lördag 29 november 2008

Är det bara jag.....


.....som avskyr strumpor?

Alla slags strumpor!

Mamma säger att det är medfött.

Redan som liten fick jag utbrott på söndagar då rena strumpor skulle på. Varför det skulle ske just på söndagar har jag aldrig lyckats lista ut.

Jag äger inte ett par strumpor!

Inga strumpbyxor (det värsta), inga knästrumpor, inga sockar.

Så kallt kan det inte bli så jag måste ta på mig strumpor.

Det finns några tillfälle då jag tar på mig sockar och det är i gummistövlar. För att undvika skoskav så tar jag ett par av husbondens finsockar.

Fast i mina nya, kortskaftade, supermjuka trädgårdsstövlar behövs inte det heller.

Förresten tycker jag det är tramsigt med kläder över huvud taget.

Jag har uniform.

Lång t-shirt och trosor. Vid högtidliga tillfällen har jag storskjorta.

Människor, alltså vänner och bekanta har vant sig.

Kan kanske bero på att i mitt tidigare verksamma liv var jag tvungen att alltid vara välklädd, färgkoordinerad och skrynkelfri.

Skulle önska att vi hade samma klädkod som på Sri Lanka:

Sarong!

Det mest användbara plagg som finns och bekvämaste.

Herr och dam ingen skillnad.

Kjol, klänning, byxor, sovplagg, lakan, omklädningshytt på stranden etc. etc.

Passar alla storlekar och lättsytt i de flesta material.

Förutsättningen är ju varmt klimat förstås.

Missförstå mig rätt! Jag ser ut som folk i allmänhet med kläder på kroppen när jag vimlar. Husbonden behöver inte skämmas för mig.

Inte på grund av kläderna i alla fall.

För att återgå till strumporna.

Jag tror att grunden till obehaget blev lagd med livstycke, stickiga långstrumpor och strumpebandsknappar som alltid kom bort.

Bylsiga underbyxor och linne, korviga strumpor......uschianamej och fy för den lede!

mvh R

PS. Dockan gjorde jag i ett tidigare liv. Ungefär så såg jag ut som barn om man tar bort rosetten och lockarna. Ingen rosett i humhum satt fast i mitt spikraka hår. Söndagsmundering kan man tänka, för till vardags hade jag långbyxor med bröstlapp och hängslen och en söt liten blus med vit krage. DS












fredag 28 november 2008

Vårdcentralerna suger!

Är vårdcentralen verkligen en serviceinrättning till för patienter?
Oftast känns det inte så.
Det känns istället som att den är till för dom som jobbar där.
Vid ett tidsbokat besök var vi fem-sex personer i receptionen. På disken stod en skylt "Vi har fikapaus, kommer om en kvart!"
Man hör prat omväxlande med skrattsalvor från ett rum. För övrigt är hela anläggningen tom.
Vi tittar lite vilset på varandra, en man i rullstol säger uppgivet: Varför bokar dom en tid när dom vet att dom går på rast?
Själv blir jag förbannad!
Är inte min tid lika viktig som personalens?
Jag kanske har annat att göra än att sitta där och lyssna på deras kackel en kvart!
Eftersom husbonden är bypass-opererad så har det varit en del telefonsamtal med vårdcentralen.
Ett halvår efter operationen skulle kolestorolet kollas. Alltså inget akut.
Mellan åtta och nio på torsdagar kunde man beställa tid! Alltså en timma i veckan!
Den sjätte torsdagen var jag vansinnig! Men hade tur, alla var på kurs och hade en vikarie som svarade i telefon även efter nio.
Som jag dessutom kände.
Så jag myglade till mig en tid, och det skäms jag inte för.
Vi har en vän som är ryggmärgskadad efter en olycka. Han är en hjälte! Varje dag är en kamp för att han ska ta sig fram för egen maskin.
Han slår sig ganska rejält och nu har han sår på benen som inte vill läka och som smärtar.
Smärtan gör att han blir spastisk och har ännu svårare att ta sig fram.
Igår morse ringde han till vårdcentralen för att få hjälp.
Nu för tiden har man moderniserat så en röst säger: Vi ringer upp dig klockan......
Han satte sig lydigt vid telefonen vid det utlovade klockslaget. Ingen ringde.
Två timmar senare ringde telefonisten upp!
Hela personalen var på kurs!
Men om han ringde klockan sex imorgon bitti så kanske..........
Detta som jag beskrivit är inga engångsföreteelser.
Eftersom man kommit upp i ålder och vänner och bekanta också ligger på femtio + så kommer problemet upp allt som oftast.
Alla har samma erfarenheter!
Remisser som inte blir skrivna eller som kommer bort. Oviljan att remitera. Fel diagnoser och fel medicineringar (Losec för cancer i magen).
För att uttrycka sig "modernt": Vårdcentralerna suger!
Mvh R

