Dystopi....

...var ett ord jag inte visste fanns förrän för några veckor sedan.
Eller visste gjorde jag nog för det är ju motsatsen till utopi.
Båda begreppen är lika osannolika...eller?
Det var femtonåringen som fick mig att börja undra över hur saker och ting har förändrats i skolan.
Jag tittade på "Sista brevet hem" som ju är en film baserad på Vilhem Mobergs roman.
Frågade grabben om han läst den författaren ännu  men han skakade på huvudet.
Jag frågade vilka svenska författare de läst i skolan men han kunde inte påminna sig att de läst någon överhuvudtaget annat en bok som läraren gett i uppdrag att läsa alldeles nyligen.
-Jaha, var var det då?
-En dystopi!
-Nämen så djävla roligt!
På fullt allvar! 
Vad hade min skolgång varit utan alla de svenska författarna?
Selma, Vilhelm, Moa, Ivar Lo, Harry, Hjalmar och Hjalmar o.s.v.
För övrigt kan jag tycka att en utopi är rena fantasifostret, ouppnåeligt men dystopi är väl ungefär så som livet ter sig nu för tiden i det här landet.