lördag 18 november 2017

Det kan man inte tro....

...att den här boken är skriven 2011, alltså långt innan alla "metoo"-upprop.
En lustig tillfällighet att jag skulle välja just den i mitt ljudboksflöde, jag hade inte en aning om vare sig handlingen eller författarna.
En något säregen bok som inte liknar något annat jag läst men så aktuell.

"Förfärande ängel" av Eva Swedenmark och Johan Henniger

torsdag 16 november 2017

onsdag 15 november 2017

Flitens lampa....

...lyser och det blev ett några ljuslyktor.


 

måndag 13 november 2017

Stressigt....

... tycker jag att det är när människor tar ut julen tre månader i förskott.
Plockar fram och pyntar, njuter och myser, rycker upp smågranar i sätter i glasburkar, tänder ljus och tindrar med ögonen.
För helskotta, julen är väl hysterisk ändå utan att man behöver fira sex månader, tre före och tre efter.
Ge mig kraft, men har jag tur så byter jag knä lagom till jul och då kan jag legitimt säga att jag skiter i hela djävla spektaklet!

söndag 12 november 2017

Värdegrund....

....i all ära men för mig klingar det falskt numera.
Rättvisegrund tilltalar mig betydligt mer.
Värdegrund har för länge sedan mist sin mening och ska jag vara helt ärlig så förstår jag inte ordet.
Alla människors lika värde?
I vilket stadie då?
Visserligen föds vi alla lika nakna men sedan skiter det sig uppenbarligen för en hel del av mänskligheten och deras "värde" naggas i kanten. Somliga blir totalt värdelösa om du frågar mig. 
Det är i det läget begreppet rättvisegrund borde komma i bruk men i det här landet kan man inte ens stava till ordet, allra minst de maktfullkomliga, "förtroendevalda".
Nu skulle jag naturligtvis räkna upp allt orättvist men till det räcker vare sig min tid eller min ork, det enda jag kan göra för att protestera och reagera över allt som pågår i det här landet är att dela inlägg på Facebook som upprör och berör. 
Ganska fegt det erkänner jag men jag vågar faktiskt inte kommentera och uttrycka min, på rättvisegrundade mening för då är faran stor att jag blir klassad som det mesta som slutar på -ist.
Jag slutar som jag gjorde i begynnelsen på bloggandet men med ett litet tillägg:
"Jag är så glad att jag är svensk....i helvete heller!  Snarare tvärs om! Jag är rädd, frustrerad och djävligt förbannad över hur makthavarna beter sig och använder begreppet "värdegrund" för att rättfärdiga sina fullkomligt horribla beslut när dom istället skulle agera och regera utifrån rättvisegrund!


fredag 10 november 2017

Farmor upp idagen....






torsdag 9 november 2017

Donald Trump......

....borde förses med tvångströja och låsas in på närmaste hospital för något fundamentalt fel är det på honom.
Min personliga diagnos är att han har förstadie till framlobsdemens (googla på det).
Han tycker att det är berömvärt och ger Kinas styrande kredit för att suga ut ett annat lands folk och resurser eftersom det gynnar Kinas egna befolkning.

onsdag 8 november 2017

Vårdcentralen....

....i X-by missade en cancerknöl får man information om idag på nyheterna.
Jaha? 
Och?
Det är väl snarare regel än undantag.
En god vän, död sedan några månader sedan sökte hjälp under flera år för viktnedgång och ihållande hosta på vårdcentralen. När han väl blev remitterad för röntgen var det för sent, han hade obotlig lungcancer och fick ett år av fruktansvärt lidande både för sig själv och anhörig.
En annan vän sökte på samma vårdcentral för magsmärtor och fick magsårsmedicin under lång tid. När hon till slut fick remiss visade det sig att hon hade cancer i magen och genomgick operationer och behandlingar under några år men till slut avled hon.
Själv bytte jag vårdcentral till en med fastanställda läkare och vid första besöket, efter bara några minuter hade jag fått svaret på mina symptom och sedan dess käkat Kortison.
Finns det någon landstingsstyrd vårdcentral som inte har missat livsavgörande symptom?
Så, vad är problemet?
Problemet är att icke kunniga politiker fingrar på sådant de inte har en aning om istället för att låta dem som har kunskapen och som arbetar i sjukvården sköta det.
Och hur i helvete man kan tillåta stafettläkare och annan stafettpersonal med för den delen övergår mitt förstånd!

tisdag 7 november 2017

1,3 miljoner ton.......