torsdag 27 november 2008

Livet på landet

Så här i slaktetider så ska jag berätta en historia om en gris vi hade för några år sedan.
Vi har haft julegris så länge jag kan minnas.
Alltså en sådan som man äter upp.
Vi gillar skinka, det är huvudsaken på vårt julbord. (Skinka som huvudsak? Hm!)
Följaktligen har vi stora skinkor. Tretton kilo är rekordet.
Alltnog, man skaffar grisen på vårkanten och så är det meningen att den ska äta bra, sova mycket och hålla sig stilla. En drömtillvaro för många......även med två ben.
Så här långt följde denna gris ordningen men på påskdagen, vid middagsbordet blev husbonden alldeles stel och stirrade ut genom köksfönstret: Vad i Helv........e!!!
På gräsmattan utanför spankulerade grisen, lycklig kan man förmoda.
Hon hade hoppat över brädorna, ca en meter höga, puttat upp två dörrar, promenerat förbi alla korna, genom stallet och logen ut till friheten.
Vi döpte henne till Kajsa Bergqvist för att hon hoppade så högt.
När hon för tredje gången gjorde om bravaden trots att vi höjt väggen till stian till 1,60 m då bad jag husbonden att hon skulle få vara ute istället, eftersom hon så gärna ville.
Det fick hon.
Husbonden gjorde en hage till henne med elstängsel och det anammade hon direkt. En stöt och det kokta fläsket var stekt.............jag menar hon fattade galoppen och höll sig innanför.
Kajsa blev med tiden tämligen stor och när det började närma sig jul fick jag ågren. Så till den milda grad så jag sa till husbonden: Vi kan inte äta Kajsa! Jag vägrar sätta kniven i det fläsket!
Och så blev det.
Ja, det vill säga hon fick inte behålla livet men vi bytte bort henne mot en gris som vi inte kände. Man vill ju inte sätta skinkan i halsen.
Efter det har vi inte haft någon egen julegris.
Och våra skinkor är numera på futtiga sju-åtta kilo.
Mvh R

Det här var kul

Översättningsmanicken till vänster är otroligt rolig. Översatte mitt eget inlägg "Farliga djur" till engelska och fick dagens skratt. Om man håller pekaren på meningen så ser man den svenska texten samtidigt som man kan läsa översättningen. Hur kul som helst: "wannabe-bonden sket sina djur i huvudet" o.s.v.
Idéen med tjänsten är nog bra men skriver man inte högsvenska och grammatiskt korrekt och tillrättalagt för översättning så blir det total rappakalja.
Faran är nog att den engelsk- eller fransktalande, eller vilket språk det nu gäller, antingen läser mellan raderna och lägger till eller drar ifrån så att det blir förståeligt eller så tror han/hon att författaren är totalt kocko.
Men roligt är det!
mvh R

måndag 24 november 2008

YES, YES, YES.........

...... det funka! Jag fick in översättaren i sidopanelen!
Tack Christina på Stribergs station!
mvh R

söndag 23 november 2008

Höstbetraktelser

Den här är fotad idag. Vresrosens blad i motljus.

Frostnupen och lär väl inte slå ut men vacker ändå

Fotat i oktober. Faktiskt samma äppleträd med både röda och gula frukter.

Här vaktar jag!

Medlem i råttbrigaden som håller till i ladugården.
mvh R




torsdag 20 november 2008

PORR!

Man kan bli en fluktare genom kameraobjektivet!
mvh R

tisdag 18 november 2008

Känns det igen?

Står framför spegeln och blåser, eller kammar eller bara slötittar medans eltandborsten jobbar.
Då ser man det!
Jordens dragningskraft!
Gum-påsarna! Jag hatar dom!
Små, djävla skinnpåsar, en på var sida käken.
När kom dom dit?
Lägger bort ev verktyg och tar tag i öronen och drar bakåt för att släta ut.
Och påsarna försvinner.
Fast man får dra hårdare och längre bakåt för varje dag.
Slutar väl med att man har elefantöron.
Undrar just om man inte skulle göra ett lyft, plastik alltså.
Fast det har jag sett på TV och gudsigförbarme, dom lyfter ju loss hela ansiktet.
Karlar som lyfter sig får raka sig bakom öronen.
Det måste vara komplicerat för somliga är ju inte ens torra där, bakom öronen alltså.
Känns inte som att jag vill göra något "lyft".
Husbonden säger att man kan knyta skinnet i en truls i nacken så blir skinnet slätare.
Fast jag tror mera på att fylla ut.......med god mat alltså.
mvh R

lördag 15 november 2008

Sommarfåglar.......



