Aldrig får man vara glad

Inte nog med tröskhelvetet havererade precis när Husbonden kläckte ur sig att det blir mer korn än väntat trots torkan utan nu blir det inga kräftor heller.
Hur motigt kan det vara?
Vår fiskare och tillika hovleverantör av de fetaste, godaste livs levande burkräftor har lidit skeppsbrott.
I vintras sprang båten läck och på en liten stund sjönk hela flytetyget till havets botten.
Som tur var sjöräddningen på plats innan skepparen fick gå i livbåten men  för att citera honom: Adrenalinpåslaget var kraftigt en stund.
Så där befinner vi oss nu, snart är augusti slut och inte en enda kräfta så långt ögat når.
Finns ju i fiskaffären säger en del, men sorry, jag måste koka själv och dom ska vara levande (ja, jag vet men jag vänder bort huvudet när jag stoppar i dom) och storlekssorterade, inte för salta och gudsigförbarme och framför allt inte överkokta för att dom ska uppfylla mina smaklökars sug.
Allra godast är dom tre, fyra, fem första kräftorna, ljumna ....halleluja!
Beträffande båten så är den bärgad och ligger på varv så vem vet, kanske man kan ha kräftor på julbordet. Hoppas det, för den läckerheten kan jag äta året runt och notera jag pratar om havskräftor och inget annat!