....ett möte med ett stycke musikkonst.
Christina på Station berättade om sin kära vän Oliviero som är en virituos på bandoneon och då påmindes jag om en dag för länge sedan när teven som vanligt stod på för tomt rum och jag donade i köket.
Plötsligt strömmade det ut den mest fantastiska musik som fick mig att släppa allt jag hade och gå in i teve-rummet för att höja volymen.
Det var ett prinsbröllop från Holland vill jag minnas och musiken fyllde denna gigantiska katedralen. Tårarna rann på bruden och hon gjorde inga försök att dölja sitt ansikte trots att det säkert var miljoner människor som tittade och man såg att detta var hennes musik. Jag satt som trollbunden och sveptes med och svämmade över jag också och gör det fortfarande när jag lyssnar på Libertango med Astor Piazzolla.
http://www.youtube.com/watch?v=RUAPf_ccobc
Varför viss musik griper tag i en är svårt att förklara, man tolkar in olika känslor allt efter vilken person man är men en sak kan man vara överens om: det är fantastiskt att få fram så mycket ur ett så litet "dragspel" som ursprungligen var ett substitut för orgel.
mvh R
en mening att begrunda
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar