Överkänslig?

Igår skulle jag ta ut en ganska stor summa pengar från banken för att betala spa-badet.
Vis av skadan från i fjol när vi skulle åka hämta husvagnen och glatt stegade in på banken med uttagskvitto i högsta hugg, strax före tre, och fick till svar att så stora pengar måste betällas så tänkte jag att här gäller det att förekomma.
Skulle i och för sig ha pengarna på en postväxel men man vet ju aldrig.
Bestämde att jag skulle ringa banken och fråga om också detta var en beställningsvara.
Nu här det till saken att banken lånar en ganska stor summa pengar av oss utan att betala så särskilt mycket ränta och har genom åren och vårt yrkesverksamma liv fått låna åtskilliga miljoner av våra surt förvärvade slantar.
Slår alltså numret till vårt lokala bankkontor och blir satt på vänt.
Efter fem minuter svarar en telefonist någonstans ute i Sverige och jag ber, något förvånad eftersom jag slagit det lokala numret, att få bli kopplad till kontoret i XX.
Då frågar människan: Vad gäller ärendet?
Redan här stiger blodtrycket och jag tänker: Det ska väl du strunta i, du har väl inte med mina pengar att göra..... men jag samlar mig och säger att jag har en fråga.
Jaha, då kopplar jag till kundtjänst!
Efter drygt tio minuter svarar en stackars människa och jag inser att det ingalunda är mitt lokala bankkontor och då talar jag om för henne vad jag tycker om bankens förmynderi. Stammande, förklarande, säger hon till sist, att naturligtvis ska jag få tala med mitt bankkontor, och är det någon speciell person där?
Nej, det kvittar för jag känner allihop!
Så får jag äntligen tala med en "känning" på banken och läser lusen av henne också för nu är jag uppe i varv och som "tur" är har hon fått avhyvlingar av mig förut så hon behåller sitt lugn.
Vad som är förvånande är att bankkontoret i XX betalar huvudkontoret för "denna tjänst", alltså att svara när man ringer lokalnumret och sedan dirigera vidare.
Detta kan tyckas vara en bagatell och inget att hetsa upp sig för men om ingen säger ifrån så sker ingen förändring, och min tid är lika viktig som bankens.
Om lokalkontoret svarat så hade ärendet varit avklarat på en minut.
Nu tog det uppåt tjugo minuter av min dyrbara tid.
Överkänslig var rubriken, och jag undrar: måste man finna sig i överförmynderi från serviceinrättningar?
Jag har genom åren sagt ifrån till både skattedirektörer och annat, obs av skattemedel avlönade, tjänstemän när jag har blivit överkörd, minimerad och behandlad på ett för mig oacceptabelt sätt.
Om det är att vara överkänslig, då är jag det!
mvh R
PS Skattedirektören i XX frågade om han kunde gå ut utan hjälm när jag var klar med honom!DS