Det var hetsigare förr

Förr, ungefär hundra år sedan alltså, var det mera liv i luckan i det här huset.
Husbonden är lugnet själv men när han blir förbannad då gäller det att hålla sig undan.
Själv är jag en eldfängd person (här skulle jag skrivit djävel men med tanke och hänsyn till mina läsare så....) och går lätt upp i varv vid t ex diskussioner om brännbara ämnen. Dock icke av ilska som en del tror, utan mer av stundens hetta.
Alltnog, nu för tiden är det långt mellan gångerna som husbonden tar tag i hornen och vräker omkull en ko eller tjur som varit dum.
Sist han bankade en ko huvudet gick ju armen av så han tänker sig för numera.
För min egen räkning.....tja, jag vet inte så noga men jag vill tro att jag blivit snällare.
Ett litet exempel på vårt humör när det begav sig kommer här:
Husbonden rökte pipa på den tiden.
Efter maten tog han ett stopp.
Trevligt och luktade gott.
När han rökt färdigt så la han pipan på diskbänken.
På sidan!
Alla vet att då ramlar det ut aska, tobak och en gul gegga.
På min diskbänk!
-Vill du vara snäll att sluta med det, det är svårt att få bort sörjan!
-Ja, ja, ja.......
Så pågick det, dag ut och dag in.
- Om du inte slutar med det så eldar jag upp pipan!
-Ja, ja, ja.......
En dag var måttet rågat för min del.
Fyr och flamma i spisen.
Husbonden lägger pipan på diskbänken.
Jag skuttar fram, får tag i pipan, tillbaka och snabbt in med den i lågorna.
Jag befinner mig då ca 4-5 meter från honom i en rak linje.
Han har en temugg i handen, inte så länge kan jag säga.
Svooosch............krasch!
Keramiken yr inne i rummet ytterligare 4-5 meter längre bort när den slår i väggen.
Det var på damhåret som dom säger här på landet, att han skulle träffat mig i baken men jag lyckades knipa ihop skinkorna såpass så jag gick klar.
Hade det varit idag så hade han fått in en fullträff, för hur mycket jag än hade knipit så hade det inte hjälpt. Så mycket knip finns inte.
Jo, nog var det hetsigare förr.
Både på det ena och det andra sättet!