.....tycker jag är ett vackrare namn.
mvh R






torsdag 13 november 2008

ROSOR!

Ett stort fång rosor från min trädgård för er att njut av!
mvh R







Borta....hoppas jag

Nu har jag städat och rökt ut den trojanska hästen för gott hoppas jag men någonstans på någons blogg ligger den antagligen och lurpassar. Eftersom jag har både brandvägg och virusskydd så ska det inte hända något särskilt utom att karantänen tar hand om eländet men det är irriterande med varningarna som poppar upp. Hppas alla har fullgod säkerhet på sina datorer och att avscanning/sökning efter oönskade smådjävlar sker ofta och blir avlivade.

onsdag 12 november 2008

VIRUS!

Snälla alla!
Kolla era virusskydd!
Gå till karantänen och släng det som ligger där typ trojansk häst etc.
Töm papperskorgen sedan.
Jag får in en trojansk häst så fort jag läser någons blogg. Tror inte det är så farligt men väldigt irriterande med varningsmeddelande som poppar upp hela tiden. Det började för ca tre dgr sedan.
Är väldigt restriktiv själv, öppnar aldrig ett mail eller bif fil som jag inte känner. Just nu läser jag ingen blogg heller.
Undrar om det bara förekommer på blogspot, då borde det väl vara deras sak att ta hand om skiten!
mvh R

måndag 10 november 2008

Eva Cassidy igen!

Kvällens diggarlåt!!
http://www.youtube.com/watch?v=0RZ6thzUWD8
mvh R

söndag 9 november 2008

Tidigare.......


........i livet gjorde jag porslinsdockor.

En något udda hobby kan man tycka.

En tålamodsprövande hobby.

En dyr hobby.

En verktygs- och utrymmeskrävande hobby.

En tävlingshobby.

Men framför allt en kreativ, tillfredsställande, fantasifull och rolig hobby.

Nu fotograferar jag istället.

Inte så udda kanske men i övrigt ungefär samma kriterier.

mvh R


torsdag 6 november 2008

På tal om skor.......




.... om dessa kunde tala.

Två par har jag sparat.

Efter platåskornas tid, som ju var välsignade i sig.

Har alltid varit en liten plutt på 1,63 och oftast för kort för min vikt men med en del platådojjor så var man plötsligt uppåt 1,70 och lagom för sin längd!

Men för att återkomma till dessa två par. Jag tycker dom är så snygga!

Dom röda hade jag oftast med en kritstrecksrandig kostym till. Dubbelknäppt och vida byxben hela vägen.

Dom grå har varit med om mycket! Bl a dansat sig fram i karnevalståg på Trinidad, flera år i rad. Omklackade hur många gånger som helst. Fattar inte hur i helskotta jag överhuvudtaget kunde gå i dom, ännu mindre dansa, i trettiofem graders värme. Visst hade man vattenblåsor och kramp i vaderna men vaddå....

Idag skulle jag inte kunna gå ner till postlådan med någon av paren utan att bryta benet.
mvh R


tisdag 4 november 2008

Nostagitripp

Ibland gör jag en nostalgitripp.
I flera timmar.
På youtube.com.
I går kväll sökte jag på "Rock your baby".
Det var discolåten nummer ett, -74 tror jag.
Så drömmer man sig tillbaka, till tiden då det begav sig.
Platåskorna (hur i helskotta kunde man dansa med dom på fötterna timma ut och timma in), byxorna med jättetjafs, ingen behå och en liten trekant till tygtrasa som knappt täckte tuttarna. Frissen: AFRO med stora bokstäver, för stort var det. Som krulligt spunnet socker.
Sedan kan man fortsätta och lyssna på samma låt inspelad med några års mellanrum och titta på hur artisterna förändras. George McCrae med Rock your baby finns inspelad t.o.m. i år. Förresten tycker jag han är snyggare nu än då.
Ikväll tror jag att jag ska göra en resa med Tamlamotown.
mvh R

söndag 2 november 2008

Autumn leaves


Gör iordning något gott att dricka allt efter tycke och smak.

Tänd ljus, ett eller flera.

Lyssna och njut.



http://www.youtube.com/watch?v=K7-haKkFnT8



Det ska jag göra nu!

mvh R