torsdag 31 december 2009

Nytt år.....

..... vad är väl ett år?
Tolv månader!
Femtiotvå veckor!
Trehundrasextiofem dagar!
Det ligger framför oss som ett stort frågetecken.
Vi har ingen aning om vad som finns där, bakom kröken.
Några av oss har saker inbokade, små eller stora, kanske till och med livsavgörande.
Men i det stora hela vet vi inte vad som kommer att hända.
Det enda vi vet är...... att tiden går!
Vi delar gärna in livet i före och efter avgörande händelser i våra liv.
Men dessemellan har det varit ganska händelselöst.
Ingen kommer ju ihåg dag för dag eller vecka för vecka om man tittar bakåt.
Det enda vi vet är.....att tiden går.
Och jag vet att jag lever livet dag för dag och tar det som det kommer.
Sen får vi se!

GOTT NYTT ÅR KÄRA LÄSARE


mvh R

tisdag 29 december 2009

måndag 28 december 2009

Stjärnorna på slottet.......

.....spelades in rakt över älva, på andra "sia" alltså!
Underbara, naturliga, spontana Siw som bjuder på sig själv, en stor, liten människa.
Tommy, som med åren slipats till en riktig diamant med den mest fantastiska humor.
Kjell, ja vad säger man? Han skulle inte behöva be två gånger och som ovanstående har han en stor portion humor.
Meg, ett oskrivet blad. Skulle gärna vilja höra henne dra en osande ed.
Så har vi då Björn Ranelid. Denna pompösa, självuppfyllda och framför allt osäkra människa som i varje läge måste briljera. Hoppas han visar att han har humor för då kan mycket vara honom förlåtet.

mvh R

söndag 27 december 2009

Nostalgi

Varje år runt jul så sänder TCM "The glass slipper" (Askungen) och jag tittar varje gång.
Leslie Caron var min idol och aldrig har det funnits en klänning så vacker som den hon får till balen. Precis en sådan skulle jag ha när jag gifte mig. Tyll, spetsar, rosenknoppar och kristaller och tänk, jag tycker fortfarande att det är den vackraste man kan se.



mvh R
PS. Min brudklänning var ett smalt fodral i tjockt, broderat siden.DS

fredag 25 december 2009

En julsaga

torsdag 24 december 2009

Avstressande!

måndag 21 december 2009

söndag 20 december 2009

Det kvittar....

....hur lång framförhållning jag har så blir det hysteriskt på slutet.
År ut och år in.
Varför lär jag mig inte?
I november tänker jag att nu ska jag börja tidigt så blir det så där mysigt och avslappnat sista veckan före jul så man bara kan pyssla, skriva julkort, dricka glögg i glada vänners lag, ja ni vet hur jag menar.
Sådär som alla andra har det.
Hur jag än bär mig åt så svabbar jag köks- och farstugolvet långt efter midnatt natten till julafton och orkar knappt borsta tänderna innan jag stupar i säng.
Hela förmiddagen rusar jag som en yr höna för att vara färdig med allt tills gästerna kommer för jullunchen.
När klapparna är utdelade och folket har gått rasar jag ihop som ett torkat fikon och tillbringar resten av helgen framför teven endast iklädd morgonrock.
Nästa år ska jag sätta mitt ständigt återkommande hot i verket!
Jag ska verkligen resa bort över jul.
Tror jag...........

lördag 19 december 2009

Skräppost

Mailen har varit kaputt några dagar men nu har jag fått igång den.
108 inkommande och 96 i skräpboxen.
Över 200 totalt.
Man är populär!
Och trots att jag spärrat mail med ord såsom Viagra så finns dom där.
Tycker det är konstigt då jag aldrig någonsin öppnat sidor med den kopplingen.
Det kan man ta sig en funderare på.
Kan det vara så att seriösa företag säljer adresser till mindre seriösa?
Och förresten, vem i hundan behöver Viagra?

torsdag 17 december 2009

Nordanvinden.....

....är kall vilket hålla han än kommer ifrån!
(säger Husbonden)


mvh R
PS Något såpass iskall kan jag intyga.DS

onsdag 16 december 2009

En syn för gudar

Precis när jag står vid spisen och lägger sista handen vid middagen hör jag skrik och dova smällar utanför.
Bonzo springer till altandörren och jag efter.
- Hör du, frågar jag Husbonden som redan bänkat sig vid köksbordet.
- Nä, vaddå?
- Men du hör väl för h-e att det är något på gång utanför! Är du döv eller?
Öppnar altandörren och rusar ut tillsammans med hunden och möts av fem uppstressade nordsvenskar med full sula som vräker sig förbi traktorer och bilar i full galopp och med lerkokorna sprättande om kring.
Bockar och slår bakut, gnäggar och skriker alltmedan jag gallskriker på gårdshunden och Husbonden.
Skriker för att få hunden att sansa sig och gå in, för även om han är robust och van så är den här cirkusen ett strå för vasst för honom.
Skriker på Husbonden för att få honom att fatta att nu är det allvar.
Han tar ett galtasprång från bordet och ut i farstun rätt ner i stövlarna och är ute fortare än fan får på sig tofflorna och springer mot gårdsplan där hästarna rusar runt.
Under tiden har jag fått in hunden och själv hoppat i stövlarna samt fått på mig en jacka för det snöar och blåser iskallt.
Precis när jag kommer ut så lägger alla hästarna av ner mot stora vägen som är 90-väg, alltmedan Husbonden vrålar med sina lungors fulla kraft:
-Pia, Pia kom tillbaka! Hästarna, kom, kom, hästarna!
Flera bilar har uppfattar situationen och saktar ner, tack och lov!
Vid brevlådan tvärnitar stona, vänder och galopperar tillbaka och de andra tre hänger på.
Jag kan garantera att när fem nordsvenskar á 700-800 kg galopperar fram så vibrerar marken.
Husbonden har öppnat dörrarna till det nya stallet men icke, dit ska dom inte utan alla fem vräker sig mot dörrarna till det gamla stallet och ett knuffande, kickande och skriande uppstår.
Husbonden får tag på Balder som är våldsamt upphetsad för roten till det onda är Pia som brunstar.
Uppenbarligen har han inte fattat att han inte är hingst längre.
Jag försöker mota så dom inte ska dra neråt vägen igen och till slut är det bara Pia kvar som försöker överlista mig men jag ryter och domderar och när alla de andra är inne så ger hon upp och går och ställer sig vid sin stalldörr.
Lugnet lägrar sig och det är då jag kommer till insikt om hur vi ser ut.
Jag har kaftan och gummistövlar samt en gammal jacka.
Husbonden i bara skjortärmarna och blöder från handen som fått ett jack i tumulten.
Det är vacker kaftan från Marocko med mycket broderier och mycket bekväm.
Om jag bara ska ha s.k. inre tjänst är jag ofta klädd i den, den ger mig liksom svängrum att utföra hushållssysslorna.
Alltnog, man kan nog säga att inte många Husmödrar på landet har samma klädkod som jag och ibland är jag evigt tacksam att vi bor som vi gör.
Fast ...... även om vi bott närmare grannar så hade jag nog bjudit på det!

