Det här med Corona.....

....och de prioriteringar som alldeles uppenbart förekommer inom vården.
Att man inte sätter in adekvat behandling beroende på hur gammal, dement eller sjuk personen är, är inget nytt.
För några år sedan, när min mamma var 92 år flyttade hon till ett boende med egen lägenhet och fick ganska omgående lunginflammation.
Kom till Mölndals sjukhus i rätt så dåligt skick.
Dagen efter besökte jag henne och ville ha ett samtal med ansvarig läkare och den kvinnliga överläkaren infann sig.
Hon kom in på rummet, stängde dörren, satte fram en stol till mig vid mammas fötter och satte sig själv vid huvudgärden.
Det samtal som sedan utspann sig sitter fortfarande i mitt huvud.
- Ja, din mamma har ju.....Här söker hon efter ord och jag fyller i: Lunginflammation?
Det kommer blixtsnabbt från henne:
-Jobbar du i vården?
På det svarade jag inte.
Sedan börjar hon diskutera huruvida de skulle sätta in behandling eller inte.
Det ska erkännas att jag inte riktigt förstod varåt det lutade men allteftersom så började jag ana.
Hon satt alltså bredvid mamma och avgjorde om hon skulle få leva eller dö.
Jag skärpte tonen och påpekade att mamma var helt klar i huvudet och säkert uppfattade konversationen.
- Ja, jo, det är ju riktigt och då gör vi väl så att vi sätter in antibiotika och näringslösning.
Inte förrän jag satt i bilen gick det upp för mig vad jag egentligen hade varit med om och jag blev livrädd.
Mamma levde i ytterligare tre år och dog av hjärtsvikt några dagar efter sin 95-årsdag.