Mer nostalgi

Familjen kom från Malmö åter till Göteborg när jag var ungefär fem år.
Till en enrumslägenhet i Lunden.
Nu är minnesfragmenten inte så soliga längre av någon anledning.
Jag fick en syster men av det har jag inget minne.
Minnesbilder av henne börjar med att mamma kommer gråtande i trapporna utan min syster.
Sedan dyker hon upp igen, gipsad från midjan och ner till knäna.
I hennes säng fanns en gipsvagga med cellstoff.
(På den tiden var det dramatiskt när ett barn föddes med höften ur led. Idag är det en baggis.)
Längre fram minns jag hennes specialtillverkade kängor och alla besöken på barnsjukhuset.
Jag minns tant Karin tvärs över gården som ibland passade mig, hon var lång och smal och hade inga egna barn. Men ibland var hennes syster där med sitt barn som satt i en specialtillverkad låda. Tror det var en flicka och hon var så skör så det gick inte att ta i henne för då gick benen av.
Jag minns att jag blödde näsblod efter att jag ramlat i trapporna till tant Karin.
Jag minns att det flyttade in en familj i lägenheten bredvid och dom hade en dotter som hette Ulle-Reth Zirk och dom var från Estland.
Jag kommer ihåg Barna Hedenhös, Krakel Spektakel och Kalle Anka.
Jag minns Snövit och de sju dvärgarna och mitt första biobesök med pappa.
Jag minns Gösta, en vän till familjen som gjorde "mustascher", d v s grimaser.
Jag minns Sören på tredje våningen som hade en pappa som fick operera bort hela kinden.
Jag minns att pappa blev arg på mig vid ett tillfälle och stoppade mig i säng.
Undrar varför jag minns de traumatisk händelserna mest från denna tiden?
Kan det ha att göra med att jag blev åsidosatt av ett nytt barn som dessutom var vårdkrävande?
mvh R