tisdag 15 december 2009

Titta på detta!!

Stäng inte av när det blir obehagligt.
Mäktigt och fantastiskt!

måndag 14 december 2009

Gått på rast....

....om det nu är någon som undrar.
Återkommer!
mvh R

onsdag 9 december 2009

Luftlök.....



....tror jag bestämt att den heter.

tisdag 8 december 2009

Andra hästkrafter



Så här såg det ut under vårbruket. Frid och fröjd!
Nemas problemas eller vad det nu heter.
Sedan blev det lite problemas.
Inte mycket alls, det bara skrapade lite när man la in
treans växel.
Med tanke på hur många växlar det finns på en traktor
(tolv framåt och fyra bakåt) så är det en bagatell.
Men eftersom traktorn är ganska ny så finns det
maskinförsäkring så felet lagades.
Det vill säga, praktiskt taget hela traktorn plockades
isär och sattes ihop igen.
Och det för att en liten metallring hade spruckit.
Räkningen kom idag!
I vår familj använder vi ofta HasseochTages mer
eller mindre myntade uttryck.
Bl a: Du ska inte snacka (om spik i foten).
Dom som är tillräckligt gamla vet vad jag talar om.
Och här är det läge att säga:
Du ska inte snacka om räkning du!
Jag säger bara....67 000:- du!
Det kallar jag räkning!
Kan jag få en kopp kaffe?

mvh R

PS Man är väldigt glad att försäkringen ingick i priset.
Dock blir det några lappar i självrisk.DS

söndag 6 december 2009

Lager på lager



Min lille kompis Ludvig som har de vackraste ögonen.

lördag 5 december 2009

Jul, jul strålande jul

Situationen är följande:
Julgardiner ska hängas upp och jag står på en pall vid ena sidan av treluftsfönstret och försöker haka på gardinstången på det lilla fästet.
Om jag står på tå på pallen så går det precis.
Så ska det hakas på en och en halv meter bort vid andra sidan av fönstret.
Gardinerna är nystrukna!
Är det någon som försökt styra upp en metallskena som dessutom är delad på mitten och samtidigt försökt trä på den lilla, lilla öppningen på den lilla, lilla kroken ståendes på den lilla, lilla pallen en och en halv meter därifrån.
Jag kan upplysa om att det går tamigfan inte!
Men det ska gå!
Varmare och svettare allt eftersom minuterna går.
Vem i helvete är det som bestämt att man ska ha julgardiner?
Till slut är inte gardinerna nystrukna längre.
Så äntligen hakar det tag på något vis och jag kan släppa taget och dra pallen över till den sidan och säkra det hela.
Då kommer nästa djävulens påfund: RYNKORNA SKA FÖRDELAS JÄMNT!
Jag är kort och rynkhuvudet sitter nästan upp under taket.
Jag skulle inte ha klippt tånaglarna igår för det hade underlättat med någon millimeter till för jag står uppe på tåspetsarna.
Svetten rinner, ilskare och ilskare blir jag.
Ner från pallen, kollar fördelningen, upp igen, ner från pallen......
Då kommer Husbonden hem från affären glad i hågen.
-Jag köpte några skraplotter, vill du skrapa?
-DU KAN TA DINA JÄVLA SKRAPLOTTER OCH DRA ÅT HELVETE!

Vad kan man nu lära av detta?
Inte vet jag, annat än att jag har ett heskottas humör och att Husbonden är en osedvanligt snäll människa.
mvh R

fredag 4 december 2009

Tidsfördriv













torsdag 3 december 2009

Orkanen....

....Gudrun 2 har dragit genom huset.
Lämnat fruktansvärda spår efter sig.
Allt har vräkts ut över bord och bänkar.
I en enda djävla röra.
Men det skiter jag i för nu ska jag på julmiddag!
Tro, om det kan ha hänt ett mirakel tills jag kommer hem?
Det stundar ju underverk så här i juletider har jag hört mig berättas.
Fast det är ju mera i slutet på månaden.
Då är det lite för sent kan jag meddela.
Får väl ta skiten själv då!

En viktig fråga

Var och varannan vecka får vi veta att fartyg blir äntrade och sjörövade utanför Afrikas kuster.
Länge har det förundrat mig hur piraterna kommer ombord.
Det är ju inte precis jollar som äntras utan gigantiska tankers som stävar fram utan att minska farten för något.
Såvitt jag vet har inte piraterna tillgång till helikopter så hur i hundan bär dom sig åt?
För det kan väl inte vara så att det hänger en massa tampar och repstegar ända ner till vattennivån?
Vet inte varför jag kommer att tänka på historien om myran som hoppade upp på elefantens nacke alltmedan den andra kompismyran stod på marken och ropade:
- Stryp honom Einar, stryp honom!
Långsökt?
Jajamensann, men det gäller att ha livlig fantasi!
mvh R

onsdag 2 december 2009

Jag har drabbats.....

