Bilder från en tågresa....

 ....där de flesta barn var tyngda av stundens allvar.

Hosta som i Funkia och Triss nr 4

Här kan man se fler Fototrissar

...några fler rara växter.....

Fotoutflykt ...

....tillika naturupplevelser hade vi förmånen att få vara med om igår.

Tillsammans med Mikael och Lena, vänner i "Fotogruppen UPA" så for vi till olika naturreservat i falköpingstrakten.

På det ena stället fanns det bl a Backvial, Gulmåra, Vitmåra, Näva, och inte minst stora drivor av Kungsmynta som doftade bedövande.

Det andra reservatet är känt för sina orkideer bl a kärrknipprot och Brudsporre eller möjligen Doftsporre.

Alldeles fantastiska vyer att njuta av när vi körde runt i falbygden, Hornborgasjön, Billingen, Mösseberg.

Småvägar genom byar och ett böljande landskap guidade av Mikael och Lena som kan trakten.

Tack för en underbar dag! Hoppas vi får hänga på fler gånger.

Växthuset är en utmärkt ateljé...

....och trädgården är full av motiv. Det är bara att knipsa en blomma här och där.
En inspirationskälla hittar man här!

Det sista hölasset

Det kanske inte blir så mycket bloggat om det som händer på gården, men så länge saker och ting går sin gilla gång så tänker man inte så mycket på det.

Just nu kör Husbonden det sista lasset med torrt hö i små balar och det gäller att sno sig för regnområdet har dragit in över Båstad för en timma sedan.

Han tar inte vara på torrt hö för egen del men några hästägare har lagt specialbeställningar.

Våra djur äter bara hösilage, alltså det som finns i de där vita plastbollarna ute på gärdena.

Som barnen kallar elefanttamponger.

Nu för tiden klarar Husbonden hela höskörden nästan ensam med lite bistånd.

Annat var det när vi kom till prästgården.

Husbonden var ju bonde av födsel och ohejdad vana men annat var det för mig.

Först slog man gräset med slåttermaskin.

Så vändes det ett antal gånger.

Sedan räfsades det ihop.

Så satte man upp rundhässjor och om vädret var bra stakar.

Därefter hängdes höet upp och fick hänga till det var alldeles torrt.

Så körde man ut med hövagnar, lyfte av höet från stakar och hässjor och i vagnen sedan hem och lassade av det i en jektor som blåste upp det på höloftet.

På höloftet måste en eller två man jobba för att lägga ut höet och packa det.

Varmt, svettigt och stickigt!

Blinningar och flugor.

Regnet hängande i luften, stressa, stressa.

Eller så regnade det dagarna i ända och höet blev dåligt om det inte kommit upp på hässjorna.

Mycket folk gick det åt och mycket mat också.

Frukost, tio-kaffe, middag klockan tolv, eftermiddagskaffe och sedan kvällsmat och jag var tjugoett!

Fotobok

Det är nästan kramp när man ska trycka på knappen för att sända underlaget till en fotobok.

Den jag sände iväg i går var den sjätte eller sjunde tror jag så alldeles novis är jag inte men lika fullt är det svårt att ta det sista steget.

Ingen återvändo!

Sänt är sänt!

Går inte att ändra på något!

Ungefär som en förlossning!

Inga andra likheter i övrigt men det är bara att åka med.

Man kan inte påverka situationen och inte ångra sig.

Jag borde vara luttrad eftersom jag i mitt tidigare liv sysslade med trycksaker.

Fast kanske just därför har jag svårt att trycka på SÄND.

Blott blått

Självsådd

Ny för i år

Längs med vägen på morgonen

Liljorna på marken....

....Bowl of Beauty slår fortfarande ut......

... en del ser inte riktigt kloka ut.......

..... och mitt i allt det sköna och vackra så läser man att de två undersköterskorna som misshandlat äldre personer på ett boende i Norrköping får behålla sitt arbete och sexgalningen som jobbade på en förskola fick flera hundratusen i avgångsvederlag. 
HEJA SVERIGE!

Utanför köksdörren.....

....Honungsrosen överträffar sig själv!
Clematisens ställning är två meter hög så då borde rosen vara minst fyra eller fem kanske.
Blomningen är kort och intensiv och tiotusentals små vingar vibrerar runt blommorna.

Det är verkligen inte min förtjänst......

....att lilla Mollie blev bästa tik på Borås-utställningen igår.

Att hon fick Excellent och vann sin klass samt fick CK.

Att hon fick ett Cert.

Att hon blev BIM.

Nej det är inte min förtjänst utan mera Marie på Öbarnas Kennel som gjorde ett bra val när hon bestämde vem som skulle bli mamma och pappa till Pittbullen.

Och vidare är det Birgitta (världens bästa Caesar) som på ett så förtjänstfullt sätt visade henne för den engelska domaren. Husbonden och jag var inte vid ring-side men vi gluttade mellan tälten och såg att det gick med schwung.

Dessutom ska ytterligare en "person" nämnas i sammanhanget och det är Gårdshunden Bonzo som i ett år har tränat henne fysiskt så att musklerna satt sig på de rätta ställena. Stått ut med hennes diktatorsfasoner och allt som oftast ganska hårda bett.

Även om jag inte hjulade runt (en fysisk omöjlighet) och joddlade av glädje över resultaten så blev både Husbonden och jag jätteglada, det ska erkännas.

Generös

Idag har jag skänkt hundra spänn till landstinget.

Hade en tid på primärvårdsakuten i morse.

Infann mig en kvart innan och lämnade det begärda provet.

Allteftersom droppade det in patienter som fick sitta ned.

En liten flicka med misstänkt Borelia men pigg och glad.

En kille skickades vidare till barnsjukhuset för misstänkt blindtarmsinflammation.

En man och en kvinna som skulle lägga om olika typer av sårskador fick hjälp med en gång.

Två tjejer som skulle ha haft bokade tider var inte inbokade och irritation uppstod.

Jag hörde hur personalen, upprepade gånger ringde upp den läkare som skulle vara i tjänst men utan att få kontakt. Hur dom talade in på telefonsvararen och undrade var han/hon befann sig.

Dom förklarade också för nytillkomna att läkaren inte infunnit sig.

En halvtimma efter utsatt tid tyckte jag att det fick vara nog och frågade sköterskan om det fanns ett resultat av provtagningen och det fanns det: Inget att anmärka.

Då förklarade jag att jag tänkte gå utan att vänta på läkaren och att jag efterskänkte den redan betalade avgiften.

Ja, egentligen var det bara femtio kronor jag efterskänkte för provtagningen kostade femtio.

Varför jag gick till primärvårdsakuten en lördag morgon kan man ju undra.

Fredag morgon kl 8.00 ringde jag den vårdcentral jag tillhör.

Sen blev jag inte uppringd förrän kl 14.00 av sköterskan som talade om att det var för sent för provtagning hos dom och rekommenderade primärvårdsakuten istället.
Samma vårdcentral som inte ville sätta ett EKG på en god vän som hade bröstsmärtor bara för att det var fredag eftermiddag och tyckte att hon kunde åka ytterligare 2-3 mil till lasarettet för att få det gjort.
Vad är det som gått snett i den svenska sjukvården?
Jag hoppas att den läkare som skulle ha varit i tjänst på primärvårdsakuten hade laga förfall men vad skulle orsaken i så fall vara för att sätta både patienter och personal i en så prekär situation?
 

Lite senare....

...när solen nått över grantopparna.