Det är inte klokt vilket väder vi fått. Kallt som attan nu när vi är inne i maj månad. Nollgradigt här just nu... Om bilden du har inför Valborg kan bara sägas att den är helt fantastisk! Ha en bra fortsättning på veckan! /SA
Sven: Fast jag är bonde så har jag ingen praktika. Kanske skulle skaffa mig en.
Christina: Fast lite sent kan jag tycka, det ställer till skada med växtligheten.
Sas: Kan tänka mig att det pinar på hos från Vättern. Här var det som sagt fyra minus imorse. Roligt att du gillar vildplommonblommorna. Mot varmare dagar! mvh R
Motigt! Men det har hänt förr. Jag minns min första hajk på egen fot när vi var tolv år. Vi hade byggt ett vindskydd efter bästa förmåga med riktig nying framför. Vi vaknade på småtimmarna första maj av att vindskyddet säckade ihop av snötyngden och elden sorgligt släckt. Samma helg frös en liten scout, som var ute i samma ärende, ihjäl i en annan del av Sverige. Jag och mina kompisar räddade oss in i en bastu och eldade oss varma.
Vad trevligt att du kollar min blogg. Du får väldigt gärna kommentera mina bilder, både ris och ros är välkommet. Eller så kanske du bara vill säga hej och vädra en åsikt. Jag blir glad vilket som.
Gillar inte att tala om mig själv men betr. fotointresset så har det funnits i många år. Lägger mycket tid på redigering och stor vikt på känslan i bilden.
6 kommentarer:
Aprilsnö ger fåragö säger bonde-
praktikan, men som sagt, det här
kom ju lite sent.
mvh Sven
Det är som det brukar, med andra ord ;-)
Det är inte klokt vilket väder vi fått. Kallt som attan nu när vi är inne i maj månad. Nollgradigt här just nu...
Om bilden du har inför Valborg kan bara sägas att den är helt fantastisk!
Ha en bra fortsättning på veckan! /SA
Sven: Fast jag är bonde så har jag ingen praktika. Kanske skulle skaffa mig en.
Christina: Fast lite sent kan jag tycka, det ställer till skada med växtligheten.
Sas: Kan tänka mig att det pinar på hos från Vättern. Här var det som sagt fyra minus imorse.
Roligt att du gillar vildplommonblommorna.
Mot varmare dagar!
mvh R
Motigt!
Men det har hänt förr. Jag minns min första hajk på egen fot när vi var tolv år. Vi hade byggt ett vindskydd efter bästa förmåga med riktig nying framför. Vi vaknade på småtimmarna första maj av att vindskyddet säckade ihop av snötyngden och elden sorgligt släckt. Samma helg frös en liten scout, som var ute i samma ärende, ihjäl i en annan del av Sverige. Jag och mina kompisar räddade oss in i en bastu och eldade oss varma.
Karin: Men hujeda!
Skicka en kommentar