....av stora slängsjukan!
Här ska djävlar i mig rensas!
Tömmer lådor och sorterar.
Ut åker femton "bysthållare" (låter bättre än behåar) och arton trosor.
Inte använt på de sista två åren, då åker det.
Så till linneförrådet.
Dukar, som jag använder mycket sparsamt nu för tiden, sparar jag endast vita och blå samt några juliga.
Allt annat åker.
Sådant som jag förfärdigat själv, virkade, broderade och vävda sparar jag i en låda.
Inte för att jag kommer att använda, utan mer för att kunna ta fram när jag blir riktigt gammal och bara titta på.
Imorgon ska jag slänga alla underlakan som jag aldrig använder, nu gäller endast drapå-lakan.
Förra julen slängde jag alla kökshanddukar utom blåmönstrade.
Det blev ungefär ett dussin kvar och det räcker mer än väl.
Vem fasen behöver tre gånger så många?
Frottéhanddukar lika dant.
Vita och blå till mitt badrum och vita och bruna till Husbondens.
Allt annat åkte ut i verkstan till putstrasor.

Det är faktiskt befriande att se hur mycket luft det blir i hyllorna och skåpen.
Skulle anfallet vara så blir det en raid bland mina övriga kläder men då är det risk för överhettning så jag tror det får vara till nästa gång.

tisdag 1 december 2009

Det ska börjas i tid



Så här ser jag ut med makeup Karin, kanske lite i överkant
men allt klär en skönhet. Hur jag ser ut utan vill du inte se,
jag lovar.
mvh R

måndag 30 november 2009

Ansiktet

Nu ska jag ut och lustresa.
Det vill säga, alldeles på egen hand köra till Orust och Göksäter.
För dom som inte vet så är Göksäter ett mini-Ullared.
Ibland är dom t o m billigare på samma varor.
Men det var inte om det jag skulle skriva utan mer om vanans makt.
Jag målar mig alltid om jag ska utanför dörrarna.
Målar betyder böja ögonfransar, ögonskugga vid högtidliga tillfälle, alltid eyeliner och sist mascara.
Det är allt.
Inget läppstift, inget rouge eller puder bara ögonmålning.
Fransarna är inte täta som en piasava-kvast längre och jag får använda förstoringsspegel men när det väl är färdigt så känner jag mig klädd.
Löjligt? Ja, säkert men jag har gjort det sedan jag var femton år och det står i mitt testamente att jag ska ha min ögonmake när jag har kilat vidare, för jag vill inte att han där uppe eller han där nere ska säga:
- Det var hemskt vad du ser trött ut, är du sjuk?
mvh R

söndag 29 november 2009

Mer nostalgi

Familjen kom från Malmö åter till Göteborg när jag var ungefär fem år.
Till en enrumslägenhet i Lunden.
Nu är minnesfragmenten inte så soliga längre av någon anledning.
Jag fick en syster men av det har jag inget minne.
Minnesbilder av henne börjar med att mamma kommer gråtande i trapporna utan min syster.
Sedan dyker hon upp igen, gipsad från midjan och ner till knäna.
I hennes säng fanns en gipsvagga med cellstoff.
(På den tiden var det dramatiskt när ett barn föddes med höften ur led. Idag är det en baggis.)
Längre fram minns jag hennes specialtillverkade kängor och alla besöken på barnsjukhuset.
Jag minns tant Karin tvärs över gården som ibland passade mig, hon var lång och smal och hade inga egna barn. Men ibland var hennes syster där med sitt barn som satt i en specialtillverkad låda. Tror det var en flicka och hon var så skör så det gick inte att ta i henne för då gick benen av.
Jag minns att jag blödde näsblod efter att jag ramlat i trapporna till tant Karin.
Jag minns att det flyttade in en familj i lägenheten bredvid och dom hade en dotter som hette Ulle-Reth Zirk och dom var från Estland.
Jag kommer ihåg Barna Hedenhös, Krakel Spektakel och Kalle Anka.
Jag minns Snövit och de sju dvärgarna och mitt första biobesök med pappa.
Jag minns Gösta, en vän till familjen som gjorde "mustascher", d v s grimaser.
Jag minns Sören på tredje våningen som hade en pappa som fick operera bort hela kinden.
Jag minns att pappa blev arg på mig vid ett tillfälle och stoppade mig i säng.
Undrar varför jag minns de traumatisk händelserna mest från denna tiden?
Kan det ha att göra med att jag blev åsidosatt av ett nytt barn som dessutom var vårdkrävande?
mvh R

fredag 27 november 2009

Nostalgi


Mol allena på Ribbersborg, dit mamma cyklade alla soliga dagar med
mig i en korg.


Lisette skrev så fint om sin barndom och de små omständigheterna som rådde då.
Hur mycket minns jag själv?
Jag har ju förmånen att ha både mamma och pappa i livet och vi pratar ibland om hur det var.
Mina första fragment är från Malmö.
Pappa och en jobbarkompis smusslar i rummet dagen före min födelsedag.
Ett dockskåp var det, i två våningar som pappa byggt.
Trappa med ledstång av mässingstråd och elektriskt ljus.
Allt var säkert handgjort och jag minns gardiner med handmålade blommor och stoppade möbler och vävda mattor.
Mina yngre systrar ärvde det och vid en flytt när jag redan flyttat till eget boende så försvann det.
Gissa om jag hade velat haft det idag?
Jag minns en cykeltur ut på landet till en bonde där jag fick ett ägg.
Jag minns Köpenhamn som ofta var ett resmål över dagen och Zoologiska trädgården. Alldeles särskilt minns jag valrossen och så en svart panter som vandrade fram och tillbaka.
Jag minns Lille-Göran, som jag faktiskt har kort på än idag, och hur jag misshandlade den stackarn i min iver att komma före honom i trapporna. Jag knuffade till honom så han trillade och bröt nyckelbenet.
Förlåt Göran!
Vi bodde på S:t Knuts väg och jag minns kyrkogården.
Jag minns Estrid som fick ligga på knä på stolen vid middagsbordet, fy vad orättvist, det fick inte jag.
Jag minns att jag talade skånska för pappa frågade vem Bojan var när jag ropade mojan på mamma, ibland också meur.
När jag kom till Göteborg, fem år gammal så frågade alla var jag kom ifrån och jag tyckte dom var räliga.
Fragment, men så viktiga för den man är.
Jag kan inte påminna mig en enda sorglig eller tråkig händelse. De kommer lite senare i barnaåren.

mvh R

Ytterligare inlägg,,,,,,

....i debatten, eller snarare en stilla undran:
Vem betalar Djurrättsalliansens löner och resekostnader?

onsdag 25 november 2009

Inlägg i debatten

Det kommer igen sa kärringen när hon gav grisen fläsk!

tisdag 24 november 2009

Liisa......

