Med lättare steg......

....tar jag mig fram.

I alla fall mentalt efter att besökt mamma.

I en och en halv timma höll hon igång med barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt svärson.

Varit upp och gått med assistans och hällde i sig en hel dricka (på min uppmaning) och gud nåde den som antydde att hon skulle vara särskilt duktig för sin ålder.

Om man tar med i beräkningen att hon opererades i torsdags så får man nog säga att hon är en krutgumma.

Att man sedan inte går med särskilt lätta steg rent fysiskt beror på att det är såphalt på sina ställe efter blidvädret igår.

Tur att Huliganen var med idag så jag kunde gå i krokarm med honom annars hade jag nog slagit på arslet

och förmodligen fått ligga där och sparka som en felvänd skalbagge oförmögen att ta mig upp. (vem skulle baxa upp en medelålders lätt överviktig kärring?)

Nu känns det i alla fall som att man kan planera för julfirande på sedvanligt sätt.

Tack till alla som kommenterat och sänt en tanke, det har gjort mig varm.

Och tack till den som tålmodigt lyssnat på mina jeremiader, hon som har en Caesar.
mvh R