söndag 25 september 2016

Microhuliganen....

....aka Kalle Kula har många face.






 

fredag 23 september 2016

onsdag 21 september 2016

Skadedjur

Tröskningen är klar och grejorna höll trots liggsäd, grönskott och hög vattenhalt.
Frågan är om det ens har varit värt besväret efter att älgar, rådjur, vildsvin och hjort har ätit sig mätta och grävlingarna gått fram som halvblinda bulldozers i säden.
Man skulle kunna tro att vi bor djupt in i skogarna men det gör vi inte.
Vi har öppet landskap på alla håll utom i öster. Grönån ringlar sig och bildar gräns åt väster. Riksväg 45 är inom synhåll och tätorter både i norr och söder på några kilometers avstånd.
Man kan tycka att djuren skulle vara lite skyggare men någonstans på vägen har dom tappat sitt naturliga beteende.
På våren är det gässen som kommer i hundratals och betar och trampar ner det nysådda.
Kollegan norröver som har skogen lite närmare fotograferade sexton älgar samtidigt i sin sädåker häromdagen.
Han ringde till länstyrelsen för att förhöra sig om skyddsjakt och tilldelningen under älgjakten men fick till svar av den sakkunniga tjänstepersonen att han nog gjort en felbedömning för "älgen är inget flockdjur!" 
Expertisen har talat!
Samma expertis som råder en skogsägare som ville ta ner lite skog som var mogen för avverkning att ta ett lån i banken istället om han behövde tillskott i kassan.  Sin egen skog fick han då visst inte ta ner.
Orsaken: En sketen svamp, Bombmurkla (antagligen inte ens ätlig) hade hittats just där och den får man då visst inte störa.
Och inte utgår det någon ersättning heller till skogsägaren som fått avverkningsförbud utan han får stå där med näsan mitt i ansiktet utan kompensation för allt hårt arbete han lagt ner under kanske trettio år.
Men det är klart, han kan ju alltid gå till banken med mössan i hand och ansöka om ett lån.
Expertisen har talat igen!
Vad experten på Länstyrelsen inte visste beträffande alla älgarna var att markägaren fotograferat dom.
Så nu ska det bli intressant att få höra vad för slags djur hon tror att det är när hon får se bilden som hon fått tillskickat sig.
För övrigt så tänker flera av kollegorna häromkring sluta med sädodling just på grund av de vilda djurens framfart. 
Inte ens lantbrukare orkar i det långa loppet arbeta utan skälig ersättning.
Och framför allt orkar dom inte längre slåss mot experter och maktfullkomliga tjänstmän på bl a våra Länstyrelser.  
 
 

söndag 18 september 2016

På mitt köksbord





söndag 11 september 2016

Studie i Rosenskära








måndag 5 september 2016

Studie i Klematis




fredag 2 september 2016

Älgskräck....

...är något jag lider av och älgfrossa har jag haft en gång.
Dessa åkommor kan härledas till en händelse som inträffade för sisådär hundra år sedan.
Det är möjligt att jag berättat denna anekdot tidigare men jag är så gammal så jag har rätt att upprepa mig.
Alltnog, Husbonden och jag var i skogen för att plocka trattkantareller. Tillgången var enorm, man hade nog kunnat slå med lie och Husbonden drog sig nedåt bilen för att "tömma".
Jag gick i en brant slänt och hade en skogsväg nedanför när jag hörde att det knakade och ett litet läte ljöd. Det var ett ganska ynkligt ljud så jag drog slutsatsen att det måste vara ett litet djur typ rådjur eller kanske hjort.
Den som har hört en brunstig älgtjur försöka locka till sig en ko för att förlusta sig med vet att precis som alla andra "hanar" så blir dom väldigt mjuka i rösten när dom vill ställa sig in hos det motsatta könet.
Knakandet och "lockropet" kom närmare och närmare och jag tog det säkra för det osäkra och kravlade mig upp på en stor sten bakom en trädstam någorlunda skyddad.
Av Husbonden varken hördes det eller syntes det.
Plötsligt kliver det ut en gigantisk älgtjur på vägen och fortsätter sina kliv rakt emot mig.
Hjärtat dunkade så jag var övertygad om att han hörde det och andas hade jag för länge sedan slutat med.
När han var ett par meter ifrån mig så dunkade det till neråt vägen, det var Husbonden som slog igen bildörren, älgtjuren stelnade till, gjorde ett lappkast och vräkte sig iväg mellan träden i samma riktning som han kom.
I samma stund gallskrek jag!
Husbonden kom galopperande så träskorna flisade sig och när han kom fram till mig, jag stod fortfarande kvar och kramade trädstammen utan att kunna röra mig.
"Vad är det fråga om, har du brötet benet eller?"
Då kom tårarna och frossan och som jag skakade.
När jag väl hade sansat mig och förklarat att det var en älgtjur som nästan gick på mig så tittade Husbonden neråt vägen, såg hur gruset hade rivits upp när älgen flydde i panik av mitt gallskrik.
"Fan, du kunde ju ha skrämt ihjäl den stackarn!"
Vi har skrattat många gånger och det har blivit en rolig historia men det hjälper inte, jag skulle aldrig gå ensam till skogen.