....från mina trakter som går på skola i Piteå.
Du brukar ju läsa min blogg men om du har tillgång däruppe i norr vet jag inte.
Om, utifall att, så tack för det fina kortet.
Hoppas att det inte är lika kallt i Piteå som på kortet, -31!
Om du läser detta så skriv en kommentar.
mvh R

måndag 23 november 2009

Periodare

Det går i vågor!
Det här med att sova.
I morse gick jag och la mig klockan halv sju och steg upp klockan halv nio.
Efter två timmar alltså.
Innan jag gick och la mig hade jag läst ut en bok, löst korsord på längden och tvären, tittat på teve, lagt patience på den bärbara.
Fram vid halvfemtiden drack jag en mugg kaffemjölk med två ostknäcke till.
Klockan sex kom Husbonden ner. Han lägger sig på övervåningen när jag är i en sådan period.
Det konstiga är att jag inte är det minsta sömnig. Inte för ett ögonblick har jag frestats att ta en tupplur under dagen.
Jag borde vara det eftersom jag inte sovit mer än fem-sex timmar per natt under minst fjorton dagar, ibland mindre..
Jag hetsar inte upp mig över att jag inte sover men det blir så långa nätter.
Det brukar vara några veckor och sedan kommer jag i fas med med själv och framför allt så somnar jag på kvällen när jag lagt mig.
Aldrig någonsin har jag somnat utan att läsa eller nu för tiden lösa korsord medan Husbonden inte hinner landa på kudden innan han somnar.
Han sover tungt och jag sover lätt, hör och förnimmer allt.
Väckarklocka har vi knappt haft behov, vi har båda en inre klocka.
I många år ringde vi varje morgon och väckte goda vänner som inte vaknade av flera klockor på plåtlock.

Man är nog lite knäpp, kanske ett forskarobjekt.
Godnatt om ett par timmar!
mvh R

Husbondens jobbarkompis....


...lilla Pia som ser till att vi har värme
i huset.
Hon drar nämligen hem den mesta
veden under husbondens ledning.

onsdag 18 november 2009

Vad är nu detta?

När någon gjort en kommentar så ser jag det på mejlen.
En Disa har kommenterat ett inlägg som jag gjorde i maj.
Det är bara en lång radda kinesiska eller japanska tecken.
Antingen har Blogger fått fnatt eller så är det ett försök till intrång av något slag.
Jag tänker inte klicka på namnet i alla fall.
Om någon av mina läsare heter Disa så hör gärna av dig.
mvh R

Men inte.......



....var det väl så himla länge sedan?

tisdag 17 november 2009

Ett boktips

"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann."
Läs den!

mvh R

Det var hetsigare förr

Förr, ungefär hundra år sedan alltså, var det mera liv i luckan i det här huset.
Husbonden är lugnet själv men när han blir förbannad då gäller det att hålla sig undan.
Själv är jag en eldfängd person (här skulle jag skrivit djävel men med tanke och hänsyn till mina läsare så....) och går lätt upp i varv vid t ex diskussioner om brännbara ämnen. Dock icke av ilska som en del tror, utan mer av stundens hetta.
Alltnog, nu för tiden är det långt mellan gångerna som husbonden tar tag i hornen och vräker omkull en ko eller tjur som varit dum.
Sist han bankade en ko huvudet gick ju armen av så han tänker sig för numera.
För min egen räkning.....tja, jag vet inte så noga men jag vill tro att jag blivit snällare.
Ett litet exempel på vårt humör när det begav sig kommer här:
Husbonden rökte pipa på den tiden.
Efter maten tog han ett stopp.
Trevligt och luktade gott.
När han rökt färdigt så la han pipan på diskbänken.
På sidan!
Alla vet att då ramlar det ut aska, tobak och en gul gegga.
På min diskbänk!
-Vill du vara snäll att sluta med det, det är svårt att få bort sörjan!
-Ja, ja, ja.......
Så pågick det, dag ut och dag in.
- Om du inte slutar med det så eldar jag upp pipan!
-Ja, ja, ja.......
En dag var måttet rågat för min del.
Fyr och flamma i spisen.
Husbonden lägger pipan på diskbänken.
Jag skuttar fram, får tag i pipan, tillbaka och snabbt in med den i lågorna.
Jag befinner mig då ca 4-5 meter från honom i en rak linje.
Han har en temugg i handen, inte så länge kan jag säga.
Svooosch............krasch!
Keramiken yr inne i rummet ytterligare 4-5 meter längre bort när den slår i väggen.
Det var på damhåret som dom säger här på landet, att han skulle träffat mig i baken men jag lyckades knipa ihop skinkorna såpass så jag gick klar.
Hade det varit idag så hade han fått in en fullträff, för hur mycket jag än hade knipit så hade det inte hjälpt. Så mycket knip finns inte.

Jo, nog var det hetsigare förr.
Både på det ena och det andra sättet!

måndag 16 november 2009

Blöta pussar

Skulle du kunna tänka dig att pussa denna nos?
Jasså inte det, men jag kan!
Kan Christina lära Gaia att pussas på kommando/klick
så kan väl jag lära Bonzo.
Allt annat har ju varit tämligen enkelt att banka in.



