I morse var det knäpptyst. I alla fall på honom.
Han kanske läste mitt blogginlägg igår och blev lite stött.
Ber så hemskt mycket om ursäkt lilla Svarthättan, du får gärna gasta några veckor till.
en mening att begrunda
6 timmar sedan
tisdag 6 juni 2017
Lovar och svär....
....att aldrig mer klaga på fågelsången.
I morse var det knäpptyst. I alla fall på honom.
Han kanske läste mitt blogginlägg igår och blev lite stött.
Ber så hemskt mycket om ursäkt lilla Svarthättan, du får gärna gasta några veckor till.
I morse var det knäpptyst. I alla fall på honom.
Han kanske läste mitt blogginlägg igår och blev lite stött.
Ber så hemskt mycket om ursäkt lilla Svarthättan, du får gärna gasta några veckor till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Underbara bilder! Den första är så vacker, den andra är vackrare, den tredje WOW! Och den fjärde...suck! Så vacker!
Anneli: Ärligt talat så är det ett väldigt ogräs och som man säger i finare kretsar "invasivt". Jag har visserligen själv planterat det så jag kan inte skylla på någon och det enda som håller det stången är den oranga vallmon som har rötter till Kina.
Menar du ormbunken eller aklejan?
Ormbunken (konstigt namn om man tänker efter) i detta fallet strutbräken tror jag inte går att få bort med handkraft men aklejan den underbara frösår sig och det får den så gärna. Den har ju den förmågan att ändra skepnad och om jag inte missminner mig så är den mörkt blå ursprungsfärgen och så är det också för lupinerna.
Skicka en kommentar