lördag 31 oktober 2009

Vardagslyx

Lena frågade vad som är vardagslyx för mig och jag tog mig en funderare.
Vad är det egentligen?
Lyx vet man ju vad det är: Ösaflösa utan sans och balans!
Men lyx i vardagen?
Det är väl guldkanten man menar?
Det som förhöjer.
Det som inte är av nöden tvunget.
Allting är ju relativt som Huliganen brukar säga.
Det som är guldkant för mig kan tyckas vara en självklarhet för någon annan.
Vardagslyx för mig är:
att råda över min tid
att inte behöva delta i "råttracet"
att en sommarmorgon ta kameran och gå ut i soluppgången
att ha ett spa-bad
att kunna sätta "egenhändig" mat på bordet (plockad, samlad, slaktad, jagad etc)
att ha naturen utanför fönstret med kyrkan, Ångertuvan och Rappungaberget åt ena hållet och betesmarker med kor och hästar åt andra.
Ja, så där kan man hålla på och det är några av de saker jag värdesätter i min vardag.
Att det finns mycket som tynger min vardag är en helt annan historia.

mvh R

torsdag 29 oktober 2009

9991....

....står räknaren på i detta nu!
Kan man tänka sig, det trodde jag inte när jag började blogga.
Strax 10 000!
Det var ju mest för att kunna lägga ut mina bilder (därav namnet) som jag började.
Det har ju blivit en hel del text också.
Frustration som kommit ut i form av rader på en skärm.
Det är bra så slipper man gå till hjärnskryklarn.
Ungefär som ett äpple om dagen.......
Ibland har det varit torka men inte så värst mycket.
Det händer ju saker runt omkring en hela tiden, smått och stort, livsviktigt och triviala skitsaker.
Det mesta går att skriva om.
Det är bra gymnastik för hjärnan också.
Försöker att inte göra alltför mycket grodor och om jag gör det så är det med avsikt.
Så jag tänker fortsätta att blogga!
Bara så ni vet!
mvh R

Att kasta sten...

... när man sitter i glashus.
Så här är det.
Husbonden rullar upp ärmarna på arbetsskjortan.
Alltså rullar, inte viker.
Resultatet är en hård korv runt varje överarm.
Husbonden har ju som bekant ett jobb som är väldigt "bôsigt", alltså det samlar sig väldigt mycket små partiklar av allehanda slag i alla fickor, uppslag och veck på kläderna.
Hö, halm, sädeskorn, sågspån etc, etc.
Hans kläder hamnar ju i tvättkorgen tillsammans med strumporna som antingen är aviga eller små bollar där nyss nämnda partiklar gömmer sig.
Så kommer husfrun, dvs jag och ska ladda tvättmaskinen och det är då jag blir överhettad:
- Men för själve greve djävulen karl, hur många gånger ska jag säga till dig att ruska ur allt bôs, rulla ut ärmarna och vända strumporna innan du lägger i tvättkorgen?!!!!
Fattar du inte att tvättmaskinen blir förstörd om allt krafset kommer in i systemet och sedan sväller av vattnet? (Om detta vet jag inte men det låter bra.)
Varje gång upprepar sig detta och jag vet faktiskt inte varför jag gastar, men gasta måste jag.
Så, igår laddade jag tvättmaskinen med mina kläder och i morse öppnade jag luckan för att lyfta över till torktumlarn och vad är det första jag får se: två minneskort till kameran!
Husbonden är oskyldig, han fotograferar inte och alla kläderna är mina.
Så drar jag mig till minnes, ja visst, jag stoppade på mig korten häromdagen för den nya kameran "äter" minne.
Snabbt lägger jag undan korten så att husbonden inte ska se att jag faktiskt inte skakar ur mina kläder heller och tänker att jag nog inte ska gasta nästa gång.
Och förresten, allt som oftast tvättar han sina arbetskläder själv så.......
mvh R

Klara och Elin....







......två rara systrar i vänkretsen.
Fjorton och elva, goda som guld.

tisdag 27 oktober 2009

Jag ger mig.......











....det är höst.
Jag måste medge det.
Glöm inte klicka på bilderna!
Tjenare, nu går jag och badar!
mvh R

Älskade.....