Nu är ju inte Bonzo och Gaia så värst lika, vare sig
anatomiskt eller mentalt.
Det hon har smalt och spetsigt är mera tvärt och
nedhängande på honom.
Därav dreglet ibland.
Det som är hängande är dock väldigt mjukt.
Gaia är, efter vad jag förstår, mjuk och lite blyg.
Det kan man inte skylla Bonzo för som är ganska
översvallande och ibland riktigt explosiv.
Han har dock ett hjärta av guld.
Små diskreta nostryckningar a lá Gaia räknar jag
inte med.


Sagt och gjort!
Fram med godis (Frolic i kvartar funkar bra på honom)
och så kör vi igång: PUSS!
Han stirrar med genomträngande blick på mig: Vad vill
hon?
Tjänstvillig som han är så kör han hela registret alltmedan
snålvattnet börjar rinna.
Snabbt sätter han sig, lägger sig, kryper lite o s v allt i
rasande fart för att få utdelning.
Och när det inte händer så kör han en repris.
Jag sticker fram trynet så långt det går och slafs!
Av bara farten får han in en fullträff.
Tacksam att han inte knäcker näsan på mig.
Men belöning blir det.
Efter tre, fyra gånger har han fattat galoppen.
Vid det laget är jag blind och nedgrisad i hela ansiktet.
Glasögonen är igenmurade med snålvatten och slafs
men vad gör det?
Allt går att tvätta och han har lärt sig att pussas!

mvh R

Vad var det jag sa.........

....brukar jag undvika att säga.
Men nu är det befogat.
Efter krångel med telefonen och uppkopplingen i mer än en månad så kom äntligen en teletekniker.
Exakt det som jag försökt förklara minst tio gånger för "felanmälan" på Tele2 stämde.
Glappkontakt någonstans på luftledningen.
Så fort det har varit lugnt och stilla väder så har det fungerat hjälpligt men vid minsta vindby så har det ballat ur.
Teknikern såg direkt, från bilen när han körde förbi en stolpe var problemet låg.
Det var bara ett aber.
Stolpen är utdömd sedan flera år tillbaka och skulle varit bytt för länge sedan, den och några till.
Alltså kunde han inte klättra upp i den och inte heller luta stegen mot den.
Husbonden löste problemet genom att köra fram traktorn med gripen, ta tag och hålla emot så teknikern kunde klättra riskfritt.
På mindre än fem minuter var felet åtgärdat.
Ett så enkelt och uppenbart fel också behöva vänta i många veckor.

Det är faktiskt under all kritik.
Få se om jag byter leverantör.
Har Telias kontrakt liggande, det är bara underskrift som fattas.

fredag 13 november 2009

Till Birgitta....



.... som har en utmaning framför sig.
mvh R

Stillar mina upprörda känslor..


.... med en blomma.

Man ska inte hetsa upp sig.....

.... men det är jädrigt svårt att låta bli.
Alternativet är att stänga ute sig från omvärlden.
Inte läsa tidningen, inte lyssna på radion eller titta på teve.
Men tyvärr så gjorde jag misstaget att börja min dag med att titta på teve och läsa GP.
Och fifan vad förbannad jag blir:
HÖGSTA HÖNSET PÅ VATTENFALL FÅR SEXTIO MILJONER I PENSION OCH AVGÅNGSVEDERLAG!
Och det för att han missköter sitt jobb och dessutom uppträder arrogant och maktfullkomligt.

TVI VALE!!!!!!!!!!!

torsdag 12 november 2009

Intrång?

Som bekant så fotograferar jag en del och lägger bl a ut bilder på Fotosidan.
För att få kritik, ris eller ros.
Där finns en kritikpool som heter "Det glömda rummet".
För det mesta lägger man ut bilder på gamla hus, exteriört eller interiört.
Man säger att det är övergivna hus.
Foton tagna från utsidan och på behörigt avstånd, det finns ju teleobjektiv, tycker jag är helt OK.
Men att man bereder sig tillträde och går in antingen det är låst eller inte är direkt anstötligt.
Det finns fotografer som spenderar all sin lediga tid med att jaga runt och leta efter gamla hus där ingen bor.
Det finns alltid en ägare till huset!
Oavsett om det är en person som sitter på ålderdomshemmet eller om det är allmänna arvsfonden, skit samma, det finns en ägare i en eller annan form.
Man går in, möblerar om för att få bra ljus och kameravinklar, river runt helt enkelt.
Det är ett intrång, och jag kan inte förstå att man kan göra sig skyldig till det bara för en bra bild.
Det finns flera som går steget längre.
Man bryr sig inte om att det bor människor i husen.
Gamla människor.
Udda människor.
Människor som har tappat greppet och som inte orkar längre.
Människor som samlar.
Deras hus och fastigheter är storvilt för en del "kanonfotografer".
En sådan människa bor inte långt härifrån och på hans gård står flera gamla traktorer.
Ständigt ligger det bilder på Fotosidan på traktorerna och fotografen berättar vitt och brett om det mänskliga förfallet och att den gamle bonden var rasande och hotade med polis.
Jodå, det är tillåtet att fota överallt utomhus men måste man?
Måste man röra upp och förnedra, bryta upp och röra runt för en bra bild?
Jag skulle aldrig göra det i alla fall.

onsdag 11 november 2009

Mycket bilder blir det......



Den vita som heter Busan

tisdag 10 november 2009

Ett lager till

fredag 6 november 2009

Lager på lager




torsdag 5 november 2009

Tele 2....

