TREVLIG VALBORG.........

....alla bloggvänner!

mvh R

David och Goliat

Kiss o bajs.....

....det är mitt liv det! Så står man där igen och och joddlar som ett fån i falsetten när den lilla valpen hukar sig och kissar eller lägger en liten cigarr. Står och huttrar i vårvindarna och försöker vänta ut det lilla livet så hon ska göra sina behov ute, inte inne och i all synnerhet inte i Gårdshundens korg. Gud är god för hon sover hela natten men lägger sig inte till ro förrän jag ligger i min säng och gud nåde om jag skulle behöva gå upp på toa på natten, då vrider hon på alla decibellen. Gissa om jag kissar med rekordfart, kort och militäriskt! Gårdshunden gör så gott han kan men inte kan man beskylla honom för att vara särskilt fin i kanten när det kommer till fyrfota lekkamrater. Han är ju som bekant van vid tjurar, hingstar och så en rejäl madam av samma ras som heter Daffie. Jag måste hela tiden vara med och styra upp leken och Mollie lider inte av någon som helst respekt så hon stoppar glatt in sitt lilla huvud i hans käft. Han spottar ut det, tittar på mig och ber om beröm och det får han ju. Han försöker vara så rädd om henne som möjligt men har svårt att styra sin levnadsglädje och vill så väl men det lär dröja innan man kan slappna av när dom leker. Ja, så ser min vardag ut för tillfället och det är självvalt.

Gissa....

....hur många gånger jag ringt Tele2 sedan förra måndagen?
Det vet jag inte själv för jag har tappat räkningen.
Jag ska inte närmare gå in på detaljer men mobilen har varit glödhet flera gånger.
Så, nu har vi uppkoppling igen och fast telefon.
Återkommer!
mvh R

Det är jag........

...... som har lagt beslag på Husmoderns all tid. Och lite av Husbondens också. Gårdshunden, som är tio gånger så stor som jag tror han kan använda mig som boll men det går inte. Jag har dessutom separationsångest, cellskräck (när dom sätter mig i hagen gjord av kompostnät) och en helvetisk stämma, minst 140 decibell. Sån är jag och jag heter Öbarnas Tösa o Kråka fast kallas för Mollie!

Ett skepp kommer lastat.....

Manipulativ.......

....är man det om man gillar att manipulera bilder
i Photoshop?

Mycket gnäll......

.....blir det!
Grattis Jordbruksverket nu dog en kalv till.
Den blev någon timma gammal.
Och den kossan som fick den andra kalven som dog för några veckor sedan, hon är också död.
Hon kom aldrig på benen efter kalvningen.
Trots idogt arbete med veterinär, sprutor och vändning två gånger om dagen.
Är det någon som har en aning om vad det vill säga att försöka få en ko att stå på benen som inte kan, eller att vända henne utan att hon hjälper till?
Det är min absoluta övertygelse att detta beror på vaccinationen mot Blåtunga.
Två fullgångna fina kalvar ger inte upp andan utan vidare.
Dom är otroligt stryktåliga och ibland kan en kalv verka totalt livlös efter en lång och utdragen kalvning men efter några minuter kommer den sig och så är den igång.
Inte kan det vara förenligt med sunt förnuft att köra på med vaccin på högdräktiga kor som bara har några dagar till kalvning.
Och hur Blåtungeviruset känner till att en ko bara har nio kompisar är nog något som de lärde skulle ta sig en funderare på.
Det är ju så att vaccinationen är obligatorisk för alla besättningar som har mer än tio djur.

Heja Sverige!

Min mamma har fått jobb!
Inte dåligt för en snart 87-åring.
Sug på den alla arbetslösa ungdomar!
Hon är personlig assistent till en 92-åring.
Ibland måste hon ta hjälp förstås.
Av pappa, också 87, som får skjutsa dom i bilen.
Först och främst till olika sjukvårdsinrättningar i Göteborg.
Det kan vara lite joxit för t ex. Sahlgrenska är ett gigantiskt bygge med många annex och våningar.
Jag har själv gått bort mig flera gånger eftersom där är en ständigt pågående renovering.
Alltnog häromdagen var det tid för provtagningar och ev. inläggning för operation.
Till saken hör att 92-åringen är i det närmaste blind, har haft en infarkt och är opererad i foten samt bröt lårbenet för mindre än ett år sedan så hon far inte runt och flyger upp och ned i trappor precis, utan får ta plats i en rullstol för det mesta.
Som 87-åringen kör runt med, hon som bröt lårbenet för två år sedan.
Dessa båda fnissmajor och galenpannorna tar sig alltså till labbet för provtagning bara för att upptäcka att minst femtio personer är före i kön.
Tiden går och inget händer och orken rinner ut för i första hand den äldsta.
Då går mamma för att fråga om det är lång tid kvar.
VI HAR SÅ MYCKET ATT GÖRA!
Tiden går och inget händer och nu rinner orken ut även för 87-åringen som går och frågar vänligt igen och får till svar: VI SKA SE VAD VI KAN GÖRA!
Tiden går och inget händer och nu är dom grinfärdiga båda två och mamma dristar sig att fråga en tredje gång och får till svar på bruten svenska: VI HAR ROPAT NAMNET FLERA GÅNGER MEN INTE FÅTT SVAR! Sitt ner och vänta!
Namnet ropas äntligen upp men inte heller då hör vare sig 92-åringen som då ligger på en brits av pur utmattning, eller 87-åringen utan det är andra vänliga människor i väntrummet som påpekar.
Som tur är så har båda en otrolig humor och kan skratta åt eländet i efterhand men för varje sådan incident så sitter en bitter tagg och värker.
Själv kan jag inte ens dra på munnen.
FI FAN för det svenska sjukvårdssystemet med personal och allt!
Samma sjukvårdssystem som förra sommaren nästan tog livet av vår son!

