torsdag 2 januari 2014

Me and my shadow....

.....eller det osynliga gummibandet.
Min skugga är gul med svart mask och har fyra ben.
Hon håller sig på ungefär tjugo centimeters avstånd.
Som längst!
Helst ska hon vara på mig, d v s på fötterna eller i knät.
I de dagliga hushållssysslorna så rör jag mig från spisen till kylskåpet,  till skärbrädan och köksbordet och inte i nyss nämnd ordning utan hur som helst men jag gör det ungefär femhundratusen gånger och min skugga hänger med.
Varje gång jag stannar upp så knuffar hon sig in mellan fötterna och slår sig till ro.
Varje gång jag sätter mig för att äta så brottar hon sig in och alltid i motsatt riktning alltså med rumpan där jag har mina tår.
Det enda som får henne att stoppa upp är tröskeln till salen och matsalen, eller den bärbara datorn.
Om hon ligger i mitt knä med alla fyra i vädret och snarkar och jag bara gör den allra minsta vridning för att sträcka mig efter datorn som ligger bredvid mig så är hon nere på golvet blixtsnabbt.
Hon skulle heller inte komma på idén att hoppa upp även om det finns plats för henne om jag har datorn i knät.
Ibland har jag datorn i knät utan att använda den bara för att få vara ifred för så elak är jag.
Om vi ska åka någonstans så eskalerar det och bandet blir mycket kortare.
Ibland tror jag att båda hundarna vet att vi ska ut och åka före vi har en aning om det.
Duschen är nog en utlösande faktor för den lilla men det beror på när jag duschar. Kvällsdusch skiter hon i.
Hon kan t o m smågnälla under tiden jag gör  mig i ordning och en igel skulle skämmas i jämförelse med henne. Hon sätter sig på byxbenen innan jag hunnit få i en fot och skorna är fulla av hund innan jag kommer till skott.
När jag sedan är färdig så utbryter nästa fas nämligen hopp, halvvolter, rusningar etc.
Nio gånger av tio får hon följa med och är Husbonden med så har vi två hundar i bilen.
I bilen är hon en ängel ska jag tillägga för hon varken hörs eller syns och bryr sig inte om att hon är längst bak och jag är där fram trots att det är flera meter emellan.


7 kommentarer:

Carina sa...

Haha, jag undrar om det är att det är så det är med nya kärlekar...min nya kärlek är ju likadan fast jag säger att han har fått varenda bokstavskombination man kan komma på....och dessemellan så mysig och ljuvlig oh riktigt mjuk, kanske inte just så gosig för då tror han att det är lek som gäller....sedan är det på pricken likadant, för i bilen märker man inte att han är med....
Kram och god fortsättning på nya året.

Mian sa...

Hon är bedårande, din fralla!
Datorn i knäet utan att använda den - fy på dig! :-)

reneesfotoblogg sa...

Den här damen är ju snart fyra år och borde ha arbetat bort den där separationsångesten hon hade som valp och då menar jag ångest med stora bokstäver för hon vrålade med 140 decibel om jag satte ner henne på golvet den första månaden.
Hon har ett mycket stort närhetsbehov oftast, och hon frågar inte om hennes omgivning har detsamma utan trycker sig bara ner i t ex Gårdshundens säng antingen det finns plats eller inte. I nödfall lägger hon sig på honom. Men så är hon ju en fralla också.

reneesfotoblogg sa...

Mian: Jag vet, men ibland är hon ju väldigt varm och hon ligger ju för det mesta mellan låren på en.....sen är det ju det där med burn-outen...

Mian sa...

Ja just det, burnouten, den hade jag nästan glömt av :-)

Smultron på ett strå sa...

Hej!
Kul att hitta till din blogg. Känner precis igen mej i det där med Postkodslotteriet, mej ringde de och fick det att låta som om jag hade vunnit, när de i själva verket bara ville pracka på mej extra andelar till jul?!?
Tittar in igen! //kram maria

reneesfotoblogg sa...

Hej Maria!
Välkommen till min enkla boning!