Goddag yxskaft!

Jag: Har du hämtat posten idag?
Husbonden: Nä, det blåser inte den vinden.
Jag förstår precis vad han menar men jag kan tänka om någon hade lyssnat så hade de säkert skakat på huvudet och undrat om vi har alla hemma.
Detta tarvar en förklaring:
Vi bor i ett av Sveriges värsta blåshål.
När sydvästan ligger på tar den fart nerifrån hallandskusten, vrålar förbi Göteborg, upp längs Göta Älv och in i dalen och där bor vi.
Öppet för alla vindar utom ostan.
Vår postlåda är exponerad för åska, hagel och drivis och öppningen är mot norr så när det regnar och blåser så tränger vatten in och posten blir väldigt blöt kan man säga.
Men, när det blåser och regnar från söder då ligger posten torrt och skyddat.
Det var väderleksförhållandet den dagen jag frågade efter posten så Husbonden tyckte inte att han behövde ha någon brådska.
Då kanske någon undrar varför vi inte vänder brevlådan mot öst men det låter sig inte göras för då får alla postudelare (Postnord, CityMail, tidningsutdelare samt reklamutdelare. Väldigt miljövänligt!) kliva ur bilen för att stoppa i posten.
PS. Husbonden säger ibland: Nordan är kall vilket håll den än kommer ifrån! DS.

Resande av livsfarligt vapen

För några dagar sedan var här ett herrans oväder.
Den tunga hettan byttes mot störtregn, blixt och dunder och tromber som tryckte ner björkarna utanför köksfönstret mot marken.
Direkt så försvann elen naturligtvis.
Ibland luktade det nästan svavel tyckte jag (inbillning så klart).
Plötsligt utbröt det ett helvetes larmande utanför. Ett ljud vi aldrig hört förut.
Två yra höns sprang nästan omkull varandra för att hitta var larmet kom ifrån, lite rädda för att det kanske var ett brandlarm.
Öppnade altandörren och sprang ut i hällregnet och då blev ljudet ännu värre.
Så kunde jag lokalisera var det kom ifrån: Kalles rymdgevär!
Fått fnatt och överslag i regnet och vrålade som en mistlur.
Slängde över det till Husbonden som frenetiskt tryckte och vred på allt men icke.
Bestämde oss för att slänga den så långt ut från huset som möjligt eller möjligen slå sönder eländet.
Då tog batteriet slut och sakta men säkert tonade ljudet ner och vi kunde återgå till att sitta och vänta på att elen skulle komma tillbaka.
Den kom någon gång mellan elva och tolv på natten, det vet jag säkert eftersom jag vaknade av att teven körde för fullt, fläkten blåste och frysskåp, ugnar o.d. pep i kör.

Pionerna stämplar ut.....och rosorna in.