torsdag 19 juli 2012

Icke existensberättigade!

Och lika förbannat så existerar det minst en miljon i min trädgård.
Lika många i den närmaste omgivningen.
När jag är ute och driver på morgonkvisten så måste jag kryssa mellan slemsäckarna på grusvägen.
Då anfaller dom nämligen!
Alla har dom näsorna, i den mån dom har några åt ett håll, nämligen min trädgård.
Den trädgård som för några år sedan var en källa till glädje och motion.
Många blomsterland med hundratals olika perenner, bara dagliljorna var minst femton olika sorter, den ena vackrare än den andra men mums för snigeldjävlarna.
Kunde utan vidare köra trettio, fyrtio mil för att inhandla spännande plantor.
Idag är trädgården ett minne blott, en spillra av sin storhet.
Jag har gett upp kampen mot övermakten.
De första åren gick Husbonden och jag med var sin sax och klippte av äcklena på mitten.
Jag måttade, tittade åt ett annat håll och klippte till, fi fan vad äckligt!
Försöker ändå dra upp några förskrämda plantor men av tjugo Rosenskäror står där fem stycken i en kruka.
Persiljan har inga blad alls och på de få Dagliljor som ännu finns kvar så kan det hänga en drös med sniglar på varje blomma när man kommer ut på morgonen.
Dom kryper upp på väggarna också och lämnar sina slemränder och härom dagen när jag skulle ta ett bad i bubbelpoolen som ju står i det stora växthuset så låg det en i vattnet! Jättekul!
Jag gillar Butternut som är en liten pumpa som går att lagra.
För att försöka få fram några så odlar jag dom i pallkragar i tron att sniglarna kanske skulle hålla sig på avstånd. Det var enfaldigt tänkt men nu har Husbonden hällt flis runt för att det ska vara obehagligt att kasa över (hoppas dom skär upp magarna om dom försöker) och dessutom har vi gillrat upp kompostnät som vingar ut från lådorna där rankorna kan vila, så nu var det väl ändå greve djävulen om det inte skulle kunna få växa ifred.
Jag har verkligen försökt att hitta en enda mening med att dessa marodörer har något existensberättigande och häromdagen kom jag på en: Dom äter hundskit!
När jag är i bebodda trakter med hundarna så plockar jag givetvis upp efter dom men här hemma, längst ner i den stora inhägnaden så bryr jag mig inte, och herregud vad sniglarna festar där.

5 kommentarer:

bakom berget sa...

Va....äter dom hundskit! Då kanske man skulle smyga in lite hundskit hos grannen då, så kanske snigeljävlarna håller sig där sen he he he he......
Jag hatar dom jävlarna! Ja, nu menar jag sniglarna förstås. Grannarna är bara bra.
Skojar förstås. Dom ska slippa hundskiten.
Ha en bra dag!

reneesfotoblogg sa...

Åsa: Den eller dom som lyckades ta in skiten i Sverige borde ha spöstraff!
Det har varit ganska lugnt ett par år men nu är det alldeles förfärligt och det går knappt att gå på gräsmattan utan att trampa på dom.

bakom berget sa...

Ja, man undrar ju hur det kommer att vara om några år. Törs knappt tänka på det.

Birgitta sa...

Dagens viktigaste nyhet i Radio Väst: ¨Sven i Brålanda har idag dödat 30000 sniglar¨ För ett par veckor sedan var han ¨bara¨uppe i 21000!
Dä du :-)

reneesfotoblogg sa...

Birgitta: Han kan komma hit när helst han känner för det. Jag bjuder på kaffe med kask om så skulle vara.