Förköper sig.....

....gör man ibland.
För två år sedan skaffade jag ett objektiv bara för att jag läste någonstans att det skulle ha en sådan vacker bakgrundsoskärpa. 
Samyang, 85 mm med ljustyrka 1.4.
Priset var överkomligt med tanke på stora bländaren och skulle man köpt ett original med samma värden så hade inte min plånbok orkat med på långa vägar.
En enda hake dock, man måste ställa skärpan manuellt, alltså ingen autofokus.
Nåväl, efter ett par försök så kom jag fram till att jag inte såg tillräckligt bra för att få skärpa i bilderna så objektivet åkte ner i en låda och där har det legat sedan dess.
Igår kom jag på att jag kanske skulle ge det en andra chans och har du sett på fan, det blev några användbara bilder till slut.
Så nu tror jag att jag ska lägga ner det i fotoryggan så får det vara med en stund.

 

Verkligen inte alls lik.....

....någon annan blomma.
Fantasieggande i alla fall!

Första Klematisen....

....har satt igång! 
Som små balettkjolar minsann.

Valle härad....

....har klätt sig i vitt.

Vårrus......

Vi for genom Valle Härad i går för att njuta av den fantastiska körsbärsblomningen. Kallt som tusan och molnigt men lite bilder blev det i alla fall.
Nyss utsläppta på bete befann sig de trånsjuka flickorna av rasen Skotsk högland, på ena sidan av landsvägen och på andra sidan de hormonstinna ungtupparna med ledartjuren  i mitten och mitt emellan en hop närgångna fotografer.
Den stora tjuren sänkte huvudet och fnös när man kom för nära och dessutom skymde sikten för honom så han inte kunde hålla koll på sitt harem.
Undertecknad kollade nogsamt hur många meter det var till bilen. Det var ju bara två eltrådar mellan mig och honom.

En av ungtupparna

Ledartjuren som spänner musklerna

De trånsjuka  flickorna som får hålla sig på sin sida

På mitt köksbord.....

Historens vingslag....

Häromdagen rotade jag efter några "hästpapper" hittade ett dokument som jag flera gånger under åren undrat var det tagit vägen.
I mitt andra liv hade jag egen ridhäst.
Han hette Jupiter, var halvarab och för det mesta vit. Avblekbar skimmel kallas det.
Alltnog, han var 1,70 i mankhöjd och första gången jag skulle sitta upp på honom använde jag en pall för säkerhets skull.
För dom som undrar så kan jag tala om att på den tiden var jag hyfsat smal och smidig.
Hans anor var dokumenterade på den språngsedel som medföljde vid köpet och han var av mycket ädel börd, hans far var den första arabhingsten (Jager) som fanns i hästsverige.
Namn som Caroline Gyllenkrok och Arvid Aaby Ericsson, mycket välkända och prominenta namn för tiden har undertecknat språngsedeln men så upptäckte jag ett namn som jag inte observerat förut, nämligen Mary Stephens.
Och här gör sig historien verkligen påmind.
Husebyskandalen!
Systrarna Stephens!
Prins Carl!
En jätteskandal för inte allt för länge sedan som slutade med fängelse för vissa, omyndigförklaring för Florence Stephen som hade ärvt godset Huseby och en knäpp på näsan för prinsen (han kunde ju inte veta att hans kompisar lurat skjortan av ungmön Florence) .
Huseby är en fantastisk anläggning och väl värt ett besök, jag har varit där ett par gånger och som idag ägs av staten.
Tilläggas kan att Mary Stephen var inte på något sätt inblandad. Hon hade ärvt ett annat gods som hon drev med den äran. Den tredje systern, Maggie ärvde och bebodde ytterligare ett gods.
Alla tre var ogifta och barnlösa.

PS. På baksidan språngsedeln kan man följa min hästs anor tillbaka till år 1817 eftersom araber har sluten stambok och ägarna har varit egyptiska prinsar bl a. så även där gör sig historien påmind.DS

Ohyra....

