Jasså inte det, men jag kan!
Kan Christina lära Gaia att pussas på kommando/klick
så kan väl jag lära Bonzo.
Allt annat har ju varit tämligen enkelt att banka in.
Nu är ju inte Bonzo och Gaia så värst lika, vare sig
anatomiskt eller mentalt.
Det hon har smalt och spetsigt är mera tvärt och
nedhängande på honom.
Därav dreglet ibland.
Det som är hängande är dock väldigt mjukt.
Gaia är, efter vad jag förstår, mjuk och lite blyg.
Det kan man inte skylla Bonzo för som är ganska
översvallande och ibland riktigt explosiv.
Han har dock ett hjärta av guld.
Små diskreta nostryckningar a lá Gaia räknar jag
inte med.
Sagt och gjort!
Fram med godis (Frolic i kvartar funkar bra på honom)
och så kör vi igång: PUSS!
Han stirrar med genomträngande blick på mig: Vad vill
hon?
Tjänstvillig som han är så kör han hela registret alltmedan
snålvattnet börjar rinna.
Snabbt sätter han sig, lägger sig, kryper lite o s v allt i
rasande fart för att få utdelning.
Och när det inte händer så kör han en repris.
Jag sticker fram trynet så långt det går och slafs!
Av bara farten får han in en fullträff.
Tacksam att han inte knäcker näsan på mig.
Men belöning blir det.
Efter tre, fyra gånger har han fattat galoppen.
Vid det laget är jag blind och nedgrisad i hela ansiktet.
Glasögonen är igenmurade med snålvatten och slafs
men vad gör det?
Allt går att tvätta och han har lärt sig att pussas!
mvh R
15 kommentarer:
Har en bordercollie som både pussas och kramas - ofta och länge. Framför allt ska det godnattpussas - och sen ska hon somna med nosen i min hand. Fast först ska vi kela en liten stund - och när matte tröttnar så kommer hon med tassen som en liten påminnelse - mera. Finns ingen som är bättre på att trösta heller.
Ja, dom är goa!
Men visst är det det ljuvligaste av allt näst efter barnaarmar/pussar.
mvh R
Hehehe... :) Jag håller mig till barnapussarna(fast jag har haft en strävhårig tax som jag gärna pussades med). Idag har jag haft små armar hårt lindade runt min hals, då minste man har haft hög feber till och från. Hemsk som jag är så kan jag ju inte låta bli att njuta lite av allt kramandes :)
Hmm... ang bilden på storebror... Det är just det. Motiven ÄR inte så villiga. Jag är mer tvingande. Det är då det bekymrade uttrycket kommer fram :) Men skam den som ger sig!
God afton!
Åh vad jag skrattar...jag skulle mycket väl kunna tänka mig att pussa den killens nos ;)
Så kul att han fattade galoppen! Vi kanske ska sammanföra dom någongång...och klicka?
Karin: Lyckliga du som har två, med eller utan feber.
Christina: Tror Gaia skulle behöva gå i terapi efter en träff med Bonzo. Han är inte så chevaleresk utan mera pang på rödbetan. En del damer blir mycket förnärmade på hans inviter/tacklingar.
En rå diamant är väl ett epitet som passar på honom.
mvh R
Min brorsa har haft bullterriers och bullmastiff så jag förstår typen av uppvaktning, inga förspel där inte.
Nej, det är nog ingenting för Gaia he he...
Åh, vad härligt med lite bilder på Bonzo finingen :)
Daffie tar gärna ett par blöta pussar ;)
Kämpa på med pussandet, se är Cane Corso en av dem smartaste hundar jag mött :)
Kram påer
Klart att man vill pussa det rynkiga trynet! Han är ju rasande stilig.
Jag ställer gärna upp med mun om Bonzo får svårt med pussaspiranrer. Jag kan t.o.m. tänka mig en och annan puss tillbaka. Han ser jättecharmig ut. Full fräs framåt.
Tror jag det att Daffie vill pussa på Bonzo. Deras tryne passar ju ihop precis.
Kram på er alla.
mvh R
Den andra: Rasande stilig var ordet!
mvh R
Lisette: Full fart framåt är ett understatement. Utomhus vill jag tillägga. Inomhus är han mycket balanserad på tu eller tre man hand.
Just nu är favoriten en stor tjur i ladugården. Han kan ligga länge på matbordet framför tjuren som förtjust slickar honom på alla ledder.
Rätt bra massage.
mvh R
Å vilken störtskön kille! Skickar gärna några fler pussar härifrån!
Det går en hundpuss på tjugo människopussar. Det är svårare att göra sig förtjänt av en sådan. Min Evert är generös men inte till vilket pris som helst.... Man måste va värd det.....
Lisette: Störtskön var ordet och pussarna ska levereras.
bakom berget: Men inte behöver du väl muta sambon med godis för att få en puss?;)
När min yngsta dotter Maja var sådär 2 år och vi ännu inte hade egen hund (fast vi var hundvakt åt andras så ofta vi fick) var vi en sommar på besök i Linköping. I ett ögonblick när jag var ouppmärksam, rusade ungen tvärs över Stora torget mot ett utefik, där det låg den största Mastiff jag nånsin sett. Innan jag hann ifatt hade hon gett hunden en puss. Jag hade hjärtat i halsgropen, men som tur var, var det en vänlig och trygg hund.
Den ungen var galen i hundar och fick med tiden en sån otrolig kontakt med vilken tokhund som helst. Gaias matte Christina, som var min ateljékollega hade på den tiden två foxterrier, Asta och Appo. Appo var dumsnäll och jättego, Asta en otroligt klok men komplicerad natur, som inte gillade barn. Maja följde en dag med till jobbet, hon var kanske fyra år då. Chris hade varnat och och jag försökte hålla koll på Maja, men innan nån visste ordet av satt hon i hundarnas korg och gosade med Asta, som inte hade ett dugg emot det. Somliga har naturbegåvning på hundspråk.
Så småningom fick vi en begagnad Irländsk setter, som är minst lika kladdiga och slafsiga som Mastiffer, så jag vet allt om blöta pussar:)
Skicka en kommentar