Husbonden guidade och berättade tokiga ankedoter från förr.
Det första ödetorpet har benämningen Martins och här bodde Martins Augusta med man och barn.
Det finns övergivna hus, ödetorp och tomma hus men det finns alltid en ägare ska man ha klart för sig.
Det kan vara förenat med livsfara att gå in i ett till synes övergivet hus och framför allt tycker jag att man gör intrång.
Att röra sig på utsidan, ta bilder genom fönster och öppna dörrar är väl okey men inte gå in, möblera om för bästa ljus för fotografering, fingra på saker och ting, nej där går gränsen för mig medan andra tycker att det är helt i sin ordning.
Så, nu fick jag sagt det också och var och en gör som han vill.
4 kommentarer:
Så sorgligt, så fascinerande, så vackert!
Irene
Irene: I all synnerhet om man kände några av dom som bodde här.
Vilka fina men lite tragiska bilder. Önskar att jag haft tid att följa med men ibland måste man prioritera. Har inte vart inne på din blogg på ett tag, här fanns mycket fint att kolla på.
Ingegerd: Klart det är tråkigt men dom som en gång bodde här är sedan länge borta så dom slipper se förfallet.
Skicka en kommentar