredvid står familjer med barn och hejar på blodbadet.

Mailet innehöll en namnlista som man kan skriva på och gissa om jag ska göra det.

Stilstudie

FotoTriss....

"Hur ser det ut där du är idag"?

Jag ställde mig på trädgårdsgången med telet på kameran och så knäppte jag på olika avstånd.

Håll med om att Honungsrosen är överdådig och ändå är det bara hälften som syns.

Om man står under den så är surret av tusentals vingar öronbedövande för att inte tala om doften.

Strax intill står tre Clematis i olika stadier och som avlöser varandra med olika toner av violett.
Fler bilder hittar du här

Tupp

Jag vill ha tupp! Och hönor förstås.

Det är något alldeles speciellt med en tupp som gal. 

Särskilt en söndag morgon på sommaren.

Vid sjutiden och läsande GP på altanen eller verandan.

Den värsta värmen håller sig fortfarande på avstånd och hundarna ligger bredvid och snusar.

Allt är stilla, hästarna står under den stora linden och viftar lojt med svansarna.

Med jämna mellanrum hör jag från andra sidan dalgången och Grönån en tupp som gal.

Klockan nio klingar klockorna från kyrkan uppe i byn.

Vad mer kan man begära?

Det ska väl vara en egen tupp då!

Men se där sätter Husbonden ner foten och mumlar något om råttmagneter och mat i golvnivå.

Jag vet, han har rätt, vi har haft höns........och råttor!

Stora feta råttor som levde på hönsfodret.

Så jag tror jag nöjer mig med tuppen på andra sidan dalen.

Fast det är ju det här med pinfärska ägg också...........

.......och datt

Igår gick jag och väninnan på Hantverksmässan i Hjo.

350 utställare i den underbara stadsparken vid Vätterns strand.

6 timmars travande i perfekt väder och gott sällskap gjorde dagen till en trevlig upplevelse.

Fantastiska alster och jag föll för ett ganska stort och lite ovanligt silversmycke.

Ditt............

"Den Vita" sitter på verandatrappan och njuter vid den rosa Hortensian.

 

Djävla Blogger!

Vad fan är det fråga om? Blir gott och väl vansinnig när bilder och text ser bra ut på inlägget och sedan spretar åt alla håll med stora glapp när det kommer upp på bloggen. IRRITERANDE!

Skördedax

Kasper och Filip

Gör mig en tjänst!

Klicka här!

Bakom lagården

Hund i bil

Apropå gårdagen.

32 grader i skuggan.

Hundutställning med ca tusen hundar.

Och ur högtalaren hörs: ÄGARE TILL BILEN XXX ÅTERVÄND ÖGONBLICKLIGEN TILL BILEN OCH TA UT HUNDARNA!

Man tror knappt det är sant! T o m här finns det människor utan hjärna.

Det är då jag utan tvekan skulle kunna göra mig skyldig till dråp i hastigt mod.

Jag är matt....

....fruktansvärt matt 

Egentligen orkar jag inte skriva något inlägg.

Men eftersom jag nu ändå sitter här så är det väl lika bra att fortsätta så det blir gjort.

Somnade strax före tre i natt och klockan ringde kvart i sex.

Duscha, tvätta håret, blåsa detsamma, lägga ansiktet, laga frukost och äta den, fixa mat till hundarna, klä på mig (och Husbonden), packa bilen med nödvändiga attiraljer för hundutställning etc etc.

Kvart över sju var vi iväg, Mollie, Husbonden och jag.

Tjugo över åtta var vi framme i Borås och lagom till vi svängde in på parkeringen så la Mollie en pizza på sätet och sedan en till. Tur man har lös galonklädsel.

Lasta ur stolar och bagar och hund, himla käckt med en bärare i det läget.

Rantar iväg mot södra entren och efter några steg så ska Mollie lägga ett antal cigarrer och för första gången i mitt hundliv så tar jag fram en för detta ändamål avsedd plastpåse och skopar upp det ännu varma, knyter snyggt och låter den dingla i ena handen som en liten handväska och känner mig faktiskt lite proffsig, som om jag varit med förr.

Turligt nog fanns det en behållare lite längre fram så jag kunde avbörda mig påse med innehåll.

Koll av vaccination innan man går in på området.

Hittar ringen och en utmärkt plats att slå upp stolarna i skuggan av stora träd, svalt och skönt.

Mollie får glädjefnatt! Det kryllar av hundar av alla sorter och ca 177 st av samma ras. Hon som bara träffat Caesar och Gårdshunden i stort sett sedan hon lämnade uppfödaren Marie och Öbarnas Kennel långt ut i skärgården.

Denna utställning är megastor. Två dagar och trettiotre ringar! Säkert över tusen hundar!

Det är varmt!

Eller ännu varmare faktiskt!

Sedan kommer Caesar med matte och gammelmatte och Mollie går till attack.

Jag tjuvtittar när första omgången är inne i ringen och kommer till insikt om att jag inte tränat tillräckligt och att jag är total amatör, dvs fullständig idiot vad det gäller visa hund.

Dom små hanarna studsar fram bredvid sina handlers, tittar uppmärksamt på densamme och uppför sig korrekt. Med vissa undantag får jag väl säga.

Så är det vår tur.

Jag går sist och framför mig går två kullsyskon.

Jag tittar hur dom andra gör och apar efter.

Mollie gör som hon vill och hon vill fightas med syskonen.

Så ska hon upp på bordet och domaren går igenom henne, det går så där att titta på tänderna som växer i dubbla rader och lite hur som helst, men underbett har hon.

Så ska hon och jag gå ensamma för domaren, det är då det händer.

Jag böjer mig lite fram och glasögonen som jag hakat fast i urringningen trillar till marken och jag trampar på dom!

Häpp, som man säger på cirkus, där rök en sextusen spänn på raken.

Fast, vad tusan, jag skulle ändå ha nya.

Hur det gick?

Jodå, hon kom på tredje plats och det är inte kattskit i detta sammanhang.
Vi köpte räkor på hemvägen och det, tillsammans med nybakat bröd och några kalla pilsner slog fullständigt undan benen på mig och jag däckade i fåtöljen ett par timmar.
Kan vara värmen också!

Macro Lovers # 29

Flera macrobilder hittar du här.