...mat slänger vi varje år!
Smaka på det!
Eller rättare sagt, det var kanske det vi skulle ha gjort, smaka alltså.
Innan vi dänger iväg det som utmärkt väl lämpar sig för människoföda bara för att det står en datum på.
Men vi är slavar. 
Slavar under flera "styrelser" med dess maktfullkomliga "förståsigpåare" som gång efter annan höjer varningens finger och manipulerar oss att tro att t ex matvaror vet vilken datum det är.
Lite konstigt att vi som lantbrukare har lyckats överleva både opastöriserad, icke homogeniserad mjölk som i sin tur inte har haft en aning om "bästföre".
Förr hade vi hushållsgris som glufsade i sig det som eventuellt blev över men idag får man inte ge grisarna färdiglagad mat som t ex det som blir över på skolor, sjukhus etc.
Fråga mig inte varför, är det för att grisen inte ska bli sjuk?
Naturmupparna ylar sig blå över våra kor och deras utsläpp och särskilt i västra götaland vill man decimera kostammen radikalt. Undrar just om de har rest runt i länet och om de i så fall har sett några kossor. I vår kommun finns det bara tre eller möjligen fyra mjölkbesättningar kvar.
Sedan kan man fråga sig om det hjälper? Resultatet lär bli en ökad import på kött från länder med noll koll på vare sig det ena eller andra.
Vi är toppstyrda av experterna och ibland tror jag att det är av ren bekvämlighet som vi inte ifrågasätter utan bara lallar med som en skock får.
Detta inte bara vad det gäller mat utan det mesta som styr vårt liv.
Det finns två sätt att hålla ett folk i shack. Antingen svälter man människor så att de inte orkar opponera sig eller så passiviserar man dem genom att invagga dem i en falsk trygg- och bekvämlighetskänsla. Lagom däst och lite halvslö gör man inte så stora hopp.

 

måndag 6 november 2017

På förekommen anledning....

....så kanske man skulle ta och göra ett inlägg, det var ju ett tag sedan.
Och anledningen är att en bloggmadam tyckte att det var glest mellan mina inlägg.
Och det kan man ju tycka.
Vad har då hänt sedan sist?
En hel del och ganska lite, allting är ju relativt som Huliganen brukar säga.
Gårdshunden bor inte här längre och han lägger inte sitt stora huvud i mitt knä mera för att bli kliad mellan öronen. Kanske att ängeln Gabriel eller någon anna typ med vingar förbarmar sig över honom när han pockar på uppmärksamhet. Saknad är han i alla fall, särskilt av Husbonden.
Hela sommaren har gått åt till veterinär- och rehabbesök med Pittbullen efter en ryggoperation, och själv har jag besökt vårdcentralen tre dagar i veckan för omläggning efter att ha kört en pinne i benet. Och jag kan skylla mig själv för att jag inte klippte av grenen på den gamla rosenbusken tillräckligt långt ner. Att man käkar Kortison gör inte saken bättre kan jag säga.
Den ständiga glädjekällan Calle fyllde två i somras och trodde häromdagen att det brann i stallet för han körde igång eldsläckaren som var idiotiskt placerad inom räckhåll för hans teleskoparmar.
En annan dag hoppade han in i Pajpajs (farfars) bil, som var startklar med hästtransporten påkopplad och låste dörrarna samt tog ur startnyckeln. En lätt hysterisk Husbonde vädjade och hotade och till slut låste den lilla gossen upp bilen igen.
Behöver jag säga att detta barnbarn älskar traktorer och andra stora lantbruksmaskiner och dessutom är väldigt teknisk. Detta fick Husbonden erfara under tröskningen när ett halt ton säd rann ut på marken för "någon" hade ryckt i spaken när "någon" fått sitta på tröskan alldeles själv en liten stund.
Calle är omåttligt populär på dagis och även Pajpaj kan man förmoda de dagar han hämtar sitt barnbarn på dagis med traktor. 
Ja. så där flyter dagarna, ganska ointressanta för utomstående kan man tycka. 
Frågan är vad ska man blogga om?
I mitt huvud gör jag inlägg på inlägg men de är av sådan art att de kanske inte lämpar sig att fästa på skärmen eller så är jag bara feg. I dessa dagar får man ju verkligen hålla tand för tunga innan man benämner saker vid dess rätta namn.