.....ska man inte ha!
Här ska bytas tele-leverantör!
Vi har ju som bekant "störningar" i trafiken.
Det vill säga vare sig telefoner eller internet fungerar.
Inte länge sedan vi var av med hela trasslet över en vecka.
Jag ringde tre gånger under den tiden för att försöka övertyga "felanmälan" att det inte fungerade och att det händer varje gång det blåser och regnar....bla bla bla.
När dom fixat felet (det vettefan hur det gick till) så kom ett sms på min mobil att:
Nu har du telefon igen!
I en vecka!
Nu stormar det sedan i går och vi har bara telefon och uppkoppling sporadiskt.
Jag ringde felanmälan igår och det vanliga tjôtet!
Dra ut, stäng av och återkom.
Samtalet bröts fem-sex gånger kan jag påpeka.
Exakt samma som förra gången alltså!
Jag gjorde det jag blivit tillsagd, snäll som jag är, men icke!
SEDAN GICK DET INTE ATT KOMMA FRAM TILL TELE 2 UNDER RESTEN AV DAGEN! Kan inte nås för närvarande!
Och det berodde inte på våra mobiler kan jag försäkra.
Tele 2 har nämligen haft störningar i sin mobiltrafik de senaste veckorna men "dom jobbar på det".
Vad är det jag inte förstår? Trots att jag påpekar att vi har en gammal luftledning där stolparna bara står upp av egen vilja och att störningarna uppstår vid blåst och regn så lyssnar man inte.
MAN MÄTER!
Men nu har jag kommit på vad jag ska göra!
Jag ska luta mig mot en av stolparna!
Så om ni inte hör från mig på ett tag då vet ni att tvåhundra meter telekabel ligger på marken och en galen käring i en silverfärgad Volvo, endast iklädd T-shirt och gröna gummistövlar kör fram och tillbaka över den, fram, back, fram, back.............

mvh R

PS Just nu funkar det för nu har det slutat blåsa. DS

tisdag 3 november 2009

Snart är det tid för........


....TULPANER!

måndag 2 november 2009

Manipulerad bokskog



Man ska inte tro på allt man ser.

I själva verket är detta en vårbild, ljust grön och skir.
Men nu är det höst har jag bestämt och då ser bilden ut så här.
Fiffigt när man själv kan bestämma vilken årstid man vill ha.
mvh R

söndag 1 november 2009

Elektronik

Det går alldeles utmärkt att tvätta minneskort i sextio grader ekonomi.
Som bekant "glömde" jag att tömma fickorna på mina byxor häromdagen.
Dom åkte med hela programmet med centrifug en på 1400 v/m och kulörtvättmedel.
La korten så Husbonden inte skulle kunna se dom och där har dom legat några dagar.
Lisette tipsade om att det kan gå att använda igen bara man torkar fort.
Prövade med den äldsta kameran för säkerhets skull och dom funkade, båda två korten.
Lustigt på min ära.
I vanliga fall är ju elektronik överkänsligt.
Räcker ju att åskan går i Tjottaheiti (betyder Tahiti om någon undrar) för att allting ska balla ur och man måste köpa nytt för det är så dyrt att reparera.
Ibland förvånas man och då i positiv riktning.
mvh R

lördag 31 oktober 2009

Vardagslyx

Lena frågade vad som är vardagslyx för mig och jag tog mig en funderare.
Vad är det egentligen?
Lyx vet man ju vad det är: Ösaflösa utan sans och balans!
Men lyx i vardagen?
Det är väl guldkanten man menar?
Det som förhöjer.
Det som inte är av nöden tvunget.
Allting är ju relativt som Huliganen brukar säga.
Det som är guldkant för mig kan tyckas vara en självklarhet för någon annan.
Vardagslyx för mig är:
att råda över min tid
att inte behöva delta i "råttracet"
att en sommarmorgon ta kameran och gå ut i soluppgången
att ha ett spa-bad
att kunna sätta "egenhändig" mat på bordet (plockad, samlad, slaktad, jagad etc)
att ha naturen utanför fönstret med kyrkan, Ångertuvan och Rappungaberget åt ena hållet och betesmarker med kor och hästar åt andra.
Ja, så där kan man hålla på och det är några av de saker jag värdesätter i min vardag.
Att det finns mycket som tynger min vardag är en helt annan historia.

mvh R

torsdag 29 oktober 2009

9991....

....står räknaren på i detta nu!
Kan man tänka sig, det trodde jag inte när jag började blogga.
Strax 10 000!
Det var ju mest för att kunna lägga ut mina bilder (därav namnet) som jag började.
Det har ju blivit en hel del text också.
Frustration som kommit ut i form av rader på en skärm.
Det är bra så slipper man gå till hjärnskryklarn.
Ungefär som ett äpple om dagen.......
Ibland har det varit torka men inte så värst mycket.
Det händer ju saker runt omkring en hela tiden, smått och stort, livsviktigt och triviala skitsaker.
Det mesta går att skriva om.
Det är bra gymnastik för hjärnan också.
Försöker att inte göra alltför mycket grodor och om jag gör det så är det med avsikt.
Så jag tänker fortsätta att blogga!
Bara så ni vet!
mvh R

Att kasta sten...

... när man sitter i glashus.
Så här är det.
Husbonden rullar upp ärmarna på arbetsskjortan.
Alltså rullar, inte viker.
Resultatet är en hård korv runt varje överarm.
Husbonden har ju som bekant ett jobb som är väldigt "bôsigt", alltså det samlar sig väldigt mycket små partiklar av allehanda slag i alla fickor, uppslag och veck på kläderna.
Hö, halm, sädeskorn, sågspån etc, etc.
Hans kläder hamnar ju i tvättkorgen tillsammans med strumporna som antingen är aviga eller små bollar där nyss nämnda partiklar gömmer sig.
Så kommer husfrun, dvs jag och ska ladda tvättmaskinen och det är då jag blir överhettad:
- Men för själve greve djävulen karl, hur många gånger ska jag säga till dig att ruska ur allt bôs, rulla ut ärmarna och vända strumporna innan du lägger i tvättkorgen?!!!!
Fattar du inte att tvättmaskinen blir förstörd om allt krafset kommer in i systemet och sedan sväller av vattnet? (Om detta vet jag inte men det låter bra.)
Varje gång upprepar sig detta och jag vet faktiskt inte varför jag gastar, men gasta måste jag.
Så, igår laddade jag tvättmaskinen med mina kläder och i morse öppnade jag luckan för att lyfta över till torktumlarn och vad är det första jag får se: två minneskort till kameran!
Husbonden är oskyldig, han fotograferar inte och alla kläderna är mina.
Så drar jag mig till minnes, ja visst, jag stoppade på mig korten häromdagen för den nya kameran "äter" minne.
Snabbt lägger jag undan korten så att husbonden inte ska se att jag faktiskt inte skakar ur mina kläder heller och tänker att jag nog inte ska gasta nästa gång.
Och förresten, allt som oftast tvättar han sina arbetskläder själv så.......
mvh R

Klara och Elin....







