Förtroende

Mitt förtroende för svensk sjukvård har ju som bekant varit minimalt men nu är det noll.
Huliganen opererades i onsdags för sina gallstensbesvär med titthålskirurgi.
Normalt sett så skulle han ha gått hem på fredag.
Idag, måndag ligger han med svåra smärtor, dropp och dränage där gallvätska rinner på sidan om i sådana mängder att man lägger blöjor runt magen på honom.
I fredag sa den då rondgående läkaren att man nog skulle röntga för att kolla om något var fel.
Det var i fredags.
Idag, måndag konstaterade en annan rondgående läkare att man skulle röntga och eventuellt öppna honom för att se efter vad problemet kan vara.
Man har alltså slösat bort tre dagar.
Det var vid tolvtiden idag och jag var där och fick ett snack med läkaren.
Frågade varför man inte opererade direkt när diagnosen var ställd för flera veckor sedan, innan inflammationen i bukspottskörteln, gulsoten, ett misslyckat försök till gastroskopi och ytterligare ett lyckat på Sahlgrenska som han dessutom fick en räkning på.
Det kunde hon så klart inte svara på men hon förklarade att titthålsoperationen hade varit besvärlig eftersom det fanns ärrbildningar och sammanväxningar.
JA MEN DET TROR FAN DET!
Det behöver man inte vara raketforskare för att begripa sammanhanget.
Nu är klockan strax halvfem och inget har hörts!
Är han röntgad, ligger han på operationsbordet?
Jag blir gott och väl vansinnig!