Glömde en sak: Sådan här tar upp mycket av min lediga tid just nu

tisdag 29 augusti 2017

Andra hatobjekt i naturen.....

... är naturligtvis sniglar.
På min altan står det tre före detta Dahlior.
Stora och jättevackra från början med många, många blommor.
Idag ser dom ut som någon sällsynt ökenväxt utan vare sig blad eller blommor.
På kvällen är dom över med en annan sorts bladverk, nämligen bruna sniglar.
Observera, dom står uppe på altanen!
Att gå på gräsmattan i kvällningen låter sig icke göras utan stövlar för sniglarna ligger så tätt att man inte kan sätta ner en fot utan att trampa på någon eller flera.
Lilla Calle har turkosblå stövlar och säger BLÄÄÄ varje gång han trampar på ett äckelbäckel.
Hela trädgården är försatt under fäfot som man säger här på landet och det betyder att man skiter i att odla och bruka. För om det finns något jag hatar så är det att jobba och slita samt lägga ut pengar för att andra ska sko sig!

söndag 27 augusti 2017

Om kajor....

...tycker jag inte!
Det är underliga fåglar.
Just för en stund sedan satt det minst ett hundratal i ett enda träd i trädgården och teg.
Och jag menar absolut tysta.
Vaddå "Fåglarna"?
När jag klappade i händerna och gastade några väl valda ord så lyfte alla på en gång gjorde en sväng och kom tillbaka till samma träd fortfarande absolut tysta.
Vad menar dom, vad vill dom?
Flytta in i skorstenen igen?
Efter att ha haft kajbon i skorstenen i många år så flyttade dom när ett kråkpar slog ner sina bopinnar i trädgården och sedan dess har vi varit förskonade från de stora flockarna som understundom förmörkar himlen men nu sitter dom här igen och tiger och kollar läget..... vettefan vad dom vill!

onsdag 16 augusti 2017

Fullständig bloggtorka

Men det är väl som förjolat, det går inte att få till något inlägg alls.
Och ändå, solen skiner, fjärilarna fladdrar i hundratal på Fjärilsbuskarna (bara det!), Husbonden har ränt till skogs för att plocka kantareller och ja, livet knallar på men vad fan ska jag skriva om?
Äh, det får vara till en annan dag då!

söndag 9 juli 2017

En strävhårig taxvalp....

....är lyckan när man är två år.












 

lördag 8 juli 2017

Små irriterande saker....

.... i vardagen kanske man skulle skriva av sig om.
Som det här med plastburkar av alla de slag, typ gräddfil som ju är så aktuell just nu i "potäterosill"-tider. Först tar man av plastlocket utan problem men sedan sitter den där förbannade folietätningen där och jag kan garantera att den går inte att få av hel, aldrig någonsin. Det blir alltid en remsa kvar och den har ingen flärp att ta tag i utan man får sticka fingrarna i geggeligegget för att få bort resten.
HUR SVÅRT KAN DET VARA? Går det inte att göra den lite kraftigare så den håller att dra i?
För övrigt är färska potatis, egenodlade pratar jag om alltså, så nyupptagna att det räcker med en lätt smekning för att skalet ska flyga av, kokade i storleksordning och alls inte överkokta samt en stor klick smör det som gör livet värt att leva. Eller ja, några av de saker i alla fall.