....lilla blomma som självsår sig så tjänstvilligt.
Varje sommar ligger fröna där och väntar för att ta
över efter de nedvissnade sommarblommorna.
Blommar hela hösten och långt in på nästa år.
Som inte ger sig förrän det varit minst tio minusgrader
i en vecka och som genast tar fart igen när det blir
blidväder.
mvh R

måndag 26 oktober 2009

Beroende

Hur beroende är man egentligen?
Telefonen har varit borta sedan förra fredagen.
Uppkopplingen fungerade med snigelfart några dagar för att sedan lägga av.
Igår fick vi tillbaka telefonen men ingen uppkoppling.
Under dessa dagar har jag använt mobiltelefonen och det har gått riktigt bra faktiskt.
Bortsett att jag måste ladda batteriet varje dag men vad kan man begära av en antikvitet.
Ja, ja, jag ska köpa ny....någon dag, vilken som helst, snart.
Men att inte kunna surfa, blogga, betala räkningar, skicka meddelande, lägga upp bilder, anmäla in- och utgående djur till myndigheten etc etc, det skapar abstines.
Varje dag har jag rusat upp till den stationära och försökt koppla upp mig men icke!
Det har ju varit bra på sitt sätt för jag har städat bland mina foto.
Redigerat och slängt, slängt och redigerat.
Jag måste ju sitta framför skärmen, för behovet måste tillfredställas.
Idag ringde jag tekniska supporten.
Måste säga att dess unga killar är vänliga och alldeles uppenbart vana vid att tekniska idioter ringer fem gånger i kvarten.
- Starta om modemet!
- Har jag redan gjort! (Jag är inte helt urblåst!)
- Starta om datorn!
- Det gjorde jag igår!
- Gör det igen!
- Dra ut modemkabeln ur datorn!
Det är en övermänsklig gärning.
Har man sett min databänk så förstår man det.
Från vänster till höger: A4-skrivare, skärm, scanner, dator, tre hårddiskar, A3-skrivare plus en massa andra tillbehör med tillhörande sladdar.
Det ser ut som ett jävla ormbo!
Eller som när hästhuvudet kom upp ur vattnet i Gudfadern och all ålarna krälade ur.
Nu råkar den omtalade sladden vara röd så det var inget problem att hitta den, men att lirka ur den ur datorn, glöm det.
Så långa armar har jag inte och inte så vinklade heller.
Men jag ruckade på den i alla fall.
Observera jag har en telefon i örat också, man vill ju inte tappa kontakten med supporten när man väl fått den.
- Tyvärr, jag kan inte få ur kabeln.
- Nähä, men försök att koppla upp nu i alla fall!
Trycker på ikonen för uppkopplingen och snabbt som blixten kommer söksidan upp!
- Djävla, förbannade skitdator!!! Det funkar! Jag har ju gjort detta tio gånger, fast inte samtidigt förstås.
- Så bra då, att jag kunde hjälpa dig.
Tablå.

