Det handlar om livet och döden.
Idag på förmiddagen hörde Huliganen att det prasslade under en manskapsbod som står vid sidan av gårdsplan.
Han kollade med ficklampa och upptäckte en rovfågel som satt och såg medtagen ut.
En ladugårdskatt satt bredvid men rörde den inte och det var kanske inte så konstigt för dom var ungefär lika stora. Dessutom hade fågeln både kroknäbb och klor.
Husbonden, Huliganen och jag mobiliserade våra krafter och cirka en timma senare hade vi fågeln i en svart filt och instoppad i en kattbur.
Vi har förmånen att ha Fågelcentralen på några mils avstånd så dit styrde jag kosan. För övrigt en anläggning som drivs med frivillig arbetskraft och med hjälp av donationer.
Väl där så kunde vi konstatera att det var en Pilgrimsfalk, en unge som satt i buren.
Den var fantastiskt vacker och hade underbara ögon men ack så skadad.
Ett sår längst in under ena vingen som såg ut som en skottskada var redan angripen av fluglarver.
Efter omplåstring och smärtlindring samt fotografering, dock inte av mig för naturligtvis hade jag inte kameran med så skulle den köras till veterinär även om det såg ganska hopplöst ut.
Det är nämligen lag på att fridlysta fåglar ska till veterinär för undersökning och ställningstagande.
Trots av det är lag på detta så står inte staten för veterinärkostnaderna utan även här är man hänvisad till andra människors goda vilja.
Mest förvånansvärt är att Blå Stjärnan inte ställer upp utan man får förlita sig på privatpraktiserande veterinärer.
Alltnog, frampå eftermiddagen ringde den rara människan på Fågelcentralen och talade om att det som vi befarat var ett faktum, man hade måst avliva den unga och vackra fågeln.
En tröst i bedrövelsen var att det inte var någon som skjutit på den utan det var en krosskada.