Me like så här på söndag morgon....

Utställningsbilder

Hunden efter håren.......

.....ska man inte döma, den saken är klar.
Igår satt/stod/gick jag på Fotomässan och i Fotoklubbens monter.
Människor kom och gick, tittade på våra bildspel och bilder.
Där kom två kortvuxna äldre damer med ofrisserat vitt hår.
Omodernt klädda i poplinkappor, handväskor och lite reklampåsar.
Såg ut som systrar.
Tittade lite närsynt på våra bilder som hängde i montern och så utspann sig följande konversation:
Dam ett:
- Hur får man bilderna så skarpa?
- Jo, det är ju digitala bilder, alltså tagna med digitalkamera, sa jag lite övertydlig.
- Jo, det förstår jag, sa hon.
- Ja, sedan får man ju jobba med dom i en dator och något lämpligt bildbehandlingsprogram. Det finns ju ett antal t ex. Photoshop och en enklare variant som heter Element som räcker alldeles utmärkt. Jag sa inte: för amatörer med kompaktkamera som tur var.
- Jamen, det har jag, svarade hon.
Dam två till dam ett:
-Vad är det för en kamera du har nu igen?
-Nikon D60, svarar dam ett.
Hoppsan, damen hade en systemkamera!
-Om jag nu vill lämna in till förstoring i vilket format ska det vara då, frågar hon.
-Går det bra med jpeg eller.....
Dam två:
-Ja, för raw-format är väl inte lämpligt?
Så där löpte samtalet en stund och jag kom till insikt att damerna ingalunda var tappade bakom en vagn när det gällde digitalfoto och datorer trots att dom såg ut som två små gummor som hade gått fel och som egentligen skulle till någon bingo-lokal.
Man ska inte ha förutfattade meningar om människor!

Fler utställningsbilder

Gaffelbock i havre


Ut ur dimman


Krabbspindel i röd Rudbeckia

Klicka gärna på bilderna så kommer dom till sin rätt.

Nu har jag hängt....

.... på Vikingagården i Ale!
Alltså, hängt bilder tillsammans med en annan fotograf.
Det vill säga, kollegan har mätt, räknat, spikat och hängt och jag har assisterat med spik och X-krokar samt glada tillrop.
På torsdag är det dags igen.
Då ska vi hänga på Fotomässan i Göteborg samt inreda en monter.
Sjutton meter vägg ska prydas med bilder av Fotoklubbens medlemmar.
Kul men nervöst.
Många tusen, mest fotografer som kollar med kritiska ögon.
Hjälp!

Var gömmer dom sig nu?

Det finns varken gräs eller löv och det är minusgrader varje natt så var gömmer dom sig?
Fästingarna alltså!
Nöp den första på Gårdshunden nyss!
Äckelpäckel!
Vad ska det bli när det blir varmt?
Invasion förmodligen.
Måste nog frångå mina principer och "spotta" både hunden och katten.
Tvi Vale!

Ibland blir jag arg......

...... fruktansvärt arg, för att inte säga vanvettigtinihelvetes förbannad.
Det blir jag när jag samtidigt blir rädd och sedan upptäcker att det inte fanns något att bli rädd för.
Husbonden är en fena på att försätta mig i den sinnestämningen.
För en stund sedan hörde jag någon ropa, flera gånger, och plötsligt tyckte jag mig höra någon gasta på hjälp.
Jesus och Maria, nu har det hänt Husbonden något.
Under det att jag rasade ner för trapporna hann jag se ett antal scenario; stångad av en ko, ramlat ner från höloftet, sparkad av en häst eller hjärtsnörp.
Vräkte upp dörren och utanför gick han, Appendixen, d.v.s det maskformiga bihanget även kallat blindtarmen, den som jag är gift med.
-Vad i Helvete är det fråga om? vrålade jag.
-Jag ropar på hunden, jag ser honom inte!
Det som sedan kommer över mina rosenläppar är inte skrivbart!
Så många knappar finns inte på mitt tangentbord!
Sedan gick jag in samtidigt som jag vräkte igen dörren så hela huset skakade!
Det är en mycket solid och tung dörr kan jag meddela.
Som tur är!
Och tur är väl att ingen hade vare sig fingrar, tår eller huvud i vägen.
Fast när jag var som ilskast så kunde jag utan vidare se till så att Husbondens vitala del och jag menar inte huvudet, satt emellan när jag flängde igen dörren.
Detta är ingen engångsföreteelse, Husbonden utsätter mig för liknande titt som tätt och han blir lika förvånad varje gång han ser min reaktion och tittar med stora ögon.
Då blir jag ännu argare!
Djävla skitgubbe!

Var bara tvungen......

.....att köpa ett litet träd igår.
En Hängvide.
Endast och enkom för att fotografera dom små
solskensbollarna.
När jag ändå var i trädgårdsavdelningen så köpte
jag en Hortensia också, bara för färgens skull.

önskar alla en
Riktigt Glad Påsk