tisdag 20 oktober 2009

Utrotningshotade


Sedan vi gick med i EU så omgärdas lantbruket av regler, lagar och åtgärder.
Till följd av detta så har den svenska landsbygden utarmats både på folk och fä.
Eller rättare sagt på fä, folket bor nog kvar och uppbär EU-bidrag medan dom jobbar med annat.
Nu har djurtillsynen lagts över på Länstyrelsen i stället för kommunen.
Så här är det:
Man kan anmäla en lantbrukare för dålig djurhållning helt anonymt.
Då rycker tjänstemän från Länstyrelsen ut för att kolla upp saken.
Om inspektören inte hittar något fel, något att anmärka på så kostar det inte lantbrukaren något men finns det en enda sak att anmärka på så får djurägaren betala inspektionen.
Vi pratar tusenlappar.
Jag våga påstå att det finns inte en djurgård i Sverige där du inte kan hitta något att anmärka på om du är en nitisk tjänsteman.
Alltid finns det någon ko som är expert på att skita ner sig eller som ser lite tunnare ut än dom andra trots att hon äter som en häst.
Naturligtvis så ska inte en ko vara skitig men dom går ju som bekant inte på toaletten.
Dom står och skiter, ligger och skiter, skiter på varandra, är ibland så lösa i magen att skiten står som en fontän ur baken på dom och slår i väggen flera meter därifrån.
Och när dom lagt några rediga mockor så pinkar dom ca tio liter i alltihopa så att det blir en härlig soppa av allt.
DÅ LÄGGER DOM SIG I VÄLLINGEN.
Det är praktiskt och tidsmäsigt omöjligt att ranta runt med borste, schampo och vatten för att tvätta varje ko.
Då får man anställa en person som sköter det, och se, det räcker inte EU-bidragen till.
Dom som anmäler är oftast inte lantbrukare utan utflyttade från tätort.
Har på sin höjd en katt eller hund.
Plötsligt har dom blivit experter på djurhållning.
Blir fruktansvärt upprörda om en ko kalvar i hagen t ex. vilket ju är det mest naturliga.
Vi har aldrig haft problem med våra grannar och skulle dom se något avvikande i beteshagarna så ringer dom och det uppskattar vi ofantligt.
Vi har t o m folk som bor nära våra utmarker som räknar djuren åt oss varje dag för att hålla koll.
Våra bästa vänner och kollegor har dessvärre inte samma tur med några av sina grannar, bl. a. en kärring med en knähund (blir buren för det mesta) som smyger runt och snokar på gårdarna i sin närhet.
Vad jag vill komma till är att tjänstefolket på Länstyrelsen borde kunna sålla bland anmälningarna.
Borde kunna avgöra om det finns grund för anklagelserna eller om det bara är en fnoskig kärring och framför allt ska inte anmälaren kunna vara anonym.
Så om det visar sig att anklagelserna inte har fog så får anmälaren betala kalaset.
Ett par små petitesser ska inte vara avgörande för om djurhållaren ska behöva betala tusentals kronor till Länstyrelsen.
Samtidigt så fraktas våra djur mil efter mil på vägarna för att man lagt ner slakterier.
Får ligga i plågor timma efter timma för att man lagt ner veterinärstationer.
Men det är klart, det är ju staten som bestämt det.....

mvh R

3 kommentarer:

Ninna sa...

Håhåjaja.
Hade djurskyddsinspektören ute för några år sedan för att begära att få begrava hästen på vår egen mark.
Han skulle tillstyrka och sedan skulle papperen vidare till - länsstyrelsen - har jag för mej.
- Då kan jag lika gärna passa på att titta på stallet samtidigt, säger han.
Varpå han besiktigar stallet och de fortfarande levande hästarna.
Några dagar senare kommer TVÅ fakturor. En för att han varit ute i hagen och sett var jag ville begrava hästen - och en för att han besiktigade stallet! Vid samma tillfälle!
Får väl vara tacksam antar jag att han inte skickade en faktura för att han tittade på de kvarvarande hästarna också.

Tuvstarr sa...

Ibland kan man bara skaka på huvudet. Hoppas att aldrig någon anmäla er. Förstår inte, varför man tar emot anonyma anmälningar, det är absolut oseriöst!

Lisette sa...

Min gamle vän brukar säga: "Det finns folk till allt". Så sant så sant. Världen är full av tokerier.