De små kustsamhällena har stora pampiga stenkyrkor som väl bäst lämpar sig för stadsmiljö kan man tänka.
Kan det ha med Schartau att göra tro?
Evert sitter dock mitt i smeten med sin luta i knät. Undrar om någon tvättar av honom ibland för ingen måsskit vilade på hans huvud.
För övrigt så torde det inte vara lämpligt att fjärta bland husen.
Trångt är väl bara förnamnet och inte så attraktivt för en som kommer från de stora vidderna.
Ta då i beaktande att turistsäsongen är över och de flesta utskänkningsställena är stängda.
4 kommentarer:
Den sista ser ut som jag i håret! Fast jag är mörkhårig då, och ingen blondin precis. Till frissan bahöver jag i alla fall.
Nilla: Efter några timmar i blåsten så ser man ut så där.
Undrar om inte någon glömt sin peruk på stolpen efter en blöt kväll.
För tusen år sedan jobbade jag en sommar på restaurangen i Grebbestad. Då hade dom telefonnumret: 8!
" Grebbestad nummer åtta" svarade man när man hade tjänstgöring i receptionen. Några år sedan alltså ;)
En hemlis: Vi lånade Evert Taubes lilla segeleka många gånger. Men man fick passa på och fråga när han var på gott humör. Och det var inte alltid;)
Vilka minnen! Att ha fått träffa Evert och t o m ro med hans åror eller sätta hans segel. Vilken lycka.
Väntar på hans samlade verk som mina föräldrar har och det ska bli spännande. Jag minns dom i bokhyllan från min barndom och dom gjorde sig påminda när jag var i Grebbestad.
Skicka en kommentar