Jul, jul strålande jul

Situationen är följande:
Julgardiner ska hängas upp och jag står på en pall vid ena sidan av treluftsfönstret och försöker haka på gardinstången på det lilla fästet.
Om jag står på tå på pallen så går det precis.
Så ska det hakas på en och en halv meter bort vid andra sidan av fönstret.
Gardinerna är nystrukna!
Är det någon som försökt styra upp en metallskena som dessutom är delad på mitten och samtidigt försökt trä på den lilla, lilla öppningen på den lilla, lilla kroken ståendes på den lilla, lilla pallen en och en halv meter därifrån.
Jag kan upplysa om att det går tamigfan inte!
Men det ska gå!
Varmare och svettare allt eftersom minuterna går.
Vem i helvete är det som bestämt att man ska ha julgardiner?
Till slut är inte gardinerna nystrukna längre.
Så äntligen hakar det tag på något vis och jag kan släppa taget och dra pallen över till den sidan och säkra det hela.
Då kommer nästa djävulens påfund: RYNKORNA SKA FÖRDELAS JÄMNT!
Jag är kort och rynkhuvudet sitter nästan upp under taket.
Jag skulle inte ha klippt tånaglarna igår för det hade underlättat med någon millimeter till för jag står uppe på tåspetsarna.
Svetten rinner, ilskare och ilskare blir jag.
Ner från pallen, kollar fördelningen, upp igen, ner från pallen......
Då kommer Husbonden hem från affären glad i hågen.
-Jag köpte några skraplotter, vill du skrapa?
-DU KAN TA DINA JÄVLA SKRAPLOTTER OCH DRA ÅT HELVETE!

Vad kan man nu lära av detta?
Inte vet jag, annat än att jag har ett heskottas humör och att Husbonden är en osedvanligt snäll människa.
mvh R