Vargtimmen......

.... var det inte men strax före.
Naturen pockade på och jag masade mig upp och på toa vid pass två.
Väl i sängvärmen igen och lyssnande till gårdshunden snarkningar utbröt ett annat betydligt mera skrämmande ljudfenomen utifrån: Först ett våldsamt morrande och väsande/spottande som snabbt övergick till ett skrikande/gnällande ungefär som en hundvalp som blir tuktad av mamma.
Hjärtat tar ett skutt och började banka, vad är det som sker?
Fantasin skenar iväg! Fölet går ju ute med mamman nattetid men nej, det kan det inte vara.
Tänker på bonden åt Falköping till, som blivit av med fjorton kalvar i vår, ihjälhackade av korpar.
Snacka om Hitchcock.
Eller för den delen bekantingen som har ett ställe vid Backamo men inte för allt smör i Småland vågar släppa ut sina får för då river vargen dom. De flesta fårägare i trakten har fått föda vargarna/vargfamiljen som har sitt revir där.
Hur fruktansvärt måste inte det vara att komma ut till hägnet och mötas av sönderslitna, kanske ännu levande får och lamm.
Men vi har ju hittills inte sett någon varg, fast inte så värst långt bort.......
Tankarna far, ljudet försvinner och hjärtat återgår till normal takt och gårdshunden snarkningar tar överhand.
Det kanske kan ha varit en hare som fått sätta livet till för att föda några rävungar.
En hare i dödsångest låter ganska ruggigt.
Jag bestämmer mig för att det är naturens gång och somnar om.
I morse var jag ute klockan sex på en promenad.
Randi och Cognac gick och betade bakom lagårn tillsammans med en råbock och en råget så fridfullt så.
Det var nog en hare.

Namngiven

Hans pappa heter Bronson och hans mamma heter Randi
och då tyckte jag att Brandi(y) var ett fiffigt namn.
Men se det gick inte för alla sa att det var ett flicknamn.
Jamen va tusan, då får han heta Cognac.
Så, här är Västergårdens Cognac.
Då har vi en Axel, en Balder och en Cognac u. Randi, A,B,C.
Så klevver jag e!

När det blåser ställer man sig i lä när man är liten.

Broughton Star....

... heter denna ljuvliga, något ruffsiga clematis.
Jag kunde inte motstå, habegäret var för starkt.
Hon ska få vila sina gammalrosa huvuden mot min vita vägg.
En vit bondsyren lyckades också förvrida huvudet på mig á 219 kr.
Det är minsann inte gratis att gå in på handelsträdgården.
När jag väl kom där ifrån var jag 675 kr fattigare.
mvh R
Men det är såklart då hade jag ytterligare en clematis, en ljuvlig rosa ros till mamma och lite annat smått och gott.

Till Adel!

Mina varma gratulationer på din födelsedag kära vän.
Vi möttes första gången för trettiofyra år sedan då du var en ung pojke på besök i Sverige.
Du var redan då oerhört målmedveten och arbetade hårt för att dryga ut resekassan genom att arbeta extra.
Du hade, som sjuttonåring bestämt dig för att bli läkare och jag minns att jag tyckte att du kanske hade lite för höga ambitioner.
Vi kom att bli vänner även utanför arbetet och du lärde känna övriga familjen.
Du var oerhört respektfull och artig men hade också en underbar humor som jag betecknar som genuin "göteborgshumor", trots att du var från en helt annan del av världen.
Du älskade "komjölk" och kantarellstuvning.
Du har aldrig glömt min födelsedag vad jag kan minnas och nästan alltid sjöng du "Happy Birthday" i telefon och nu på senare tid så kommer det mail.
Vi har hållit kontakten och jag har följt dig på avstånd genom din långa utbildning till läkare och hjärtspecialist i Frankrike där du också mötte din vackra fru Nathalie.
Vi har träffats sporadiskt, du har varit i Sverige flera gånger, vi har träffats i Paris och bott ihop i ett studentrum under några dagar och jag har också haft förmånen att besöka dig och din fantastiska, gästvänliga familj i ditt vackra hem.
Även om vi inte träffas så ofta och inte pratar på telefon så tänker jag mycket på dig och din familj och naturligtvis särskilt mycket på din födelsedag så:
Hjärtliga Gratulationer min kära vän!

Canard

Det retar gallfeber på mig......

