Sakta men förhoppningsvis säkert, så stillnar stormen av och det gungar inte så djävligt längre.
Om jag inte plötsligt böjer mig fram för att rycka upp ett ogräs förstås.
Då kommer världen i gungning igen.
Denna handling är inte kopplad till sunt förnuft eller ens bondförstånd eftersom allt är igenväxt och jag skulle behöva ägna flera dagar åt att rensa om det skulle vara någon mening.
För att inte hemfalla åt detta reflexmässiga beteende så håller jag mig inomhus och pysslar med det som är ovan midjehöjd medan Husbonden får göra allt som är knäna böj.
Bra arbetsfördelning tycker jag.
Datorn har fått stå oanvänd mest men nu fick jag till lite redigeringsarbete av bilder på en liten en.
En bedårande liten sessa och barnbarn till en god fotovän.
Olika slags löften
1 dag sedan
6 kommentarer:
Skönt att höra att det går åt rätt håll!
Underbara bäbisbilder.
Gott att höra att du är på G igen. Fina bilder.
Mian: Husbonden påstod att jag nog var nästan frisk när jag fräste betr. hans lortiga byxor och att dom inte var önskvärda inomhus. Hm.....
Ingegerd: Tackar, tack, det artar sig hoppas jag. Börjar få lappsjuka. Tre veckor i praktiskt total stillhet.....
Välkommen tillbaka, har saknat dig
Så söt liten prinsessa<3
Har det bra
Henrietta: As sweet as sugar and only four weeks old.
Ha en bra weekend!
Skicka en kommentar