Hanhundarna i Pittbullens närhet visar ett otillbörligt intresse för hennes lilla lekamen och i all synnerhet den runda klappvänliga baken.
Det är Vincent, en trasslig liten sak, och så är det Caesar förstås med bihanget Lotus och så är det storebror Bonzo och alla är dom så förtjusta i henne.
Nu är Mollie av naturen ett lösaktigt stycke som bjuder på sig i alla situationer så hon finner sig att bli uppvaktad utan att fräsa ifrån som andra tikar gör när hanhundar blir för närgångna.
Hon kör gärna missionärsställning dessutom.
Den ende hon håller kort är lille Lotus och den stackarn är så till sig i trasorna så han kan inte gå normalt utan juckar sig fram.
Nu kan man lätt tro att fröken pilsk har sin löpperiod men se det har hon inte, den hade hon för dryga två månader sedan.
Man skulle kunna befara en begynnande livmoderinflammation och det är ju skrämmande i sig men hon är pigg och allert och helt som vanligt.
Tog ändå det säkra för det osäkra och på inrådan av uppfödaren Marie och kontaktade veterinär och då förhåller det sig så att en del tikar kan utsöndra för en hanhund behagliga och upphetsande dofter några månader efter löpet.
Ja men så himla käckt!
Då ger jag mig tusan på att hon kommer att puffa ut sin "ådekolong" ända tills det är dags för nästa löp.
Det känns som att jag skulle kunna snöpa den lilla behagsjuka damen.
8 kommentarer:
ja vad säger man nu då :)
Ehhhh...ja vad gör man? Vad säger man? Marskatt har man ju hört talas om ;)
Både snygg, självsäker och luktar gott - vilken tjej! :)
Birgitta: Det är ju mer än man kan säga om ägaren...vissa dagar.
Ha ha, vilken bild!!!
Christina; Hon har det inte lätt...
Tänk om man hade den där dragningskraften... varje dag... överallt...
Mian: Men en lång rad med hanhundar efter sig på promenaderna vore väl inte så lyckat kanske........;)
Skicka en kommentar