Fototrissen med tema "Less is more"

Minimalism kan man kanske också säga.

Ett tänjbart begrepp för hur ska man veta var man ska dra gränsen.

Här kan man se hur andra har tolkar det.
Här följer tre helt olika bilder på temat.

När man inte har något annat att göra....

.....så kan man leka i Photoshop.

Åh vad det är gott.....

....innan man börjat äta!

Smågodiset alltså!

Salta sillar, geléhallon, Lonkakola, praliner och andra oidentifierbara saker som ligger så frestande strax innan kassan i affären.

Det är väldigt lätt att få ihop ett halvt kilo.

Och fy fabian vad äckligt det är när man kommit genom halva påsen.

Får nog ta mig ett glas Samarin.

Skulle önska att jag hade en liten, liten släng av någon sorts falsk Bulimi, men bara en ytterst mild variant helst av engångskaraktär.

TV-kockarna.....

....häller aldrig i något!

Inte heller lägger dom i något.

Nä, dom drar i lite vin i grytan eller olivolja i salladen.

Inte heller luktar dom på saker och ting utan dom doftar på t ex vinet.

I min värld luktar man på saker och ting medan andra saker kan dofta, ibland illa.

Fast vad vet jag?

Jag som skriver och säger dom i alla läge fast jag vet att, och när det heter de och dem.

Det låter bara så högtravande tycker jag nu för tiden.

Nu har det gått för långt!

Vi har haft Swedbank (fd. Föreningssparbanken, fd. Föreningsbanken) så länge jag kan minnas.

Många miljoner har dom fått låna av oss genom åren till oförskämt låg ränta.

Men nu har vi kommit till vägs ände och vårt tålamod och lojalitet är slut.

Det började för några år sedan när kontantuttagen maximerades till 15.000:- och då måste man beställa två dagar i förväg men nu kan man inte ens få det.

Igår stod det en dam före Husbonden vid kassan i "vår" bank och ville sätta in kontanter på sitt konto MEN DET GICK INTE! 

BANKEN TAR INTE EMOT KONTANTER!

Ja, ni läser rätt.

Swedbanks kontor handhar inga kontanter förutom på ett kontor i Göteborg.

Det är fyra mil dit.

När Husbonden kom hem och berättade det så trodde jag att han fattat fel så jag klev in på banken idag och frågade om jag kunde få sätt in lite pengar på mitt konto och fick till svar: Tyvärr vi tar inte emot några kontanter!

En rar och mycket höfvlig gosse i kassan fick sig dagens avhyvling kan jag säga.

Ett av argumenten var säkerheten och att man vill undvika rån.

Såvitt jag vet så har ingen av bankerna i vår tätort blivit rånade men jag anser att det är bankens ansvar att ha koll på säkerheten på kontoren och skydda sig mot rån om dom så ska ha en beväpnad vakt i entrén.

Det kan inte vara bankkundens sak att ta det ansvaret genom att tvings avstå från att kunna ta ut och sätta in sina egna pengar.

Ett annat argument var miljön.

På något sätt har man lyckats  räkna ut att kontanter fraktas onödigt och det smutsar ner miljön.

Så det  faktum att jag måste sätta mig i bilen och köra åtta mil för att få ut mina egna pengar det räknas inte in i miljötänket.

Jo, jag vet. Man kan gå till bankomaten och ta ut kontanter.

Det har jag aldrig gjort och tänker inte göra det heller. Jag ställer mig inte i en kö utomhus och dessutom riskera att få mitt kort skimmat eller ännu värre blir rånad direkt.

Men det är klar, det drabbar ju inte banken.

Med den dåliga service som Swedbank erbjuder så är jag övertygad att många tar sin mats ur skolan och har sina pengar hemma och då ökar risken ännu mer för inbrott och rån.

Vi har färskt i minne lantbrukarparet som fick sätta livet till för några månader sedan för att rånmördarna skulle kunna lägga sig till med kassaskåpet.

Handelsbanken lär få ett besök endera dagen och Swedbank blir några tusenlappar fattigare!

SWEDBANK KAN TA SIG I BRASAN!

DJÄVLA PUCKO!

Tagen på bar gärning

Bonzo har inte fått lära sig att kliva upp i möblerna och det har han inte gjort tidigare.

Men så hände det sig att det kom en liten Mollie i huset som hade en fruktansvärd separationsångest de första månaderna.

Hon vrålade med 140 decibel så fort jag tog ett steg från henne och det hade till följd att hon fick vara med mig i fåtöljen och när det gäller frallor så är en gång en vana på direkten.

Bonzo började med att gå upp i fåtöljen på natten men såg till att han låg i sin korg när vi kom upp på morgonen.

Sedan kunde det hända att han gjorde ansatser även på dagen även om vi var närvarande men avbröt sig efter en blick på oss.

Sakta men säkert så har han erövrat fåtöljen men går han upp på dagtid så är han en aning besvärad och vill inte gärna möta min blick om jag tittar på honom.

I ärlighetens namn så kan jag ju inte neka honom eftersom det oftast är när hon, det lilla eländet breder ut sig i hans korg på tvären för övrigt den största storleken medan hennes egen, något mindre står tom bredvid.