....... när huliganen lägger sina sockar i tvätten hoptullade till små bollar
....... när "någon" ställer en använd kaffemugg mitt på den rena diskbänken
....... när Vanja Lundby Wehdin utan att rodna släpar med maken utan att betala för honom
....... när människor flåsar mig i nacken i kassakön
....... när kvinnor över femtio får sämre vård än män
....... när akutintagen används som vårdcentral
....... när tomma bussar kör förbi varje halvtimma, dygnet runt, betalda av skattemedel
....... när Arla försöker slå undan benen på Skånemejeriet och samtidigt sänker producentpriset
....... när ryttare hävdar allemansrätten och förstör i skog och mark
....... bl.a...... när jag är på det humöret...... men annars står jag ut med det mesta.
mvh R

Självplågeri?

Nu har jag inte ätit bröd, potatis, pasta, ris, inget socker, kort sagt nästan inga kolhydrater på snart en månad.
Om jag gått ner i vikt?
Det vet jag inte.
Jag har ingen våg!

Jag fick en kram idag...

.... av en flicka som inte delar ut kramar frivilligt.
Jag har känt henne länge men aldrig har hon tittat mig i ögonen eller låtit mig röra henne.
Hon brukar titta men när man tittar tillbaka viker hon undan med blicken.
Idag gjorde hon inte det utan stannade med blicken i mina ögon.
Plötsligt när jag stod vid diskbänken la hon händerna på mina höfter bakifrån och huvudet på min axel och sa "Inte nypas, bara kramas!"
Så vände jag på mig och hon backade bakåt men stannade några steg ifrån mig och när jag höll ut armarna mot henne så gick hon sakta in i min famn.
Så stod vi där på köksgolvet med armarna om varandra och hon sa "Inte nypas, bara kramas."
Hon heter Emelie och har autism.
mvh R

Lampan från mitt fönster.....

....lyser neråt vägen till långt in på småtimmarna.
Förbipasserande bekanta påpekar det ibland.
Släktforskning pågår.
Hur kan det vara så spännande, dom är ju döda allihop.
Sida upp och sida ner i gamla handskrivna luntor som är upplagda efter ett sätt att tänka som jag inte begriper.
Ögonen svider och det känns som grus på insidan, tror till och med att dom antar en fyrkantig form.
Och plötsligt! Yes! Där är hon, Hilma Eleonora Ulrika af Ekensteen Holmstedt, maka till Adolf Fredrik Holmstedt som ömsom står som stuckatör, ömsom bildhuggare men också som gravör.
Det lilla fragment som pappa hade uppfattat som barn var riktigt.
Adolf Fredrik var morbror till pappas pappa (min farfar) som också hette Adolf Fredrik, och syster till Emelie, pappas farmor, född Holmstedt, hon som rökade cigariller.
Adolf Fredrik, d.ä. som dog ifrån Hilma Eleonora Ulrika när han var fyrtio år och hon stod ensam kvar med sex barn.
Han som var lärare på Slöjdföreningens konstskola.
Han som enligt pappas minnesfragment ska ha skapat de stora relieferna på ett av stadens välkända hus.
Han som gifte sig med Hilma Eleonora Ulrika af (von) Ekensteen av den adlade släkten nr 717 som utnämndes 1663.
Snurrigt?
Invecklat?
Men när man är mitt i så är det solklart med alla släktförhållanden och faktum är att personerna är levande, jag kan se dom.
Skriver in dom i familjeträdet som växer och växer.......
mvh R
PS. Gett pappa i uppdrag att besöka Slöjdföreningens skola för att kolla upp Adolf Fredrik lite mer.DS

Natten till igår.....

