torsdag 16 maj 2013

Vardagstankar

Vissa saker äter praktiskt taget upp en innifrån och är svåra att bli av med.
Ibland skulle jag önska att jag hade en högre makt som kunde ge mig svar på varför en del människor krälar runt på botten av den dygöl som är full av girighet och omoral.
Under mina år, och det är många har jag kunnat iaktta hur dom sticker fram sina näsor och vädrar morgonluft när dom tror att dom kan sko sig på någon annans bekostnad.
När dom tror att det finns pengar att hämta hos den gamla, ensamma, barnlösa människan som har tillgångar i form av gård eller skog, ibland båda delarna.
Hur hjälpsamma dom plötsligt blir och väldigt familjära.
En gammal släkting till mig, gravt dement för övrigt fick en köpehandling på bordet där den "hjälpsamma" skulle få köpa gården för en spottstyver.
En bekant gammal kvinna skrev testamente till förmån för en "hjälpsam" person som var en i ledet av alla de som agerade och passerade revy under hennes sista ensamma år.
Skulle kunna fortsätta med många liknande historier som utspelat sig "i sockna" men varför förmörka sin dag med en del människors sämsta sidor när det finns andra med så fina och bra egenskaper.



5 kommentarer:

Rajson sa...

Ja här på bygda är detta inte specieltt ovanligt. Har själv tänkt lägga in en stöt på ngn rik gammal bonde, men skulle testamentera ngt för en tdl! (Skôjar)
Angående bänken. Man får vara lite lääfotad om rumpan, gäller att se sig för vilken m som tål belastning. Annars är det ganska torrt på marken där under boken!
Kaffe dags, bästa stunden på hela arbetsdagen. Det enda jag verkligen kommer att sakna den lyckliga dagen jag lämnar detta!
Ska bara nosa på din ljuvliga bild innan.

Rajson sa...

Det ska stå "INGEN skulle tes....."
ovan

reneesfotoblogg sa...

Rajson: Jag hade ju den goda smaken att locka Husbonden i fördärvet redan i unga år så jag har ju mitt på det torra.
Fast jag undrar jag, om inte en kvinnlig tandläkare skulle vara nam nam för en singelbonde.

Carina sa...

Illa, illa....får försöka tänka på positiva saker istället, men visst måste man ha chansen att förfasa sig ändå.

reneesfotoblogg sa...

Carina: Som du förstår så skrapar jag bara på ytan men som sagt det finns som tur är positiva saker att ta fram.