Igår var jag på läkarbesök.
Kontroll.
Kvart i nio var avtalat och tjugo i nio klev jag innanför dörren.
Ingen i receptionen.
Efter tio minuter kom doktorn till sitt arbete, något försenad kan man säga.
Efter ytterligare fem dök kontoristen upp i luckan.
Klockan nio kom jag in till läkaren.
Blodtrycket var då alldeles för högt sa mätningen.
Läkaren lotsade in mig på ett rum och sa att personal skulle komma för att ta EKG.
Sen hände ingenting och sen hände det ännu mindre.
Satt på britsen och dingla med benen.
Fippla lite med mobilen.
Inte för att jag kan utan mer för att kolla hur tiden gick.
Det började dra i ögonen.
Efter en halvtimma la jag mig ner och lurade en kvart eller så.
Sedan kom läkaren och då var klockan tjugo över tio och hon luktade kaffe.
Jag råkar veta att personalen har fikarast klockan tio för då sätter dom upp en skylt i receptionen där det står att dom gör just det, fikar alltså.
Ojdå, sitter du här ännu? Ja, vi har ju så dåligt med personal. Jag tar ditt blodtryck igen! Och när du ändå är här så kan vi ta ett nytt blodprov.
Trycket hade det gått ner en aning, jag hade ju slumrat en stund men det sa jag inte till henne.
Så gick hon och jag satt där och dingla med benen igen.
Efter ytterligare en kvart så kom personal som skulle ta EKG och bad så hemskt mycket om ursäkt men dom hade ropat upp mig och eftersom jag inte svarat så trodde dom jag gått hem.
Hur skulle jag kunna svara, jag låg ju och sov i ett annat rum.
Blodprovet gick bra vid första försöket, halleluja! Ibland går det inte alls, sist fick jag gå hem och komma tillbaka nästa dag för nya försök.
Ut i väntrummet, som var till bredden fyllt med snoriga ungar och vidhängande vårdnadshavare, lika snoriga dom för att vänta på ny träff med läkaren.
Jag backade ut i korridoren och ställde mig så långt bort som möjligt från smitthärdarna men ändå så att jag hörde när doktorn ropade.
Tjugo över elva var jag klar!
Också ett sätt att fördriva dagen om man inte har något annat att göra.
10 kommentarer:
OJ, dunkade du huvudet i väggen när du kom hem?
Det är ju bra att de inte stressar när de har ont om personal...
Var tacksam att dom inte skickade dig vidare till NÄL...
Jamenvisst.
Jag hör till de (kanske är det bara jag) som tycker om att vänta eftersom ingen kräver något annat av mig just då.
Lena: Det som retade mig mest var att jag hade en tid och läkaren var inte ens där vid det klockslaget.
Det andra berodde ju på missförstånd så det kan jag stå ut med.
Ninna: Eller ännu värre, Kungälvs sjukhus.
Så bekant det låter.
M
Nilla: Beräknad väntetid är helt i sin ordning men inte oplanerad. Då känner jag mig överkörd. Min tid är lika viktig som någon annans (även om jag inte har något annat för mig).
Då går blodtrycket upp kan jag säga.
Undra på om du fick högt blodtryck!!!!!
Margaretha: Som Povel sjöng: Har du hört den förut......
Lisette: En vacker dag kommer det att spruta ur öronen!
Din berättelse påminner mig om vad som hände mig vid ett tillfälle när jag arbetade som distriktssköterska.
En blodtryckskontroll ska föregås av 10-15 minuters vila för att det ska bli en rättvist mätning. Jag bad en patient lägga sig på britsen och vila så skulle jag strax komma tillbaka. Jag gick ut och fikade under tiden och glömde bort patienten! Efter 30-45 minuter när jag återkom låg patienten och snarkade högt på britsen. Behöver jag säga att blodtrycket var helt normalt? ;)
En helt annan sak ;) - jag har inte koll på i vilken landsända du bor i Renée...? Var bor du?
Kram!
Du är förlåten och det är preskriberat, det är jag säker på.
mvh R
Skicka en kommentar