....om jag är riktigt klok.
Lite kocko är jag ju till vardags men ibland överträffar jag mig själv.
Följande utspelade sig igår kväll vilket gör att jag ifrågasätter min mentala status.
Skulle ta en sked lingonsylt för att lägga på vitkålen och röck tag i burken i kylskåpet.
Sylten hemmagjord och hälld på snabbkaffeburk.
Locket satt som berget!
Fanns inte planer i h....e att få loss det.
Det är då jag reagerar på ett för mig fullständigt obegripligt sätt för jag läser lusen av Husbonden!
- Ge fan i att skruva på locket så in i norden så jag inte kan få upp det!
- På alla andra burkar ids du inte skruva alls minsann, utan när jag tar ut gurk- eller rödbetsburken och håller i locket så far allt i golvet och jag får torka ättikslag i flera dagar!
- Ska det vara så himla svårt att göra saker och ting rätt, va, va?
Husbonden tar sig fram i svavelångorna, tar burken och lossar på locket, allt medan han tittar medlidsamt på mig.
Efter en kvart när dimmorna lagt sig och vi sitter bänkade framför teven brister jag ut i gapskratt och kan inte prata på en lång stund.
Husbonden tittar frågande och det tar en lång stund innan jag kan förmedla varför jag skrattar hejdlöst.
Då måste han ju skratta också för det som nyss utspelat sig i köket var ju helt absurt och hur komiskt som helst.
Dessutom var det säkert jag själv som skruvat fast locket efter middagen.
Undrar om inte jag ska bli ståuppkomiker när jag blir stor.
8 kommentarer:
Så skönt att ni har rett ut lockproblemen så det inte blir londondimma av oset imorgon på Marsstrand
Har en bestämd känsla av dejavu- fast utspelat här i Gökhem! tror att Husbonn o min gube skulle ha mycket att prata om ;)
Här ligger vi i sängen, klockan halv sju på lördagsmorgonen och jag läser Ditt inlägg högt för min gubbe. Han skrattar så han vrider sig och undrar om det verkligen inte är JAG som har skrivit det där??
Visst är det skönt att ha nån att skylla på ibland när det bränner till i huvet ;o))
Ha en fin helg!
Kram Åsa.
Lena: Garanterar inget!
Lisette: Skönt att det finns fler än jag, och att vi är gifta med rätt sort!
Åsa: Bränner till var ordet och dessutom en riktig snedtändning!
Jag tror att det är hormoner som spökar...hade du öppnat kylskåpet för en vecka sedan så hade du inte reagerat så...
Mian: Hor-moner? Det var länge sedan jag slutade skylla på dom.
Håller med dig. Mina hormoner tog slut långt före seklets utgång men spökar gör dom kanske än ;)
Lisette: Husbonden säger att jag äter hundmat ibland, det är därför jag skäller.
Skicka en kommentar