mvh R

tisdag 20 oktober 2009

Utrotningshotade


Sedan vi gick med i EU så omgärdas lantbruket av regler, lagar och åtgärder.
Till följd av detta så har den svenska landsbygden utarmats både på folk och fä.
Eller rättare sagt på fä, folket bor nog kvar och uppbär EU-bidrag medan dom jobbar med annat.
Nu har djurtillsynen lagts över på Länstyrelsen i stället för kommunen.
Så här är det:
Man kan anmäla en lantbrukare för dålig djurhållning helt anonymt.
Då rycker tjänstemän från Länstyrelsen ut för att kolla upp saken.
Om inspektören inte hittar något fel, något att anmärka på så kostar det inte lantbrukaren något men finns det en enda sak att anmärka på så får djurägaren betala inspektionen.
Vi pratar tusenlappar.
Jag våga påstå att det finns inte en djurgård i Sverige där du inte kan hitta något att anmärka på om du är en nitisk tjänsteman.
Alltid finns det någon ko som är expert på att skita ner sig eller som ser lite tunnare ut än dom andra trots att hon äter som en häst.
Naturligtvis så ska inte en ko vara skitig men dom går ju som bekant inte på toaletten.
Dom står och skiter, ligger och skiter, skiter på varandra, är ibland så lösa i magen att skiten står som en fontän ur baken på dom och slår i väggen flera meter därifrån.
Och när dom lagt några rediga mockor så pinkar dom ca tio liter i alltihopa så att det blir en härlig soppa av allt.
DÅ LÄGGER DOM SIG I VÄLLINGEN.
Det är praktiskt och tidsmäsigt omöjligt att ranta runt med borste, schampo och vatten för att tvätta varje ko.
Då får man anställa en person som sköter det, och se, det räcker inte EU-bidragen till.
Dom som anmäler är oftast inte lantbrukare utan utflyttade från tätort.
Har på sin höjd en katt eller hund.
Plötsligt har dom blivit experter på djurhållning.
Blir fruktansvärt upprörda om en ko kalvar i hagen t ex. vilket ju är det mest naturliga.
Vi har aldrig haft problem med våra grannar och skulle dom se något avvikande i beteshagarna så ringer dom och det uppskattar vi ofantligt.
Vi har t o m folk som bor nära våra utmarker som räknar djuren åt oss varje dag för att hålla koll.
Våra bästa vänner och kollegor har dessvärre inte samma tur med några av sina grannar, bl. a. en kärring med en knähund (blir buren för det mesta) som smyger runt och snokar på gårdarna i sin närhet.
Vad jag vill komma till är att tjänstefolket på Länstyrelsen borde kunna sålla bland anmälningarna.
Borde kunna avgöra om det finns grund för anklagelserna eller om det bara är en fnoskig kärring och framför allt ska inte anmälaren kunna vara anonym.
Så om det visar sig att anklagelserna inte har fog så får anmälaren betala kalaset.
Ett par små petitesser ska inte vara avgörande för om djurhållaren ska behöva betala tusentals kronor till Länstyrelsen.
Samtidigt så fraktas våra djur mil efter mil på vägarna för att man lagt ner slakterier.
Får ligga i plågor timma efter timma för att man lagt ner veterinärstationer.
Men det är klart, det är ju staten som bestämt det.....

mvh R

måndag 19 oktober 2009

Kors i taket


Nu fungerar blogger också!
Livet är åter värt att leva.

Det gäller att snabba sig......

....medan den gröna lampan lyser och uppkopplingen fungerar.
Telefonen och internet har ju varit kaputt de senaste dagarna.
Ringde och felanmälde i morse från mobilen.
Drag ur allting, vänta 45 minuter, proppa i och så ska det fungera, var rådet jag fick.
Sure, säkert, alla gånger.
MEN DET FUNKADE.......I EN KVART!
Då la uppkopplingen av.
Grabbade telefonen för att felanmäla och medan jag sitter och väntar så börjar det krasa och sedan la även den av.
Mobiltelefonen fram igen, ny felanmälan.
Förklarade att vi har problem vid dåligt väder så det måste vara på utsidan felet ligger.
Är det inne i huset får man betala reparationen själv.
DET VAR BÄTTRE FÖRR!
Just nu fungerar uppkopplingen men inte telefonen.
Det gäller att sno sig runt hörnet och slänga iväg detta inlägg innan lampan slocknar igen.
Mvh R

söndag 18 oktober 2009

Avstängd...

.... från yttervärlden.
Inga telefoner, bara tystnad.
Internet hackar sig fram som i forna dagar när man hade uppkopplingen genom telefonen.
Gång efter gång hänger allt upp sig.
Nu får jag sätta mig med Husbondens mobiltelefon och försöka felanmäla både det ena och det andra.
Så får jag väl bita i det sura äpplet och köpa mig en ny telefon jag också.
Djävla skit-teknik!
mvh R

fredag 16 oktober 2009

Strumpbyxor efterlyses!