....är vad dom är, Kanadagässen.
Slår sig ner i stora horder och betar av nysådden.
Kollat om jakttider men man får bara skjuta dessa invasiva fåglar mellan augusti och december.
Ringt Länstyrelsen för att förhöra mig om skyddsjakt men, hör och häpna (ironiskt) hon som har hand om det är ledig och kommer inte förrän på måndag och hennes ev. ställföreträdare som kanske har ett hum i frågan svarar inte.
Talade om för telefonisten att på måndag kan det kvitta, då är skadan redan skedd.
Om man nu inte får skjuta gåsdjävlarna så får man väl i alla fall vrida nacken av dom i självförsvar?
Rävhonan ska ju också ha mat!

Välkommen till Jurassic Park

Hannu på Kinnekulle....

....har en hel liten äng med Kejsarkronor!

Nu kan man....

.... så smått börja vandra i trädgården på morgonen och leta efter ljuset.

Blommig Fredag....

....den första Maj och jag plockade in lönnblom till köksbordet.
Här finns det mer "Blommiga Fredagar"!

Alltså.....

...det här med jordens dragningskraft, är det så himla käckt?
Det vore väl bra om den inte var så stark.
Till exempel om man tappar ett glas i klinkersgolvet så kunde man hinna få tag i det innan landning.
Eller möjligen så skulle valda delar (dom flesta) på kroppen inte gradvis bli hängigare, i alla fall inte lika fort.
Har säkert berört ämnet tidigare men jag citerar Husbonden en gång till: "Du kan väl knyta upp det i en truls i nacken!"
Vilka delar han åsyftar vet jag inte riktigt men jag skulle ibland vilja knyta upp valda delar på honom så han lärde sig att inte vara så djävla kvick!

Friskt vågat...

Kan ju alltid ge bort den, om han inte vill ha klänning förstås.

Gammal beskrivning från tidernas början....

Skostorlek 15!

Min vän kameran och jag....

I växthuset blommar de övervintrade Anemonerna

....har blivit vänner igen och avtryckarfingret har "leat" upp sig.

Hade glömt att jag satte Backsippa förra året, vilken glad överraskning det blev.

Har tappat räkningen.....

Inte vet jag.....

.... om det hjälper men försöka duger!

Husbonden säger.....

.... att jag inte ingår i statistiken.
Skulle det vara något nytt?
Att ingå i mängden ligger verkligen inte för mig.
Anledningen till att han fäller slika åsikter har att gör med att enligt media så har "dom som förstår sig på det" gjort undersökningar och kommit fram till följande:
Om man stickar och, jag antar handarbetar så blir man lugn.
Har  man hund och tittar den i ögonen så blir man lugn.
Jaha ja!
Jag stickar och virkar oavbrutet från klockan nollsju till klockan tjugofyra endast med avbrott för näringsintag och toalettbesök.
Dessemellan spänner jag ögonen i Pittbullen och Gårdshunden flera gånger om dagen.
Nu kan jag meddela att den undersökningen är bluff och båg för jag blir inte ett dugg lugnad av det.
Om det beror på att jag till varje pris ska ha färdigt så fort som möjligt för att se resultatet eller att mina hundar verkligen inte vill titta mig i ögonen, vilket är ganska normalt för en hund vet jag inte.
Men, som sagt, jag ingår väl inte i statistiken.
 

Idag för åtta år sedan......

.....gjorde jag mitt första inlägg här.
Det var nervöst ska jag säga.
Och hur har det gått?
Från början var det tänkt att det bara skulle vara ett plank för mina bilder men tidvis har ju bloggen fungerat som en klagomur också.
Ibland har jag gjort inlägg varje dag och ibland har det varit torka.
Trots att jag inte har vare sig mode, inredning eller skvaller och dessutom inte är flitig med att kommentera på andra bloggar så har det fungerat ganska bra.
Det har hänt att jag tänkt avsluta och tacka för mig men det stannar vid en tanke.
Så jag kör väl en vända till.

En till......

Vad ska jag hitta på nu?
Efter sex olika "outfits" i olika färger (ingen rosa, där går gränsen) två filtar och några mössor så börjar det tryta.
Kanske skulle testa med en liten klänning i alla fall, kan ju alltid ge bort den om den inte behövs.

Mössan ser stor ut tycker jag, fast den lilla människan växer väl i den kan man tänka.