fredag 28 augusti 2009

Rubrik?

Ibland är det så svårt att det är nästan omöjligt att formulera i skrift.
Jag gör ett försök.
Huliganen hamnade på intensiven i går morse.
Efter en natt med svåra smärtor utan gehör hos nattpersonalen insåg dagpersonalen att läget var akut, t ex fyrtio graders feber och en mage som växte.
Vid tolvtiden fick jag meddelande sittandes i bilen på motorvägen.
Halv ett konfronterade jag den första läkaren, som skyndsamt tog in mig i ett litet rum.
Jag ska inte gå in på detaljer men hon var inte påläst, visste t ex inte om gastroskopin.
Inte heller dementerade hon när jag frågade om han kan ha bukhinneinflammation.
Sedan satt jag på intensiven och såg hur han fick den ena sprutan efter den andra av gud vet vad men smärfri blev han inte.
Till slut la man en morfinpump i ryggen.
Smärtan gick bort men blodtrycket sjönk så man fick spruta in höjande var tionde minut.
Klockan tre åkte han in på operation, och för att uttryck mig milt så var jag försatt i katastrofläge när jag körde hem och säkert ingen lämplig förare.
Tre timmar opererade man, tömde honom på över två liter vätska samt lagade det hål som läckte.
Tre timmar jag inte vill uppleva igen!
Sent igår kväll talade jag med honom på telefon, han ringde själv och i morse fick jag information om att natten varit lugn.
Tankarna far och det går faktiskt inte att förmedla hur det egentligen känns.
Det hjälper inte hur vuxna ens barn är, oron och smärtan är lika stor för det.
mvh R
PS Det var inte meningen att min blogg skulle handla om sjukdomar men just nu är det överskuggande, allt annat är sekundärt.
Visst, jag kan strunta i att göra inlägg men samtidigt är det viktigt att mina medbloggare får reda på hur det går till i sjukvården. Den sjukvård där stafettläkare tjänar över hundratusen i månaden, har resor gratis och kan välja och vraka på lämpliga platser. "Läkare" som ibland inte ens har läkarexamen eller adekvat utbildning.
Den sjukvård där det finns en parasit som kallas bemanningsföretag.
Den sjukvård där Lex Maria-fallen inte blir utredda.
Den sjukvård där hundratusen människor felbehandlas varje år varav tretusen med dödlig utgång (jag vet, jag upprepar)
Den sjukvård där sjuksköterskor går arbetslösa medan de anställda går på knäna enligt dem själva.
Den sjukvård där en kriminellt belastad "ortoped" kan resa runt i Sverige som stafettläkare och förstöra livet för patienter som inget ont anande lämnar sina liv i sjukvårdens händer.
Blablablabla...................... karbonpapper i käften.DS

9 kommentarer:

Lena sa...

Å, jag blir alldeles matt. Så fasansfullt för er alla! Hoppas det värsta är över nu och att återhämtningen går bra.
Många varma tankar. / Lena

em sa...

Jag fortsätter att hålla tummarna och skicka goda tankar!
Själv skulle jag behöva något blodtryckssänkande när jag läser sån't här!
Margaretha

Karina sa...

Fruktansvärt det du berättar. Nu hoppas jag han blir frisk snart.

Kram i massor från oss

p.s vräk ur dig bara :)

pia sa...

Men.. huvva! Sicken resa det blev denna lilla operation.. hoppas att det får läka ihop bra nu då. Har vart tillräckligt med turen nu kan man tycka.
Kram till den oroliga mamman. Klart som korvspad du är orolig!

Emma sa...

Faktum är att felbehandlingar inom vården många gånger mer än trafikskadorna, vågar inte säga hur många gånger mer, för jag vet inte exakt. Likadant är det med självmorden, de kostar så mycket varje år. Men det är ändå lättare att koncentrera sig på trafiken och en nollvision där. Sen om folk tar livet av sig, det är deras val - såvida de inte gör det i trafiken....

reneesfotoblogg sa...

Tck alla för varma tankar, hållna tummar och kramar!
mvh R

bakom berget sa...

Jag beundrar dig för det du skriver. Kram från Åsa.

reneesfotoblogg sa...

Tack, Åsa! Det värmer.
mvh R

smulan sa...

Jag läser ikapp idag lite om de våndor som du och huliganen är utsatta för. Jag känner stooor medkänsla och förståelse för vad du beskriver om sjukvården.

Just nu hoppas jag bara att huliganen (din man?) ska tillfriskna så snart som möjligt!!
Många, många varma tankar till dig!

Smulan