Mycket ska man lära och nyss fick jag en kunskap jag inte hade tidigare.
Elisabeths blogg finns att läsa (en bit ner) om Fistulasjukhuset och deras behov av stumpbyxor.
Behjärtansvärt och så enkelt.
Det går många strumpyxor i ett kuvert, påse eller paket.
Man kan skicka till adresser i Sverige eller direkt till Adis Ababa.
mvh R

torsdag 15 oktober 2009

Tiggare

Igår var jag i den stora metropolen i väster.
Det var länge sedan jag var i centrala delarna.
Flera år sedan faktiskt.
Förr, i mitt tidigare liv snurrade jag runt i innerkärnan dagligen.
Kunder hit och dit, uppklädd till tänderna, lågklackat fanns inte.
Snabba ryck.
Slank in på allehanda boutiquer, alltid fanns det något som föll på läppen.
Men som sagt det var förr.
Igår gick jag och Huliganen genom Nordstan och Femman.
Kan inte säga att en enda affär lockade annat än fotoaffären då.
Plötsligt vid mina fötter sitter ett litet bylte vid väggen.
En liten kvinna med en låda framför sig och en kristusbild i den.
Man kunde bara se övre delen av ansiktet.
Om hon sov eller var vaken vet jag inte.
Överraskad klev jag åt sidan och vi fortsatte vår promenad.
Efter uträttat ärende kom vi åter till platsen och får se, som jag trodde samma kvinna men på andra sidan.
Men icke så, det var en annan, lika inbyltad, samma storlek, samma tiggarlåda.
Tio meter därifrån satt det ytterligare en, och ytterligare en .......
Liksom ryska dockor fast av samma storlek.
Huliganen som är oftare i stan än jag kommenterade: På sommaren är hela stan nerlusad av dom.
Då undrar jag; var kommer dom ifrån?
Troligen Rumänien.
Sitter dom där frivilligt eller är dom ditkommenderade?
Är det en liga som verkar?
Så försöker jag sätta mig in i deras situation, försöker förstå hur dom tänker.
Skulle jag lämna mitt land, mina ev. anhöriga för att sätta mig på en gata i ett främmande land för att tigga.
Aldrig i levande livet, inte ens om jag svalt ihjäl.
Jag minns tiggarna från min barndom, eller tiggare är väl att ta i.
Alla utförde dom något slags arbete/underhållning.
Han som satt utanför Stilles på Ö Hamngatan med avklippta ben spelade munspel.
Fiolmannen med sin karaktäristiska stil spelade ju fiol.
Gårdsmusikanterna var ett ofta förekommande inslag på gårdarna.
Mamma virade in en slant i tidningspapper och slängde ner genom köksfönstret kommer jag ihåg.
Ja, ja, jag vet, jag är hundra år eller nästan i alla fall.
Men tillbaka till gårdagen.
Jag ska villigt erkänna att jag blir misstänksam, det är något som inte stämmer.
Hur har dom tagit sig hit?
Har ett gäng gamla tanter suttit och resonerat och bestämt sig för att nu ska vi till Sverige för att tigga.
Inte har dom gått och liftat kan vi utesluta.
Buss, tåg eller flyg inte heller.
Återstår, någon har kört dom i bil.
Gratis? Icke!
Ger mig tusan på att när kvällen kommer så inkasserar "någon" det kvinnorna lyckats få i lådan.
Om jag la någon slant i lådorna?
Nej, faktiskt inte!
Jag har mina fadderbarn som jag hjälper på ort och ställe och har så gjort oavbrutet i fyrtio år.
mvh R

onsdag 14 oktober 2009

Frestelser

Jag är en fallen kvinna.
Åter igen har jag fallit för frestelsen.
I nästan ett år har jag stått emot, vacklat men dock.
Nu gick det inte längre.
Så länge jag kan minnas har frestelser varit det enda jag inte kunnat motstå.
För övrigt är jag mycket karaktärsfast.
För det mesta har jag rätt i allt och har jag fel så är det för det mesta också rätt på något sätt.
Vetefan hur det går till men Husbonden brukar oftast tröttna och ge mig rätt.
Vad jag har fallit för?
Fullformat, låter inte det sensuellt?
21 miljoner pixlar, kan blåsa upp bilderna till A2.
Brusfritt på höga ISO, mumma för en fotograf.
Etc, etc, de tekniska godbitarna står som spön i backen.
Naturligtvis är det en ny kamera som fått mig på fall.
En Canon 5D Mark II.
Smaka på den, knappt jag vågar packa upp den.
Ännu mindre fota med den.
Måste vänja mig lite, känna på den och hur den ligger i händerna.......
mvh R

Hysteri

Inte var det väl så värst länge sedan hela Sveriges befolkning troligen skulle dö av fågelinfluensan?
mvh R

måndag 12 oktober 2009

Vad tröttsamt det är....

