Finns det något vackrare....

... än en tulpan?

Ska väl vara en vissen tulpan då!

Fjädrar anamma!

Take of.....

.....för påskkärringarna....

Romantiska blommor.....

...finns det?

I så fall måste ju Ranunkel och Anemon räknas dit.

Fjädrar till riset............

..........och ute är det sex minusgrader!

Stackars mina blommor.
Och småfåglarna som inte har strumpor och skor.

Den tappre lille kamraten.......

.....tackade för sig och tog en annan väg.

Till ett ställe där han kan få sitta under korkeken och vara tillfreds med livet.

Lille Lotus, Mollies promenad- och lekkamrat och Caesars son kunde inte haft det bättre än hos Birgitta den tid han fick vara med, men hans lilla kropp var inte skapt för en Fralla, det gjorde allt för ont.

Vi kommer att saknar honom.

Trött på tulpaner

Snart är det påsk

Sista onsdagen....

.... i månaden är det marknadsmorgon.

Så också idag.

Strax ska jag plocka upp två likasinnade.

Det blir tjatter, tjatter, köpa, tjatter, köpa mera och sedan blir det marknadskaffe.

Siktet är inställt på damen som säljer de perfekta trosorna för 25 kronor paret och så blomsterhandlaren med den gyllene stämman som hörs över hela marknadsplatsen och som kallar alla kärringar för gullet men som har oslagbara priser.

En något bedagad skönhet

Undrar just om det finns någon saffran i dessa

Pyssel

Idag ska jag göra en hattbutik!

Börja med inredningen.

Måla och tapetsera.

Skruva och snickra.

Det blir nog i den romantiska stilen, vitt, blommigt...
Egentligen skulle man nog vara ute istället och lukta på blommorna men har man tagit på sig en uppgift så....

Rubrik överflödig

Tulpanerna inköpta på GeKås i Ullared för en billig penning.

Tillsammans med med jodphurs i svart skinn till Husbonden, tio penséplantor för 24 kronor, blingstenar till mina långa naglar som var till ingen nytta eftersom jag bröt av en så blingblinget får ligga på hyllan tills naglarna växt ut igen.

Också lite annat smått och gott till den nätta summan av humhum kronor. Konstigt eftersom jag inte skulle ha något alls.

Så kan det gå!

Nu skulle vi suttit på Lisebergsteatern och lyssnat/tittat på Maria Möller.

Köpt ny svart tunika enkom för denna kväll.

Då går Husbonden och lyfter sig till, ja gud vet vad för han har ont både bak och fram.

Sitta inte att tänka på, ligga går något bättre men så vitt jag vet har dom inga liggplatser på teatern.

Så det blir till att stanna hemma och vännerna får roa sig på egen hand.

Det är allt lite synd om m..................Husbonden.

Några till!

Anemonerna är så blå, så blå.....

Dagens energikick!

Så himla bra!

Nä, jag är inte duktig....

....på att fotografera.

Jag kallar mig helst inte fotograf utan hellre bildmakare.

Jag kan inte skapa en färdig bild i kameran som en del hävdar att dom gör.

Så välorganiserad och eftertänksam är jag inte.

Jag har alla inställningar på noll i kameran men man kan ju naturligtvis välja att dra upp värdena såsom färgmättnad, kontrast, skärpa etc. eller så kan man göra det i datorn.

Jag fotar allt i RAW-format och det är ju faktiskt inget annat än digital information.

Ingenting annat än ettor och nollor om jag fattat det rätt.

När jag ser något jag tycker om så slänger jag iväg ett skott, skjuter från höften och oftast utan stativ.

Det finns undantag naturligtvis när jag använder både stativ och reflexskärm men jag tycker det är ganska bökigt.

Det jag ständigt söker är ljuset, varifrån det kommer, hur det faller.

Jag använder två knappar mest, och det är bländaren, alltså skärpedjupet och kompensationen.

När jag kommer hem så laddar jag över till datorn och sedan börjar det roliga i att förvandla informationen till den bild som finns på näthinnan.

För jag tycker om att "leka", som en del så föraktfullt uttrycker sig, i bildbehandlingsprogram.

Mitt digitala mörkrum är min lekstuga.

Jag får utlopp för min kreativitet och jag får blixtsnabbt gehör för mina idéer.

Jag har inga som helst betänkligheter för att t ex klona bort ett grässtrå som sticker upp och drar uppmärksamheten från det jag vill ha fram och jag ser ingen skillnad på att repa av det innan jag fotar eller efter i datorn.

Mina bilder är bara till lyst och glädje hoppas jag, och då tycker jag inte det har någon betydelse hur mycket eller lite bildbehandling som gjorts för att få fram resultatet.

Man bör däremot inte ljuga om det och tro att man inte ska bli ertappad.

Det är löjligt.

Lika löjligt som att förhäva sig och se ner på dom som använder sig av det digitala mörkrummet och tro att det egna sättet är det enda rätta.

Oftast bottnar attityden i okunskap om hur t ex Photoshop fungerar och man är inte ambitiös nog att vilja lära sig.

Nu tycker säkert en del att jag sticker ut hakan och det gör jag men jag är redigt trött på kommentarer som: "Det går väl an att ta bra bilder för du har säkert en bra kamera", eller " Den bilden har du väl photoshoppat väldigt mycket!"

Bilderna nedanför är ett exempel på hur jag kan se det ibland. Den understa bilden är endast beskuren och skärpt och den översta är bildbehandlad efter mitt tycke och smak.

Är det inte det ena så är det det andra

Hanhundarna i Pittbullens närhet visar ett otillbörligt intresse för hennes lilla lekamen och i all synnerhet den runda klappvänliga baken.

Det är Vincent, en trasslig liten sak, och så är det Caesar förstås med bihanget Lotus och så är det storebror Bonzo och alla är dom så förtjusta i henne.

Nu är Mollie av naturen ett lösaktigt stycke som bjuder på sig i alla situationer så hon finner sig att bli uppvaktad utan att fräsa ifrån som andra tikar gör när hanhundar blir för  närgångna.

Hon kör gärna missionärsställning dessutom.

Den ende hon håller kort är lille Lotus och den stackarn är så till sig i trasorna så han kan inte gå normalt utan juckar sig fram.

Nu kan man lätt tro att fröken pilsk har sin löpperiod men se det har hon inte, den hade hon för dryga två månader sedan.

Man skulle kunna befara en begynnande livmoderinflammation och det är ju skrämmande i sig men hon är pigg och allert och helt som vanligt.

Tog ändå det säkra för det osäkra och på inrådan av uppfödaren Marie och kontaktade veterinär och då förhåller det sig så att en del tikar kan utsöndra för en hanhund behagliga och upphetsande dofter några månader efter löpet.

Ja men så himla käckt!

Då ger jag mig tusan på att hon kommer att puffa ut sin "ådekolong" ända tills det är dags för nästa löp.

Det känns som att jag skulle kunna snöpa den lilla behagsjuka damen.