......Gullan blev hennes tilltalsnamn.
Här står hon, den lilla ljusa med pappa Karl i bakgrunden, brodern Harry till vänster och storasyster Judith längst till höger också den älskade hunden Ludde vid fötterna.
Detta fotot är jag särskilt förtjust i.
Glada, frimodiga och lortiga ungar fulla av glädje än så länge.
Gullan längst bak och så tvillingarna Olle och Rut framför.
Konfirmationen
Nog ligger det något tungt över blicken.
Konfirmationen
Nog ligger det något tungt över blicken.
Här är Gullan i tjugoårsåldern och hela livet ligger framför henne.
Det har dock inte varit skonsamt hittills. Modern avled i "kräftan" och lämnade henne att ta ansvar för de yngre.
Storasyster Judith gick bort i galopperande lungsot. På sin dödsbädd avslöjade hon vad hon inte vågat tidigare nämligen att hon hade en liten "oäkta" dotter som vid det laget var utlämnad som fosterbarn.
Här står han, Gösta, min kommande svärfar och håller om Gullan, min svärmor, som ser lycklig och förströstansfull ut och ännu några år framåt ska livet behandla henne väl.
Här står han, Gösta, min kommande svärfar och håller om Gullan, min svärmor, som ser lycklig och förströstansfull ut och ännu några år framåt ska livet behandla henne väl.
3 kommentarer:
Fotot med ungarna på stegen var jättcharmigt, Olle ser ut precis som Emil i Lönneberga :)
Rörande berättelse och fina bilder.
En fin berättelse och underbara bilder! Hur gick det med den bortlämnade dottern...? Vet ni det?
Christina: Jag har en förstoring på väggen.
Smulan: Vi har haft kontakt under åren och även med hennes barn. Dessvärre så dog hon tidigt i leukemi.
mvh R
Skicka en kommentar