......två rara systrar i vänkretsen.
Fjorton och elva, goda som guld.

tisdag 27 oktober 2009

Jag ger mig.......











....det är höst.
Jag måste medge det.
Glöm inte klicka på bilderna!
Tjenare, nu går jag och badar!
mvh R

Älskade.....


....lilla blomma som självsår sig så tjänstvilligt.
Varje sommar ligger fröna där och väntar för att ta
över efter de nedvissnade sommarblommorna.
Blommar hela hösten och långt in på nästa år.
Som inte ger sig förrän det varit minst tio minusgrader
i en vecka och som genast tar fart igen när det blir
blidväder.
mvh R

måndag 26 oktober 2009

Beroende

Hur beroende är man egentligen?
Telefonen har varit borta sedan förra fredagen.
Uppkopplingen fungerade med snigelfart några dagar för att sedan lägga av.
Igår fick vi tillbaka telefonen men ingen uppkoppling.
Under dessa dagar har jag använt mobiltelefonen och det har gått riktigt bra faktiskt.
Bortsett att jag måste ladda batteriet varje dag men vad kan man begära av en antikvitet.
Ja, ja, jag ska köpa ny....någon dag, vilken som helst, snart.
Men att inte kunna surfa, blogga, betala räkningar, skicka meddelande, lägga upp bilder, anmäla in- och utgående djur till myndigheten etc etc, det skapar abstines.
Varje dag har jag rusat upp till den stationära och försökt koppla upp mig men icke!
Det har ju varit bra på sitt sätt för jag har städat bland mina foto.
Redigerat och slängt, slängt och redigerat.
Jag måste ju sitta framför skärmen, för behovet måste tillfredställas.
Idag ringde jag tekniska supporten.
Måste säga att dess unga killar är vänliga och alldeles uppenbart vana vid att tekniska idioter ringer fem gånger i kvarten.
- Starta om modemet!
- Har jag redan gjort! (Jag är inte helt urblåst!)
- Starta om datorn!
- Det gjorde jag igår!
- Gör det igen!
- Dra ut modemkabeln ur datorn!
Det är en övermänsklig gärning.
Har man sett min databänk så förstår man det.
Från vänster till höger: A4-skrivare, skärm, scanner, dator, tre hårddiskar, A3-skrivare plus en massa andra tillbehör med tillhörande sladdar.
Det ser ut som ett jävla ormbo!
Eller som när hästhuvudet kom upp ur vattnet i Gudfadern och all ålarna krälade ur.
Nu råkar den omtalade sladden vara röd så det var inget problem att hitta den, men att lirka ur den ur datorn, glöm det.
Så långa armar har jag inte och inte så vinklade heller.
Men jag ruckade på den i alla fall.
Observera jag har en telefon i örat också, man vill ju inte tappa kontakten med supporten när man väl fått den.
- Tyvärr, jag kan inte få ur kabeln.
- Nähä, men försök att koppla upp nu i alla fall!
Trycker på ikonen för uppkopplingen och snabbt som blixten kommer söksidan upp!
- Djävla, förbannade skitdator!!! Det funkar! Jag har ju gjort detta tio gånger, fast inte samtidigt förstås.
- Så bra då, att jag kunde hjälpa dig.
Tablå.

mvh R

tisdag 20 oktober 2009

Utrotningshotade


Sedan vi gick med i EU så omgärdas lantbruket av regler, lagar och åtgärder.
Till följd av detta så har den svenska landsbygden utarmats både på folk och fä.
Eller rättare sagt på fä, folket bor nog kvar och uppbär EU-bidrag medan dom jobbar med annat.
Nu har djurtillsynen lagts över på Länstyrelsen i stället för kommunen.
Så här är det:
Man kan anmäla en lantbrukare för dålig djurhållning helt anonymt.
Då rycker tjänstemän från Länstyrelsen ut för att kolla upp saken.
Om inspektören inte hittar något fel, något att anmärka på så kostar det inte lantbrukaren något men finns det en enda sak att anmärka på så får djurägaren betala inspektionen.
Vi pratar tusenlappar.
Jag våga påstå att det finns inte en djurgård i Sverige där du inte kan hitta något att anmärka på om du är en nitisk tjänsteman.
Alltid finns det någon ko som är expert på att skita ner sig eller som ser lite tunnare ut än dom andra trots att hon äter som en häst.
Naturligtvis så ska inte en ko vara skitig men dom går ju som bekant inte på toaletten.
Dom står och skiter, ligger och skiter, skiter på varandra, är ibland så lösa i magen att skiten står som en fontän ur baken på dom och slår i väggen flera meter därifrån.
Och när dom lagt några rediga mockor så pinkar dom ca tio liter i alltihopa så att det blir en härlig soppa av allt.
DÅ LÄGGER DOM SIG I VÄLLINGEN.
Det är praktiskt och tidsmäsigt omöjligt att ranta runt med borste, schampo och vatten för att tvätta varje ko.
Då får man anställa en person som sköter det, och se, det räcker inte EU-bidragen till.
Dom som anmäler är oftast inte lantbrukare utan utflyttade från tätort.
Har på sin höjd en katt eller hund.
Plötsligt har dom blivit experter på djurhållning.
Blir fruktansvärt upprörda om en ko kalvar i hagen t ex. vilket ju är det mest naturliga.
Vi har aldrig haft problem med våra grannar och skulle dom se något avvikande i beteshagarna så ringer dom och det uppskattar vi ofantligt.
Vi har t o m folk som bor nära våra utmarker som räknar djuren åt oss varje dag för att hålla koll.
Våra bästa vänner och kollegor har dessvärre inte samma tur med några av sina grannar, bl. a. en kärring med en knähund (blir buren för det mesta) som smyger runt och snokar på gårdarna i sin närhet.
Vad jag vill komma till är att tjänstefolket på Länstyrelsen borde kunna sålla bland anmälningarna.
Borde kunna avgöra om det finns grund för anklagelserna eller om det bara är en fnoskig kärring och framför allt ska inte anmälaren kunna vara anonym.
Så om det visar sig att anklagelserna inte har fog så får anmälaren betala kalaset.
Ett par små petitesser ska inte vara avgörande för om djurhållaren ska behöva betala tusentals kronor till Länstyrelsen.
Samtidigt så fraktas våra djur mil efter mil på vägarna för att man lagt ner slakterier.
Får ligga i plågor timma efter timma för att man lagt ner veterinärstationer.
Men det är klart, det är ju staten som bestämt det.....