......satt jag med Huliganen på akuten på ett närliggande sjukhus.
Han stönade och svor om vartannat för magsmärtor, frös och svettades.
Den första sköterskan skrev in, tog EKG och satte nål och tog ett antal blodrör, klädde av honom och satte på en fjantig liten vit rock som knappt skylde rumpan.
Sedan kom det en annan sköterska och kollade hennes ifyllda uppgifter.
Den tredje sanerade efter honom när han skulle lämna urinprov men istället spydde ner hela toaletten. I hastigheten slängde hon urinmuggen också.
Den första placerade oss i ett undersökningsrum där huliganen låg på en halkig brits med ett papper på. Om han rätade ut benen så hamnade dom utanför britsen från knäna och neråt.
Smärtorna gjorde att han vred och vände sig men åt ena hållet hindrade väggen och åt andra ett fallskydd.
Alltnog, efter påstötningar från mig så fick han en smärtstillande spruta av ytterligare en sköterska som faktiskt presenterade sig som SJUKsköterska.
På dörrens insida står det att man inte ska stå i dörren eller vistas i korridoren och att man prioriterar inkommande patienter efter allvaret i tillståndet.
Den lappen sket jag i, hade inga glasögon så lägligt, så när sprutan inte hade hjälpt efter en halvtimma, ställde jag mig i dörren och försökte kolla in den sköterska som gett honom sprutan.
Medan jag står där och spanar haltar det in en ung kille i sällskap av två personer. Han förklarar att han spelat fotboll dagen innan och stukat foten.
Men fattar ni, klockan tre på en lördag natt stövlar man in på sjukhuset akutintag med en stukad fot med två personer i släptåg. Han blir naturligvis omhändertagen, satt i rullstol och efter en halvtimma hoppar han ut med en elastisk binda om foten och ett par kryckor.
Alltmedan huliganen vrider sig i plågor.
Alltnog, efter en stund kom det en läkare som ordinerade starkare grejor och kommenderade huliganen upp på sal för vidare utredning.
Han sa ungefär vad jag redan sagt av erfarenhet, troligen gallstensanfall, jag blev av med min blåsa när huliganen var elva veckor och jag var vid pass tjugofem år.
Då åkte jag hem i tidiga morgonen.
Solen hade inte gått upp, fåglarna kvittrade hysteriskt, ingen trafik.
Tog en mugg kaffemjölk, gick ut på verandan och lyssnade på göken som hakade upp sig och gol ko-ko-ko.
Randi stod alldeles stilla så jag hämtade kikaren och mycket riktigt, där låg en liten en i gräset mellan hennes framben.
Gick in och väckte husbonden, försiktigt så att inte lillhuliganen skulle vakna, och han gick ut i hagen för att se att allt stod rätt till och det gjorde det och då var det i alla fall ganska gott att leva.
Vad vill jag ha sagt med detta?
Att våra akutintag har blivit någon sorts mottagning för allt, från småblessyrer och uppåt.
Stukade fötter och förkylningar hör inte hemma på akuten.
mvh R
PS.Jodå huliganen hämtades dagen efter och väntar på röntgen. Jag kan slå vad om resultatet.DS

Det är mycket nu

De gamla äppleträden blommar så vackert


och syrenerna står i sitt vackraste flor.


Dillpionen den gamla "ekivåken" med sitt trassel i mitten har slagit ut


och Tolvgudablomman har skörtat upp sig.


Förgätmigej växer både här och var och jag rensar inte bort den.


Och här, får jag presentera nytillskottet, en liten hingst med mamma Randi. Pappa heter Bronson.
I morse någon gång mellan 24 och 04 fick han stifta bekantskap med den gröna hagen och en inte allt för varm majmorgon (6+).
Kl 05 skuttade han redan omkring på ganska så stadiga ben.
Glöm inte att klicka på bilderna.

Vi delar....

....på ansvaret här hemma.

Allt som hör till hus och hem bestämmer jag om, inga konflikter där, min smak råder.

Hur husbonden ser ut bestämmer jag, så jag friserar både hans huvud och skägg samt köper alla hans kläder (tänk vad pengar han sparar).

Trädgården är mitt ansvar utom gräsklippning och grävning.

Husbonden bestämmer betr. djur, maskinpark, odlingar, skogen etc. etc.

Ekonomin är till stor del gemensam fast han vill inte vara med och betala på mitt nya växthus med spa och jag betalar aldrig något på hans traktorer o dyl.

Matkontot är lågt eftersom vi "producerar kött", han betalar och jag lagar maten. Fast nu för tiden måste vi köpa mjölken.

Så ni ser, husbonden har hand om de tunga posterna och jag har hand om de viktiga, inga konflikter här inte.

Jag glömde Bonzo, han har ju de viktigaste uppgifterna, nämligen att vakta hus och egendom samt vara en källa till daglig glädje.

Det sköter han med glans.

Husbonden är bekymrad....

Lite vänskapligt gnabb.

......för Balder är sjuk.