Inte titta på matte

Om man viker sig dubbel går det bra.

Här signalerar Mollie: STÖR MIG ICKE!

 

Nyanserna

I morse diskuterades mobbingen på nätet.

Då slog det mig att efter att ha bloggat i några år så har jag blivit betydligt försiktigare med vad jag skriver.

Är lite rädd för att trampa någon på tårna.

Kan kanske bero på att jag "lärt känna" mina läsare och till viss mån tar hänsyn till deras åsikter. Dessutom känner jag ju några "på riktigt".

Men då slår det mig hur otroligt onyanserat det är att kommunicera i skrift.

Varför då?

Jo, du ser inte talarens mimik eller kroppsspråk och inte heller tonfall.

Språket blir fyrkantigt och kan missuppfattas ganska ordentligt.

Ibland kan jag ana att det jag vill säga inte går fram på rätt sätt och ibland blir det "Goddag yxskaft".

Kan vara så att jag är en kratta på att uttrycka mig men vill ändå tro att det oftast beror på att man inte ser mitt leende, glimten i ögat eller kanske tåren för den delen.

När man fostrar en hund så är det rösten som räknas och oftast ordvalet men inte alltid.

Man kan säga med sin mildaste, mest sockersöta ton att "gör du inte som jag säger hundjävel så stryper jag dig" och hunden viftar på svansen, men ryter man "kom hit ska du få en köttbulle" så åker svansen mellan benen och du får motsatt effekt (om inte hunden är en pittbulle utan svans och respekt förstås).

Tekniken har uppenbarligen sprungit förbi allt vad skolundervisning i social kompetens heter och ett ämne som "Vett och etikett i cybervärlden" kanske vore på sin plats.

Fast vid närmare eftertanke så borde det gälla på markplan också.
Kanske att en del vuxna skulle behöva lära sig det också. Man blir lätt uppbragt när man läser om föräldrar som skapar en veritabel vendetta på nätet (FB) mot en skolungdom, naturligtvis utan att visa vem dom är förutsätter jag.
Vad vill jag nu säga med detta?
Lite farligt tror jag att detta med den digitala kommunikationen är eftersom den stänger ute den verkliga världen och till slut kan leda till en "universell autism" bland det uppväxande släktet.

Fototriss....

....nr 1, 2012.

Tema: "Ränderna går aldrig ur".
HÄR kan du se fler randiga bilder.

Kan Tage Andersen.....

.....så kan väl jag!

Tänkte jag och köpte en Kamelia.

Till att börja dagen med så ramlade en hel drös knoppar av.

Då ställde jag den i salen som är lite svalare än i övriga delar av huset.

Och si på fan, nu blommar den med de två knoppar som var kvar.
Men det är långt kvar till de stora Kameliaträd som ovanstående konstnär har.
Tror jag ska ta mig en tur till Gunillaberg i Småland till sommaren där han huserar med sin fantastiska trädgårdskonst.

Husbonden har en del dåliga vanor.....

....han kan t e x ställa en tom kaffemugg på en i övrigt ren och snygg diskbänk.

Det liksom bara händer sådär i förbifarten på väg ut från rasten.

Observera att diskmaskinen är i rak linje med det ställe muggen hamnar.

Häromdagen ställde jag muggen på bordet vid hans plats för att se om han förstod vinken.

Två timmar senare stod den på samma plats på diskbänken.

Funderar starkt på om jag ska låta muggen ta samma väg som brödrosten.

Den slängde jag nämligen rakt ut på gräsmattan när jag tröttnat på att torka smulor.

Vid närmare eftertanke så har en hel del av bohaget hamnat utomhus.

Fast det var förr i tiden när humöret var på topp.

Om jag måste bo i stan......

.....så fick det bli Alingsås.

Gamla hus, kullerstenbelagda bakgårdar med ateljéer, antikaffärer och bric á brac.

Caféer, caféer och ännu fler caféer.

Människor går på café, i alla fall på lördagar för då är det packat överallt.

Cyklar gör alla för det är nära till allt.

En rar liten stad kort sagt där man nog skulle kunna trivas.
Klicka på bilderna om du vill se dom större.

 

Dimmiga bilder

Skräcklan, Vänersborg idag.

Det blev något helt annat......

....än det jag tänkt mig och det var kanske tur för trådgardiner passar perfekt.

Dårarnas paradis....

....finns på en liten bakgård i Vänersborg.

Ligger i lä av det gamla fängelset och hänger ihop med stadens äldsta hus.

I huset finns ett fantastiskt dock- och leksaksmuséum väl värt ett besök.

Där huserar också Birgitta, Caesar och lille Lotus även kallade Fadern, Sonen och den hä(r)liga Birgitta.

Stundom släpper vi lös dårarna, förlåt frallorna.
OBS! Inget blodvite uppstod.
Lägg också märke till Mollies fina grävlingshalsband som vi fick i present av Birgitta, helt och hållet handgjort.
Vill du kika in hos Birgitta så är adressen: www.vanersborgsdockmuseum.se 
I dagboken hittar du ännu fler bilder på tokdårarna.

Tripp, trapp, trull....

Att sätta fokus är inte det lättaste i denna röra