mvh R

måndag 19 oktober 2009

Kors i taket


Nu fungerar blogger också!
Livet är åter värt att leva.

Det gäller att snabba sig......

....medan den gröna lampan lyser och uppkopplingen fungerar.
Telefonen och internet har ju varit kaputt de senaste dagarna.
Ringde och felanmälde i morse från mobilen.
Drag ur allting, vänta 45 minuter, proppa i och så ska det fungera, var rådet jag fick.
Sure, säkert, alla gånger.
MEN DET FUNKADE.......I EN KVART!
Då la uppkopplingen av.
Grabbade telefonen för att felanmäla och medan jag sitter och väntar så börjar det krasa och sedan la även den av.
Mobiltelefonen fram igen, ny felanmälan.
Förklarade att vi har problem vid dåligt väder så det måste vara på utsidan felet ligger.
Är det inne i huset får man betala reparationen själv.
DET VAR BÄTTRE FÖRR!
Just nu fungerar uppkopplingen men inte telefonen.
Det gäller att sno sig runt hörnet och slänga iväg detta inlägg innan lampan slocknar igen.
Mvh R

söndag 18 oktober 2009

Avstängd...

.... från yttervärlden.
Inga telefoner, bara tystnad.
Internet hackar sig fram som i forna dagar när man hade uppkopplingen genom telefonen.
Gång efter gång hänger allt upp sig.
Nu får jag sätta mig med Husbondens mobiltelefon och försöka felanmäla både det ena och det andra.
Så får jag väl bita i det sura äpplet och köpa mig en ny telefon jag också.
Djävla skit-teknik!
mvh R

fredag 16 oktober 2009

Strumpbyxor efterlyses!

Mycket ska man lära och nyss fick jag en kunskap jag inte hade tidigare.
Elisabeths blogg finns att läsa (en bit ner) om Fistulasjukhuset och deras behov av stumpbyxor.
Behjärtansvärt och så enkelt.
Det går många strumpyxor i ett kuvert, påse eller paket.
Man kan skicka till adresser i Sverige eller direkt till Adis Ababa.
mvh R

torsdag 15 oktober 2009

Tiggare

Igår var jag i den stora metropolen i väster.
Det var länge sedan jag var i centrala delarna.
Flera år sedan faktiskt.
Förr, i mitt tidigare liv snurrade jag runt i innerkärnan dagligen.
Kunder hit och dit, uppklädd till tänderna, lågklackat fanns inte.
Snabba ryck.
Slank in på allehanda boutiquer, alltid fanns det något som föll på läppen.
Men som sagt det var förr.
Igår gick jag och Huliganen genom Nordstan och Femman.
Kan inte säga att en enda affär lockade annat än fotoaffären då.
Plötsligt vid mina fötter sitter ett litet bylte vid väggen.
En liten kvinna med en låda framför sig och en kristusbild i den.
Man kunde bara se övre delen av ansiktet.
Om hon sov eller var vaken vet jag inte.
Överraskad klev jag åt sidan och vi fortsatte vår promenad.
Efter uträttat ärende kom vi åter till platsen och får se, som jag trodde samma kvinna men på andra sidan.
Men icke så, det var en annan, lika inbyltad, samma storlek, samma tiggarlåda.
Tio meter därifrån satt det ytterligare en, och ytterligare en .......
Liksom ryska dockor fast av samma storlek.
Huliganen som är oftare i stan än jag kommenterade: På sommaren är hela stan nerlusad av dom.
Då undrar jag; var kommer dom ifrån?
Troligen Rumänien.
Sitter dom där frivilligt eller är dom ditkommenderade?
Är det en liga som verkar?
Så försöker jag sätta mig in i deras situation, försöker förstå hur dom tänker.
Skulle jag lämna mitt land, mina ev. anhöriga för att sätta mig på en gata i ett främmande land för att tigga.
Aldrig i levande livet, inte ens om jag svalt ihjäl.
Jag minns tiggarna från min barndom, eller tiggare är väl att ta i.
Alla utförde dom något slags arbete/underhållning.
Han som satt utanför Stilles på Ö Hamngatan med avklippta ben spelade munspel.
Fiolmannen med sin karaktäristiska stil spelade ju fiol.
Gårdsmusikanterna var ett ofta förekommande inslag på gårdarna.
Mamma virade in en slant i tidningspapper och slängde ner genom köksfönstret kommer jag ihåg.
Ja, ja, jag vet, jag är hundra år eller nästan i alla fall.
Men tillbaka till gårdagen.
Jag ska villigt erkänna att jag blir misstänksam, det är något som inte stämmer.
Hur har dom tagit sig hit?
Har ett gäng gamla tanter suttit och resonerat och bestämt sig för att nu ska vi till Sverige för att tigga.
Inte har dom gått och liftat kan vi utesluta.
Buss, tåg eller flyg inte heller.
Återstår, någon har kört dom i bil.
Gratis? Icke!
Ger mig tusan på att när kvällen kommer så inkasserar "någon" det kvinnorna lyckats få i lådan.
Om jag la någon slant i lådorna?
Nej, faktiskt inte!
Jag har mina fadderbarn som jag hjälper på ort och ställe och har så gjort oavbrutet i fyrtio år.
mvh R