Om man skulle ta och rycka upp sig?

Tid för annat påstår en del. Göra allt man inte hunnit med tidigare eller ännu värre skjutit upp precis som Piraten.

I så fall får den här pandemin vara till 2050. Om jag ska få gjort allt påbörjat, halvfärdigt, nästan färdigt.

Jag (man får aldrig börja en mening med jag sa min svenskalärare, men i alla fall) är väldigt innovativ, kreativ, entusiastisk för att börja med det positiva. Drar igång projekten och det på momangen.

Sedan infinner det negativa sig, nämligen att luften tar slut. Resultatet infinner sig inte på direkten eller så blir det inte som jag tänkt etc. etc. Oftat blir jag uttråkad och så dyker det upp andra idéer i huvudet antagligen i den vänstra halvan då.

Grejen är att jag lärt mig leva med det utan dåligt samvete och jag har roligt på vägen.

Det låter som att jag aldrig gör färdigt något men det gör jag. Har t ex ringar, örhänge och annat dingelidång till döddagar, och som jag använder nästan varje dag.

Fotograferingen var en stor del under minst 10 år och mina bilder finns lite var stans.

Porslinsdockorna varade minst lika länge och resulterade i både resor, tävlingar och priser.

Framför allt så har man träffat mäniskor, fått vänner, kanske förlorat vänner vad vet jag.

Allting har ju sin tid brukar jag säga men vad fan detta är för tid det kan jag inte svara på.