Det kanske inte blir så mycket bloggat om det som händer på gården, men så länge saker och ting går sin gilla gång så tänker man inte så mycket på det.
Just nu kör Husbonden det sista lasset med torrt hö i små balar och det gäller att sno sig för regnområdet har dragit in över Båstad för en timma sedan.
Han tar inte vara på torrt hö för egen del men några hästägare har lagt specialbeställningar.
Våra djur äter bara hösilage, alltså det som finns i de där vita plastbollarna ute på gärdena.
Som barnen kallar elefanttamponger.
Nu för tiden klarar Husbonden hela höskörden nästan ensam med lite bistånd.
Annat var det när vi kom till prästgården.
Husbonden var ju bonde av födsel och ohejdad vana men annat var det för mig.
Först slog man gräset med slåttermaskin.
Så vändes det ett antal gånger.
Sedan räfsades det ihop.
Så satte man upp rundhässjor och om vädret var bra stakar.
Därefter hängdes höet upp och fick hänga till det var alldeles torrt.
Så körde man ut med hövagnar, lyfte av höet från stakar och hässjor och i vagnen sedan hem och lassade av det i en jektor som blåste upp det på höloftet.
På höloftet måste en eller två man jobba för att lägga ut höet och packa det.
Varmt, svettigt och stickigt!
Blinningar och flugor.
Regnet hängande i luften, stressa, stressa.
Eller så regnade det dagarna i ända och höet blev dåligt om det inte kommit upp på hässjorna.
Mycket folk gick det åt och mycket mat också.
Frukost, tio-kaffe, middag klockan tolv, eftermiddagskaffe och sedan kvällsmat och jag var tjugoett!
