onsdag 11 juni 2014

Hjältar i vardagen....

....känner vi nog alla och envar.
En del utför stordåd utan att det syns eller hörs.
Andra blir uppmärksammade i media både högt och lågt.
Jag känner flera men idag vill jag tala om våra bästa vänner genom åren.
Lantbrukare som vi och för tjugofyra år sedan hände det som inte får, mannen ramlade av en vagn och skadade ryggen så att han blev förlamad från halsen och ner.
Där stannade livet!
Inte bara för honom utan för hans fru och barn, föräldrar och släkt, vänner.
Jag minns fortfarande den isande kyla som spred sig genom kroppen när telefonsamtalet kom.
En vecka efter skulle vi ha varit i Tunisien alla fyra och firat Husbondens födelsedag.
Vi firade den på lasarettet istället.
Förlamningen släppte gradvis men han är beroende rullstol, Permobil och kan ta sig fram inomhus med rullator.
Han jobbar fortfarande dagligen med det han kan och hjälper sonen som numera driver jordbruket. 
Han sitter på traktorn timma efter timma utan att knota.
Visst händer det att humöret sviktar men för det mesta är han positiv.
Han är dessutom gift med en annan hjälte.
Hon som har dragit lasset i alla motgångarna och som lyft upp honom när han ramlat.
Listan kan göras lång beträffande de svårigheter dom måste övervinna i sin vardag.
Ta Permobilen t ex. som om den går sönder måste transporteras till verkstad fem mil bort.
Den väger nästan 200 kilo och är inget du slänger in i skuffen med en höftknyck.
Vilken paradox! Du sitter i Permobilen därför att du inte är självgående men du ska vara kapabel att transportera just densamma.
Eller när dom ska besöka en specialistläkare i den stora staden där bara parkeringen är ett stort problem. Dessutom är mottagningen på andra våningen men hissen går till tredje. Alltså får mannen sätta sig på rumpan och kana nerför trappan till andra våningen alltmedan frun manövrerar rullstolen utför. 
Försäkringskassan betalar inte för besöket som kostar flera tusen varje gång.
Idag fyller mannen jämna år och jag vill hylla honom även om han undanbett sig eftersom det ju är ensilagebärgning på gång och då har man inte tid med firande.
Jag vill hylla dom båda för deras positiva inställning till livet trots allt.

3 kommentarer:

Rajson sa...

Tänk om man kunde skicka folk till honom på studiebesök. Alla dessa som gnäller för det lilla.

reneesfotoblogg sa...

Rajson: Jo du, då skulle gnället och självömkan fastna i halsen på vissa.

Mian sa...

Och andra gnäller för lite ont i halsen...