Tänkte på en sak.....

Den där Luther var väl ett riktigt stolpskott?
Inte för att jag tänker på honom så värst ofta men på något sätt så finns han i bakgrunden mest hela tiden och ibland tar han sig för att parkera sig på min axeln.
Har märkt att han vill ha ett ord med i laget om jag gör saker som enligt mig är både roligare och viktigare (för mig)  än att städa t ex.
Då sitter han där och moraliserar, talar om vilken dålig människa jag är och vad tror jag att andra ska tycka om att jag har så stora dammråttor att t o m ladugårdskatterna går bet.
Jag gör mitt bästa för att skaka av honom, helst så han ramlar och slår ihjäl sig och aldrig sticker fram sitt fula tryne igen men jag lyckas inte.
Visst, jag städar inte ihjäl mig och jag intalar mig själv att jag inte är en sämre människa för det. 
Att de som tycker om mig gör det antingen mina golv är kliniska eller leriga av hundtassar.
Men det hjälper inte, den där lille skitgubben lyckas alltid kravla sig upp igen och svamla i mitt öra: Bryr du dig inte det minsta om vad folk ska säga, va va?
Var det inte Luther som krafsade ihop dom där teserna? 
Vad mig anbelangar så kan han stoppa upp dom!