....hur lång framförhållning jag har så blir det hysteriskt på slutet.
År ut och år in.
Varför lär jag mig inte?
I november tänker jag att nu ska jag börja tidigt så blir det så där mysigt och avslappnat sista veckan före jul så man bara kan pyssla, skriva julkort, dricka glögg i glada vänners lag, ja ni vet hur jag menar.
Sådär som alla andra har det.
Hur jag än bär mig åt så svabbar jag köks- och farstugolvet långt efter midnatt natten till julafton och orkar knappt borsta tänderna innan jag stupar i säng.
Hela förmiddagen rusar jag som en yr höna för att vara färdig med allt tills gästerna kommer för jullunchen.
När klapparna är utdelade och folket har gått rasar jag ihop som ett torkat fikon och tillbringar resten av helgen framför teven endast iklädd morgonrock.
Nästa år ska jag sätta mitt ständigt återkommande hot i verket!
Jag ska verkligen resa bort över jul.
Tror jag...........
moderiktig hatt?
2 timmar sedan
7 kommentarer:
Alla andra utom jag, då. Känner mer igen mig i din beskrivning.
Inte undra på att man är lite grinig så här dagarna innan julafton.
Här är en till som inte är som alla andra...
Hade det inte varit för alla djur så hade vi dragit.
nilla: grining är milt uttryckt, folkilsken mera adekvat. Ingen hjälper till, allt ska man göra själv och vafan tror dom att det blir jul av sig själv eller.......
Ninna: ja det är ju det här med djuren förstås.....
Jag har det faktiskt så skönt som du vill ha det - men jag ger så mycket som flyger och far i att "göra" jul.
Margaretha
som nöjer sig med tomtarna på loftet
Du är bra mycket klokare än jag.
mvh R
Mina gäster (min syster och mina föräldrar det kanske inte funkar med vilka gäster som helst ;-)) kommer redan flera dagar innan julafton och hjälper till att städa och så pysslar vi tillsammans med julmat och sånt, riktigt mysigt. Eftersom vi är flera som delar på det så blir det aldrig betungande. Dessutom så kan man vara utan det som inte hinner bli färdigt.
Det låter som en förnuftig lösning!
mvh R
Skicka en kommentar