Vargtimmen......

.... var det inte men strax före.
Naturen pockade på och jag masade mig upp och på toa vid pass två.
Väl i sängvärmen igen och lyssnande till gårdshunden snarkningar utbröt ett annat betydligt mera skrämmande ljudfenomen utifrån: Först ett våldsamt morrande och väsande/spottande som snabbt övergick till ett skrikande/gnällande ungefär som en hundvalp som blir tuktad av mamma.
Hjärtat tar ett skutt och började banka, vad är det som sker?
Fantasin skenar iväg! Fölet går ju ute med mamman nattetid men nej, det kan det inte vara.
Tänker på bonden åt Falköping till, som blivit av med fjorton kalvar i vår, ihjälhackade av korpar.
Snacka om Hitchcock.
Eller för den delen bekantingen som har ett ställe vid Backamo men inte för allt smör i Småland vågar släppa ut sina får för då river vargen dom. De flesta fårägare i trakten har fått föda vargarna/vargfamiljen som har sitt revir där.
Hur fruktansvärt måste inte det vara att komma ut till hägnet och mötas av sönderslitna, kanske ännu levande får och lamm.
Men vi har ju hittills inte sett någon varg, fast inte så värst långt bort.......
Tankarna far, ljudet försvinner och hjärtat återgår till normal takt och gårdshunden snarkningar tar överhand.
Det kanske kan ha varit en hare som fått sätta livet till för att föda några rävungar.
En hare i dödsångest låter ganska ruggigt.
Jag bestämmer mig för att det är naturens gång och somnar om.
I morse var jag ute klockan sex på en promenad.
Randi och Cognac gick och betade bakom lagårn tillsammans med en råbock och en råget så fridfullt så.
Det var nog en hare.