fredag 30 juni 2017

Ett psykbryt och sexton kronor

Idag är det sista dagen för en del gamla pengar.
Tretusensexton kronor hade jag i byrålådan.
Tretusen i sedlar och sexton i växel (silver).
Läste på Swedbanks hemsida att kontoret där Husbonden och jag varit kunder i femtio år skulle ta emot en engångsinsättning.
Ett par minuter efter öppningsdax var jag inne på banken, skrev en insättningsblankett på just tretusensexton kronor.
Klev fram, glad i hågen till den numera enda kassadisken bara för att få reda på att till detta måste man beställa tid!
Men det var väl inga problem, jag kunde ju alltid uppsöka någon Swedbank med insättningsautomat.
Där någonstans försvann mitt goda humör kan jag meddela!
Efter att jag öst galla på den stackars människan innanför disken så gick hon och hämtade sin chef som var fylld med det gamla vanliga försvarstalet om varför bankerna måste handla som dom gör och blablabla......
Men han kunde offra sig och bistå sin undersåte, dom måste nämligen vara två för att kunna ta emot några sketna tusenlappar, en som räknade och en som skrev ut alla blanketterna.
Under tiden fortsatte jag att lägga ut texten över den befängda situationen att man varken kan ta ut eller sätta in sina egna pengar på banken och av den anledningen var det djävligt mycket bättre förr.
När jag frågade varför man måste ha denna ceremoni med två man för att sätta in tretusen kronor på det egna kontot så fick jag till svar att det var av säkerhetsskäl, t ex rån.
Jag föreslog då att man skulle ha en k-pist beväpnad vakt i entrén som ev. kunde skjuta huvudet av den som försökte sig på att sno mina tretusen.
Men Swedbank kanske inte har råd till det, då är det väl billigare att min mamma, fyllda 94 år, 45 kg blir rånad vid uttagsautomaten. Det räcker ju att någon blåser på henne.
Uttagsautomaten förresten: När jag frågade om jag kunde få ut mina pengar som jag har innestående fick jag som förslag att ta ut några tusen i veckan i automaten.
Då får jag ränna som en djävla skottspole det närmaste året kan jag tala om.
Dessutom ifrågasattes vad jag skulle göra med så mycket pengar.
GE MIG KRAFT!
Dom sexton kronorna? Jodå, dom skramlar runt i fickan på mig för skulle dom blivit insatta också så hade hela proceduren fått göras om. 
Kanske att jag ska fråga en mynthandlare om han vill köpa dom för sjutton "kopparfärgade" nya kronor?

2 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

Haha, ja absurt är det!

reneesfotoblogg sa...

Nilla: Absurt är en underdrift! Sverige behöver en godman och en överförmyndare!