torsdag 25 februari 2010

Nostalgi

Tittade på Spårlöst i måndags kväll.
Väckte minnen från då, tjugofem-trettio år tillbaka.
Sjukhuset och just BB-avdelningen med alla pyttesmå nyfödda. Knappast ett enda barn över 2,5 kg. Tamilska kvinnor är oerhört små och nätta och följaktligen är barnen detsamma.
Hundar, katter, kor och getter promenerade som dom ville på sjukhusområdet.
Släktingarna som lagade mat till sina sjuka anhöriga.
Sjuka, lite större barn låg flera i samma spjälsäng av järn.
Känslan av maktlöshet minns jag också.
Stranden i Negombo, ett kapitel för sig.
De ändlösa vandringarna i den djupa sanden med avstickare upp till små bygator.
Nätterna som sammet på goda vänners veranda och en stjärnhimmel som saknar motstycke.
Plötsliga skyfall som efter en halvtimma upphörde lika plötsligt och skapade en luftfuktighet på nästan 100 procent.
Vänligheten, nyfikenheten, värmen som människorna utstrålade var fantastisk att få uppleva.
Deras lustiga sätt att röra huvudet, liksom i en åtta förbryllade till att börja med men när man lärt sig att det inte betydde nej, utan jag förstår, så var det lätt att ta efter.
Första och andra gången jag var där var innan inbördeskriget.
Tredje besöket var i början av kriget och man märkte att människor hade ändrat attityd, rädslan, vaksamheten var påtaglig. Soldater syntes lite varstans och man kunde inte röra sig fritt över ön.
Fjärde och sista gången kändes det som någon lagt ett kallt täcke över allt och alla. På vägen upp till Nuwaraeliya kunde man se härjade byar och sönderskjutna hus.
Ibland tänker jag att jag ska göra en femte resa men jag vet inte ...............
mvh R

6 kommentarer:

Karins fotoblogg sa...

Oh nu blev jag nyfiken det du berättar. Jobbade du där?

reneesfotoblogg sa...

Karin: Nej jag arbetade inte utan semestrade/upptäckte många delar av världen under en period av mitt liv.
Och nu sitter man här i gungstolen och tänker tillbaka på alla äventyr man har varit med om. Det vill man inte ha ogjort.
mvh R

bakom berget sa...

Ojjj! Vilken upplevelse det måste ha varit.. och ännu mer att se hur allt förändras..
Åsa.

reneesfotoblogg sa...

Åsa: Sri Lanka är ett fantastiskt vackert litet land med vidunderlig natur, härliga människor och har ett koncentrat av djurliv, kort sagt där finns allt.
Det är därför extra sorgligt att se hur inbördeskriget förstört så mycket under så lång tid.
mvh R

MonasUniversum sa...

Du är som en ros. Lager på lager.

Av överraskningar.

reneesfotoblogg sa...

Mona: Det var vackert, tar det som en komplimang och tackar.
mvh R