tisdag 30 augusti 2016

Sjukhusparkering

För en tid sedan var Husbonden ganska allvarligt sjuk och intagen på sjukhus.
Efter att ha varit vaken nästan hela natten, sovit ett par timmar så skulle jag besöka honom på intensiven. 
Kungälvs sjukhus har haft en vanlig parkering där man betalade med pengar eller kort, inget konstigt med det.
När jag väl hittat en parkeringsplats och ska lägga på i automaten så är där en kö på ca tio människor som förfaller allmänt förvirrade. Alla försöker hjälpa den som står först i kön och den stackarn trycker och trycker på alla digitala knappar alltmedan kön växer. Sjukhuset har bytt till ett system som ingen normalbegåvad människa begriper sig på.
Efter tio minuter är jag fullständigt i upplösningstillstånd. På intensiven ligger Husbonden icke kontaktbar och här stod jag som ett nervknippe och då brast det.
"Dom kan ta sin djävla automat och stoppa upp någonstans! Jag betalar hellre parkeringsböterna än står här!"
Därefter tågade jag in på hospitalet.
Jag har skrivit om detta förut, om sjukhusledningens cynism genom att utnyttja människor i en utsatt situation.
För, det är inget nöje att besöka ett sjukhus och det är ofta med tunga steg man går dit. Antingen är man själv sjuk eller så är det någon, ibland svårt sjuk man ska besöka.
Då har man lagt lök på laxen genom att avkräva pengar för att kunna ställa ifrån sig bilen och desutom skapat en stress för att tiden ska gå ut.
Ponera nu att den person du kanske sitter och vakar över inte drar sitt sista andetag innan 14.03 när parkeringstiden är till ända, eller passar på när man när man med andan i halsen rusar ner och fyller på i automaten.
Visst, man kan mata automaten med en förmögenhet redan från början så är man på den säkra sidan.
Alltnog, Husbonden låg kvar i några veckor och under den tiden besökte jag honom naturligtvis och varje gång utspelade sig samma scener vid den nya parkeringsautomaten.
Nu uppstår frågan vad denna nya superdigitaliserade avgiftsanläggning kunde ha kostat?
Med tanke på att ledningen för Kungälvs sjukhus ville lägga ner sitt akutintag på grund av dålig ekonomi!
Vid närmare eftertanke så kanske det är den automaten som räddat ekonomin för sjukhuset för man bestämde sig för att man nog kunde ha akuten i alla fall.
Häromdagen fick jag ett brev från sjukhuset om ett besök för röntgen och bifogat fanns en skrivelse som talade om att man bytt betalsystem på parkeringen, lite grann om hur det fungerade men att man som besökare nog skulle ta till lite extra tid för parkeringstillfället så man inte missade sin bokade tid.
Hur det gick för Husbonden? Jojomänsan, efter några veckor och starka mediciner så är han på banan igen. 
 
 
 
 

lördag 27 augusti 2016

Studie i Blåklint




fredag 26 augusti 2016

Bokmal...

....är väl troligt att man kan kalla mig.
Jag läser nämligen så "ögera blör" som dom säger här på landet.
För ett antal år sedan försvann koncentrationsförmågan när det gällde det tryckta ordet och jag kunde under många år inte läsa en bok, kom aldrig längre än till första raden.
Orsaken till det är en annan historia dock kunde jag lösa korsord och blev med tiden riktigt duktig på "svåra" korsordsmakare.
Förra året bytte jag upp mig till en "android" telefon (man vill ju hänga med) och tyckte väl att jag måste utnyttja en del möjligheter.
Såg reklamen för Mofibo och fastnade för möjligheten att kunna läsa så mycket jag ville för en fast summa i månaden.
99:- de första sex månaderna och sedan 129:- per månad.
Gissa om jag har läst?
Över nittio böcker sedan första augusti förra året.
"Mitt namn är inte Miriam" var första, sedan triologin om Maj av Kristina Sandberg och nu har jag halkat in på deckare. Läser just nu Lars Keplers "Sandmannen" som är så utstuderat "uschlig" att jag knappt vågar läsa den i ensamhet.
Trodde inte att det skulle gå att läsa på den förhållandevis lilla ytan som en telefon ändå är men det går utmärkt och jag är glad att jag fått tillbaka glädjen att läsa en god bok.

tisdag 23 augusti 2016

Studie i Vallmo....







måndag 22 augusti 2016

lördag 13 augusti 2016

När sniglarna har tagit sitt.....

...så är blommorna kvar.


onsdag 3 augusti 2016

Mors lilla Olle...

...är det inte men farmors lilla Kalle som älskar blåbär och lätt trycker i sig en halv liter.