.... av en flicka som inte delar ut kramar frivilligt.
Jag har känt henne länge men aldrig har hon tittat mig i ögonen eller låtit mig röra henne.
Hon brukar titta men när man tittar tillbaka viker hon undan med blicken.
Idag gjorde hon inte det utan stannade med blicken i mina ögon.
Plötsligt när jag stod vid diskbänken la hon händerna på mina höfter bakifrån och huvudet på min axel och sa "Inte nypas, bara kramas!"
Så vände jag på mig och hon backade bakåt men stannade några steg ifrån mig och när jag höll ut armarna mot henne så gick hon sakta in i min famn.
Så stod vi där på köksgolvet med armarna om varandra och hon sa "Inte nypas, bara kramas."
Hon heter Emelie och har autism.
mvh R
tjugoförsta november
4 timmar sedan
5 kommentarer:
Måste ha varit ett speciellt ögonblick. Jag gläds med dig.
Underbart! :)
Hedgren och Pia: Det kändes faktiskt som en ynnest.
Men Pia, det var en annan som inte tyckte att det var riktigt rättvist, gissa vem.
Han hoppade faktiskt rätt upp på Emelie, tur att hon är totalt orädd för hundar.
mvh R
Det var stort, torkar en tår ur ögonvrån.
Panter: Ja, det var faktiskt ett av de ögonblick som jag kommer att ha i minnet länge.
Emelie har diagnosen TS, Tuberös Skleros, som är en ovanlig sjukdom och innebär många saker som epilepsi, autism, sömnrubbning.
Hon är tjugo år, gravt autistisk och kommer aldrig att kunna leva ett eget liv.
mvh R
Skicka en kommentar