....med kommentarer som bara försvinner ut i etern.
Rymden måste ju vara totalt förmörkad av förlupna kommentarer.
Och har jag tryckt på knappen, kollat överst att blogger har fattat och den ändå inte kommer upp så får det faktiskt vara.
Häromdagen skrev jag den trevliga listan som Hedberg efterlyste men inte fan kom den upp.
I morse totade jag ihop en liten kommentar/fundering kring ämnet Älglus på Christinas blogg men också den flög åt Häcklefjäll.
Äh! Bannade blogger!
mvh R

söndag 11 oktober 2009

Tekniskt fel




Tvåhundra bilder och knappt något med skärpa.
Hur kul är det?
Lovade att fota en unghäst av den ädlare sorten som ska säljas.
Lagom till fotosessionen skulle börja så öppnade himlen sig.
Kameran är inte vattentät.
Fölungen var piffad med små flätor och vita knoppar i manen för att nacke/hals ska framträda.
Borstad och rakad under hakan samt smord med babyolja runt nosen för skönhets skull.
Bilderna måste tas på en öppen plats för att rörelserna ska komma till sin rätt.
Vi talar dressyrhäst i vardande.
Vi talar många nollor i köpeskillingen.
Husbonden kopplar hästtransporten på traktorn, kör ut på åkern och parkerar lämpligt, öppnar där bak och så kan jag stå i transporten och fota med skydd för regnet.
Jag har en liten zoom på som jag tycker kan vara lämplig och börjar fota.
Ägarinnan springer fram och tillbaka, leran skvätter och jag knäpper och knäpper.
Fölungen vill inte lämna mamma utan springer tätt, tätt och båda är mycket mörka, stoet är nästan svart.
Det blev inte bra!
Av ca tvåhundra bilder kan jag slänga merparten.
Något är galet med det objektivet.
Tyvärr ser man inte oskärpan förrän man lagt in bilderna i datorn och det är så dags.
Då har motivet redan lastats på transporten och åkt hem till sitt eget stall.
Sur, dubbelsur blir jag.
Skulle ha tagit det objektivet jag använde förra gången jag fotade en unghäst för samma ändamål.
Lätt att vara efterklok.
mvh R

fredag 9 oktober 2009

Ditten och datten

Igår kväll höll det på att gå galet igen.
Satt framför datorn och pillade med bilder till en ny fotobok.
Ute vräkte regn och hagel ner när det plötsligt utan förvarning slog gnistor ur kontakter och jack och precis samtidigt small åskan.
Jösses, snacka om att hoppa högt.
Alla vet hur långsamt en dator stänger av sig så det hann smälla flera gånger till innan allt var avstängt och urdraget och för varje gång tänkte jag att nu pajjar skiten igen.
Men vilken bonntur, allt funkar idag.
Något helt annat.
Detta stod att läsa i GP igår.
I en närbelägen kommun på en av våra större öar västerut fick en kommunal tjänsteman med chefsbefattning ett avgångsvederlag på 1,4 miljoner när man var tvungen att säga upp honom.
Då hade han misskött sitt arbete samt så till den milda grad missfirmat och kvädat en underställd så hon ansågs berättigad till 80 000:- i skadestånd.
Här i kommunen har man löst en tjänsteman med ca en miljon efter att man anställt henne då hon precis fått ca en miljon i grannkommunen av samma orsak, nämligen samarbetssvårigheter.
Det är väl bara i kommunala och statliga verk man kan få så bra betalt för att vara så djävlig som möjligt.
Ska väl vara banken då.
Fast dom har nog inga samarbetssvårigheter när dom sitter och bestämmer att bonusar ska betalas ut.
Avundsjuk, nej, men det är ju dina och mina pengar dom bollar med.
Mvh
Gnällspiken

tisdag 6 oktober 2009

Höstpyssel


Utanför vår dörr på en gammal blåmålad bänk.


Små cyklamen med en intensiv färg i
mitt fönster


Höstaster och honungsrosens nypon på mitt köksbord

måndag 5 oktober 2009

VARNING

Gasmask på!
Det kommer att lukta nåt vansinnigt!
Eget beröm luktar ju som bekant illa.
Håll för näsan och kolla http://www.johnnybuchwald.com/

fredag 2 oktober 2009

Höstkänning