lördag 17 januari 2009

För snart hundra år sedan....

....... togs detta fotot.
Det avbildar Karl och Alma framför sin stuga med sina tre första barn.
Där sitter Karl Sigvard Harry, (f 1900) i bästkostymen, svarta yllestrumpor och skärmmössa dagen till ära.
Till höger står Alma Judith Olivia (f 1903) som tog tjänst, blev med barn,
födde en dotter och dog i galopperande lungsot, allt innan tjugotre års ålder.
I mitten sitter Gunhild Klara Sofia (f 1908) "Gullan", min svärmor.
Alma födde ytterligare barn (jag läser den spretiga stilen i den lilla familjebibeln):
Rut Elsa Viola (f 1910, död en månad senare)
Alf Olof Harald "Olle" och Rut Elsa Viola (f 1915, tvillingar)
Om ett barn dog så gav man, av någon anledning nästa, i det här fallet en flicka samma namn.
Helge Ivar Gottard (f 1918).
Alma var över fyrtio när sista barnet föddes och avled några år senare.
Gullan, då i yngre tonåren fick ta ansvaret för familjen då fadern Karl, som var murare, ofta låg ute på arbete.





Det lilla torpet Järn låg vid en sjö i utkanten av skogsområdet Risveden i Västra Götaland.
Åkrar och hagar sluttade ner mot sjön. Torpet fanns kvar till för tre år sedan och då fotograferade jag boningshuset. Dessvärre uppstod en arvstvist, som så ofta, och den mynnade ut i exekutiv auktion. Idag är det jämnat med marken och finns inte i de efterlevandes ägo.
















6 kommentarer:

smulan sa...

Sådana här berättelser älskar jag! Det är historia. Vår egen historia.

Karina sa...

Underbart att läsa. Tänk om fler kunde bevara sin historia så. Mycket tråkigt med huset och arvstvisten...morr. Att det alltid måste bli så.

HA det gott

Christina sa...

Vilket otroligt vackert fotografi, och så lika de små flickorna är sin mamma!

Det känns underligt att titta på människorna och sedan läsa i din text hur det sedan gick för dem. På bilden är de aningslösa om sin framtid medan jag sitter här med svaret.
Alla tittar ju rakt in i kameran, så det känns verkligen som ett möte.

Panter sa...

Underbarläsning.Vilka levnadsöden.

Nu har jag äntligen lyssnat på musiken här nedan och det var lika underbart det. ( Ena datorn här hemma, den jag mest använder har ett kasst ljudkort, därav dröjsmålet)

reneesfotoblogg sa...

Tack kära vänner. Det kommer mer.
Den här släkten blev ju min i och med att jag gifte mig in i den. Min svärmor Gullan var en god berättare. Så även "moster Ruta" som dog sist av syskonskaran. Av henne fick jag mycket gamla foto som jag lägger in i datorn efterhand.
Gjorde djupdykningar i min släkt på mammas/mormors sida för ett par år sedan och det är vansinnigt spännande med släktforskningen.
Panter! Tummen!
mvh R

Hedgren sa...

Tack för att jag fick ta del!