Skapet, som hela baletten kallas på en häst är stort, mycket stort och han har 41,2 i temp.


Inte bra!


När man kastrerat en hingst så är det bästa att den är ute hela tiden och håller sig igång och det har Balder varit med några undantag för att torka upp efter regnskurar.


Husbonden har kört honom av och till enligt ordination.


Man snittar ganska långt för att få tag på testiklarna och sedan låter man öppningen vara osydd i akt och mening att det ska dränera sig själv.


Veterinären har varit här och gett smärtstillande och antibiotika samt sköljt rent de tomma påsarna med jodopax.


Nu är han ute igen och det känns lite avigt när han har feber men man får förlita sig på vetten och att hon vet bäst.

Släktforskning

Morfar, längst till vänster, i glada vänners lag.


Postens förtryckeri, Husargatan i Göteborg. Hit kom morfar som sextonåring a d 1906.


Morfar och jag.

Nu har jag varit förlorad för omvärlden, mer eller mindre, några dagar.
Har kört igång släktforskningen igen.
Mamma, fick för första gången i sitt åttiosexåriga liv reda på var hennes pappa var född någonstans, vad hennes farfar och farmor hette och var dom kom ifrån.
Mammas pappa, min morfar som blev utackorderad till landet utanför Vårgårda för att hans mamma avled när han och hans syster var små barn.
Som sextonåring, a.d. 1906 kom han tillbaka till Göteborg och fick rum på Husargatan och tänka sig, när jag sökte på nätet fick jag upp en bild på huset från den tiden.
Morfar blev Postiljon och körde Harley Davidson med sidovagn i tjänsten.
Efter pensionen köpte han en egen HD och körde omkring med mig i sidovagnen och mamma trädde av någon anledning alltid ett par av mina, hemsydda underbyxor i systertyg på huvudet på mig. Antar att det var öronen hon tänkte på.
För dom som till äventyr inte skulle veta vad systertyg är så är det ett blått bomullstyg som sjuksköterskorna förr i världen hade i sina uniformer.
Återkommer med lite bilder som jag just nu har tappat bort.
mvh R

Förra året .......

Spindellilja

...såg det ut så här en morgon i slutet av maj och om ett par veckor så hoppas vi på samma vackra vy när vi kommer upp i arla morgonstund.

Här är det Västergårdens Axel som precis kommit upp på rangliga ben.

Nu hoppas vi på ett litet stoföl att lägga till Randi-stammen.

För övrigt så har jag och kamraten varit på Lisebergs årligen återkommande trädgårdsmässa.

Kallt och regnigt och blåsigt men är man entusiast så är man.

Årets sekatör inhandlades. Varje år vid beskärningsdags får nämligen sekatören ben och försvinner.

Fem spindelliljor köpte jag också, de vackraste man kan se.

En vit kungslilja för doften och några olika dahlior.

Någon vit krollilja såg jag inte till i år heller, finns den i verkligheten?

Med lust och fägring....

Dom självsår sig i små duttar lite över allt och det får dom så gärna.



Fänriken sprider sig liksom lite underjordiskt så den får man hålla i herrans tukt och förmaning.


Djärv, djärvare, kaxig!

En fråga: Det är väl ingen som har en vit krollilja till salu?

Glöm inte att klicka på bilderna, storleken är viktig!

Någonstans i litteraturen......

...var det en skomakare som sa:

-Blommar du häggdjävel?

Och så satte han upp en lapp på dörren där det stod: Stängt mellan hägg och syren!




Titta vad jag hittade när jag gick runt och skrotade i trädgården.

En dubbel vitsippa som jag alldeles glömt att jag planterat.




Körsbären blommar som jag aldrig sett tidigare.



Gräsligt gigantisk gräslök! Kan bero på att gårdshunden lyfter på benet flera gånger om dagen på just denna rugge. Kväve, det är livet det.
Glöm inte klicka på bilderna!
mvh R

Ute för första gången

Igår var det premiär för att möta en grönare värld.
När man bara är några dagar gammal och har långa rangliga ben så behöver man stöd.

På bara några minuter hade han lärt sig var stängseltrådarna betyder .

Han kommer att bli svart utan tecken.

Nordsvenska Axel kan inte förstå varför han inte får vara med.

Man måste tanka med jämna mellanrum.

Lika som två bär så när som på de vita tecknen.

Sådana där ska man akta sig för.