fredag 30 juni 2017

Ett psykbryt och sexton kronor

Idag är det sista dagen för en del gamla pengar.
Tretusensexton kronor hade jag i byrålådan.
Tretusen i sedlar och sexton i växel (silver).
Läste på Swedbanks hemsida att kontoret där Husbonden och jag varit kunder i femtio år skulle ta emot en engångsinsättning.
Ett par minuter efter öppningsdax var jag inne på banken, skrev en insättningsblankett på just tretusensexton kronor.
Klev fram, glad i hågen till den numera enda kassadisken bara för att få reda på att till detta måste man beställa tid!
Men det var väl inga problem, jag kunde ju alltid uppsöka någon Swedbank med insättningsautomat.
Där någonstans försvann mitt goda humör kan jag meddela!
Efter att jag öst galla på den stackars människan innanför disken så gick hon och hämtade sin chef som var fylld med det gamla vanliga försvarstalet om varför bankerna måste handla som dom gör och blablabla......
Men han kunde offra sig och bistå sin undersåte, dom måste nämligen vara två för att kunna ta emot några sketna tusenlappar, en som räknade och en som skrev ut alla blanketterna.
Under tiden fortsatte jag att lägga ut texten över den befängda situationen att man varken kan ta ut eller sätta in sina egna pengar på banken och av den anledningen var det djävligt mycket bättre förr.
När jag frågade varför man måste ha denna ceremoni med två man för att sätta in tretusen kronor på det egna kontot så fick jag till svar att det var av säkerhetsskäl, t ex rån.
Jag föreslog då att man skulle ha en k-pist beväpnad vakt i entrén som ev. kunde skjuta huvudet av den som försökte sig på att sno mina tretusen.
Men Swedbank kanske inte har råd till det, då är det väl billigare att min mamma, fyllda 94 år, 45 kg blir rånad vid uttagsautomaten. Det räcker ju att någon blåser på henne.
Uttagsautomaten förresten: När jag frågade om jag kunde få ut mina pengar som jag har innestående fick jag som förslag att ta ut några tusen i veckan i automaten.
Då får jag ränna som en djävla skottspole det närmaste året kan jag tala om.
Dessutom ifrågasattes vad jag skulle göra med så mycket pengar.
GE MIG KRAFT!
Dom sexton kronorna? Jodå, dom skramlar runt i fickan på mig för skulle dom blivit insatta också så hade hela proceduren fått göras om. 
Kanske att jag ska fråga en mynthandlare om han vill köpa dom för sjutton "kopparfärgade" nya kronor?

tisdag 27 juni 2017

Bowl of Beauty och Coral Charm...

...och en iris utan namn.




tisdag 20 juni 2017

Kärringstopp!

Det var läge att byta bil och då blev det en Renault Kadjar. En SUV alltså! Och då säger vän av ordning att det inte är förenat med miljötänk men det är det visst för den finns som miljöklass. Och det köpte vi....trodde vi! Ska inte gå in på alla turer med det stora bilförsäljarföretaget som finns över hela Sverige men det visade sig att dom sålt åket till oss som inte var reggad som miljöbil och det hela slutade i att dom betalade tillbaka ett antal tusenlappar.
Men det var inte det jag skulle tala om utan en av alla moderniteterna som finns på denna bil.
En finess som gör att jag för första gången i mitt långa bilkörarliv då och då får kärringstopp.
Så här går det till: Man stannar för att kunna köra ut på en större trafikerad väg. Om det då är en liten lutning uppåt så slår bromsen på och det resulterade till en början i att motorn dog om man som jag är lätt på gasen. Vad man måste göra är att gasa till ordentligt så släpper bromsen.
Denna modernitet är fullkomligt idiotisk och antagligen användbar för den som måste använda handbromsen för att starta i backe vilket jag aldrig har behövt eftersom jag är tillräckligt flyfotad för att bilen inte ska rulla bakåt. Jag tog nämligen körkort för hundra år sedan och då ingick det i utbildningen.
Att bildjäveln sedan behagar stänga av sig själv då och då vid parkering, (har aldrig lyckats räkna ut när och varför) förbryllar mig också samt att den startar om man trampar ner kopplingen förstår jag inte heller nyttan av. 
Starta förresten: Ingen nyckel, ingen växel samt foten på fotbromsen annars startar den inte.
Det här med att kolla på mobilen under färd! Ha, det är för amatörer! Ni skulle se den stora bildskärm jag har på instrumentbrädan! Den är för proffs! Till en början försökte jag kolla lite grann bara ställa in kanalen på radion i all enkelhet men se det var förenat med livsfara, två gånger var jag på väg ut i periferin och tack vare medpassagerarens gallhojt så klara det sig.
Häromdagen var jag tvungen att ändra språket från TURKISKA till svenska, fråga mig inte hur i h-vete det hade hoppat in för det vet jag inte men med två manualer och ordentligt pakerad så gick det till slut men tänk om jag försökt det i hundra kilometer på motorvägen.

lördag 17 juni 2017

Oro

Husbonden har startat ensilageskörden. Jag hör slåtterkrossen varje gång han kommer till den delen av stycket som gränsar till trädgården. Lite oro känner jag eftersom en råget har varit synlig ett par gånger de senaste dagarna just där. Hoppas bara att hon inte har något kid som ligger och trycker.

onsdag 14 juni 2017